Klaga eller inte klaga

Älska

Dispyt i FN om finansiering

Det har tydligen varit en dispyt i FN om finansieringen av hjälparbetet, och där har tydligen norrmannen och FN:s nödhjälpskoordinator Jan Egeland kritiserats av Bush för att han kallat vissa rika länder giriga; de som inte ger så stor andel av sin BNP till u-hjälp. USA menar dock att de har utgifter till fattiga länder som inte räknas in i de officiella siffrorna (krigsinsatser i Afghanistan och Irak liksom livsmedelshjälp gåvor och katastrofinsatser på 15 miljarder NOK motsvarande 40% av världens samlade nödhjälp i fjol). Detta tas vid sidan av CNN-länkarna i slutet på mitt förra blog-inlägg upp i en Verdens Gang-artikel. Vad som än sades så har Egeland nu bett om ursäkt för sin formulering och man verkar nu sikta på att kordinera insatserna, där redan USA, Japan, Indien och Australien format en koalition för hjälparbete efter tsunamin.

Man kan kanske funderar på om det kan finnas risk för att hjälpinsatsbelastande sprickor uppstår mellan en FN-insats och denna snabbt åstadkomna koalition, men det finns nog inga skäl att tro det. Bara hjälpen kommer igång ordentligt...

- Det är oerhört viktigt att få ut hjälpen till de människor som drabbats så fort som möjligt, säger en talesman för Läkare utan gränser. (DN 29/12)

..., länderna bidrar bra (vilket enligt CNN-artikeln verkar vara fallet) samt att insatser samordnas väl, vilket torde vara FN:s bord, där de får utveckla den kompetensen och så bli nöjda.

Det där lär förmodligen bli bra (man har knappast råd att tappa ansiktet i trams) - och det här inlägg blev ju rätt seriöst! :-)

Regeringens verbala insatser...

Städade nyss bort detta inlägg. Det är nog bäst att läsa i riktiga media och själv söka en egen uppfattning, inte minst om vad man själv kan göra!

Men sen tänkte jag att mitt inlägg ändå kanske hade nåt viktigt i sig, så jag klipper in det, nu igen.

---

Efter ett par morgontidningar så åstadkom jag med heta kinder och tangentbordsspatt följande (förmodligen lite överdrivet kritiska) drapa:

"Det är ett nationellt trauma" verkar nu den till Thailand medföljande utrikesministern velat ha understrukit i en av de senaste presskonferenserna. Va?! Läste Göran Perssons text i går i GP om dödssynden övermod, att socialdemokraterna är en internationell rörelse och att internationell solidaritet är deras grundläggande ideal. Tänker på Perssons "social turism", stödet till, så att säga, Vaxholms-tomaterna och Byggnads rop "Go home!". Inget annat i texten andades internationell solidaritet, utan det var mest bara den svenska folkhemsmodellen som skulle försvaras (och enligt dibbuk är ju första maj något som Sverige jämte, enligt CNN, endast några få kommunistdiktaturer firar; May Day eller Mayday förresten... ;-)

Men jag tror mitt orerande här ovan rörande presskonferensens budskap inte tangerar orsaken till ordvalet "nationellt trauma". Att ledande ministrar som ett mantra hasplat fram de orden ett par dygn efter katastrofen beror väl på att regeringen första dygnet var passiva och inte insåg vidden av katastrofen, vilket man nu söker lappa och laga med orden från Estonia-katastrofen? Men massvis av resurser som staten kunnat ge saknas visst ännu. Exempelvis ett från i svenska researrangörer i Thailand begärt fältsjukhus som, enligt en not i dagens pappersupplaga av DN, Karin Jämtin sagt att

"Vi kontrollerar just nu om vi kan göra något åt det. Men det är främst en fråga för försvaret."

Inte är det så, att försvaret är en autonom organisation frikopplad från statlig styrning? Vi har i och för sig numera ett ganska litet försvar, men det kan väl knappast ha varit orsaken till tveksamheten, eller?

Att inte ministrar, enligt till exempel ovan, verkar vara handlingskraftiga nog att ta beslut -- Laila Freivalds brukar ju för övrigt oftast låta som en kommenterande journalist alldeles oavsett vilken fråga det gäller -- *kan* naturligtvis bero på Perssons ledarstil. (För detta beror väl inte bara på kompetensnivån hos av Persson valda ministrar!)

Och mitt under den oerhört svåra situationen efter infernot som kostat kanske 100000 eller fler sydasiaters människoliv i många länder och raserar vissa av dessa länders viktigaste tillgångar (i turistindustrin) är ju alltså mantrat '*nationellt* trauma' en pinsamhet i sig.

Räddningsverket har i media kommenterats såsom helt förlamat (och de har urskuldat sig med att de arbetar endast med planering), och nu är det tydligt att det värdefulla som gjorts har gjorts av till staten oberoende företag och organisationer. Åsa Peterson (skribent på vänsterkanten i Aftonbladet) utnämner exempelvis Fritidsresors Lottie Knutsson till Sveriges statsminister och hjälporganisationer agerar kraftfullt, där exempelvis läkare utan gränser skickat fler och fler läkare där regeringen framstått som passiv inför krav. Läkare utan gränsers postgironummer: 90 06 03-2 (Denna och flera hjälporganisationer HÄR.)


Fast ändå känns detta skrivande lite som skit.... Visst gör säkert regeringen nåt också och vad gör jag själv annat än tänker på dem jag känner till som var där och klarat sig, talar med andra, en mindre slant och detta gnäll), men kabinettssekreterare Hans Dahlgren ägnade en lång tid av en intervju åt att nöjt ösa beröm över hur ett callcenter upprättats i Kiruna där han anger det exakta antalet telefonsamtal (några hundra) som tagits emot... Jisses! Staten hade uppenbarligen ingen krisberedskap men de nordiska regeringarna har i alla fall förhandlat med SAS om att hämta hem människor, men detta är inte samma satsning som Freivalds just innan talat om skulle planeras - tur att vi har ett par grannländer ...kanske? Samt ideella organisationer och ett dugligt näringsliv.

Ska bli intressant att se vad Freivalds insatser, som hon sagt är att bedöma vilken hjälp som måste sändas, kommer att falla ut? Varför inte istället stanna hemma, lyssna och agera frågar sig vissa (exempelvis i Ring P1 i morse), då även Freivalds resa kostar en del resurser och man, med tanke på regeringens insatser hittills, inte tror henne om att på plats kunna göra nån positiv skillnad.

Men nu är väl de stora riskerna i sjukdomar helt akut! Nu behövs väl både pengar till hjälporganisationer och handlingskraft, och särskilt för regionens befolknings skull!

Verkar för övrigt som att bidragen från de stora länderna varit på motsvarande några hundra miljoner kronor, men Powell surnade visst till och höjde från några tiotals miljoner dollar till en miljard dollar.


Jinge har visst skrivit lite mer missnöjesyttringar mot Perssons regering, som han kräver ska avgå. Vidare ska jag komplettera denna text med en del länkar...

Blir som sagt lite het om kinderna och får tangentbordsspatt när jag skriver såna här kritiska inlägg, men jag tror jag höll detta på en någorlunda acceptabel nivå. (Annars går jag in och klipper lite i efterhand. Ge gärna din åsikt om detta inlägg i en kommentar.)

Meningslösa detaljer som stöd

Det nedan kanske någon anser lite opassande, men med det vill jag kanske söka beskriva de naturliga reaktioner att inför det ofattbart svåra desperat söka rationalisera det som hän. I exempelvis dagens dödssiffror som media matar oss med. Utsiktslöst, elelr snarare meningslöst, men funktionellt som nån form av orientering mitt i det kaotiska, kanske:

Jag hade en gång en arbetsgivare vars samtal om en genemsam bekants död (självmord) kom att utspela sig på ett sätt som fick mig att, då i 20-årsåldern, skriva följande

Han fick atombomben i huvudet.
Helt chanslös var Han
Chansen att överleva när man får en bomb i skallen är noll.
Det bara är så. Punkt slut.
Får man dessutom en atombomb på sig...
Nej, Han hade ingen chans att överleva.
Kommer du på begravningen?
Jo, jag förstår att det kan vara jobbigt. Men man kan ju inte heller undvika fakta.
Får man en atombomb... osv.

Lustigare än så var inte detta inlägg - och skulle väl knappast heller kunna vara.

Take care!

Hjälporganisationer och postgironummer HÄR (i nytt webfönster).

22000 eller 23000 eller ...

Läst på http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=/news/archive/2004/12/27/international1741EST0599.DTL

Late Monday, Indonesian Vice President Yusuf Kalla was quoted as saying he believed the toll in the country could be as high as 25,000, that would be 20,000 more deaths than confirmed there so far and push the overall death toll to 42,000.

"We don't have confirmed data, but I think between 21,000 and 25,000 people (have died), he said, according to the Antara state news agency.

Om följande femfaldiga ökning av uppskattningen av antalet döda sker mera generellt för de drabbade länder, i så fall kommer väl den totala dödssiffran att stiga mot 100 000 döda. Endast utmed indiska kusterna är ju enligt uppgifter i BBC minst 30000 ännu försvunna. Fy faan!

http://www.redcross.se och postgironummer samt andra organisationer på
http://www.expressen.se/index.jsp?a=222773

Media fångad i vänsterströmvirvel - och jag

Radions P1:s Godmorgon Världen om situationen efter Yassir Arafats död.

Thomas Hammarberg, den gamle marxisten i Svenska Freds och miljörörelsen och i dag verksam på "Olof Palmes Internationella Centrum", är den ende "expert" som förklarar situationen. Hammarberg börjar med att förklara att Yassirs frånfälle innebär att en person med kapacitet och funktion som kompromiss-skapare mellan Israel och palestinierna nu försvunnit.

Det påståendet går förstås inte ihop med observationen att Arafats död gett en kanske aldrig tidigare skådat fredshopp hos palestinierna eller, än mindre, med det sätt som vem som helst av oss kan erinra sig att Arafat agerade vid fredsförhandlingar. Exempelvis de Bill Clinton arrangerade i Camp David, där Israels arbetarregerings ledare Barak gått med på att återlämna Västbanken och Gaza och i stort sett endast Jerusalemfrågan och stadens status som palestiniernas huvudstad var något som palestinierna inte fick med sig, men där Arafat när han lovat komma och skriva under avtalet uteblev och istället offentligt utlyste/startade intifadan med dess många år av terrorism mot civila i Israel! (Ser även att Hammarberg varit engagerad för organisationen "Halmstadsregionens nätverk för fred i Mellanöstern", vars mål var att stoppa kriget mot Irak samt kritisera Israels politik.)


Man borde nog anmäla till granskningsnämnden, den ensidiga "expert"-belysning som frågan fick.

För övrigt typiskt att gamla vänsterradikaler från 60- och 70-talet får agera expertkommentatorer i SR och SVT; slå både ordet "afghanistankännare" och gamle radikalen Peter Hjukström på google så får du ett 20-tal träffar. Har för mig att också journalisten och vänsterdebattören Tomas Lappalainen varit både Irak- och Italienkännare (ett google-sök säger Italienkännare på Sveriges Radio). (Vad är förresten en "kännare"? Är Tito Beltran världstenorkännare?)

Det tråkigaste med att finnas i denna vänsterhegemoni är att kritik mot den alltid blir så lik Jante-gnäll, rent estetiskt alltså. Detta för människor så destruktiva svenska nationella särdrag och som ideologiskt torde hämtat näring ur vänsterideal som inte minst jämlikhet med betoning på likhet! Så jag får väl tillägga att satirgruppen "Public Service" denna gång var fullkomligt briljant lysande. Inte mycket att kompensera gnället med, men jag är ju en svensk, fostrad i detta av vänstertankar accentuerade Janteklimat.

Så låt mig med detta skylla i från mig - det vill säga använda en annan "fin" svensk, av vänstern odlad, tradition: nån-annanismen.

Trevlig fjärde advent på er!

I dag Chamberlain, snart OS 1936 och sen...

EU lägger sig platt inför en ickedemokratisk åsiktsförtryckande "superregim" som hotar sina bröder i demokratiska grannländer. Hur mycket av provokativ släng mot USA finns i beslutet om att häva embargot? Tydligen menar man att vapenembargot ändå inte hålls, men finns det andra områden där man bör frångå liknande principer - bör vi inte låta det bli lagligt att sälja tunga vapen till terrorister eller nynazister eftersom de ändå förser sig?! Fanns det ingen diskussion i andra länder heller? (Räcker det med Reinfeldts "ja" om moderater inte accepterar sin partiledares ståndpunkt?)

För drygt en vecka sen (8/12) skrevs på nyhetsajter rubriker som "EU won't drop China arms ban soon", men att EU samtidigt lovade att arbeta för att lyfta embargot.

US and some other EU countries want the ban to remain in place (BBC-länken ovan)

Vilka EU-länder, förutom Sverige backade? Enligt Reinfeldt och Persson var Sverige det sista land som var mot att häva embargot.

Har Japan, som nu ska se ett ökat antal territoriella intrång av kinesiska ubåtar, några synpunkter på EU:s beslut?

Är frågan om hur långt når Kinas missiler når ännu irrelevant för vår hållning till Kina och vår benägenhet att ställa krav på att de genomför en demokratisk reformering? (Det hävdas ju att så inte är fallet, men mellan Kinas östgräns och Grekland kan det väl inte vara mer än kanske 300 mil?)

Vet någon var en god, bred, belysning i frågan om hur Kina som upprustande diktatur bör behandlas, så kommentera gärna!

Reinfeldt triangulerar Mao/Che-vänstern?!

Jag "förlät" alltså Reinfeldt DN Debatt-inlägget, som jag menade ger immunitet mot sossarna och kan ge en borgerlig strukturförändring som ger tillbaka mycket mer. (Men - lite bitskt ironiskt - om varje debattartikel ska kosta 5 miljarder, så vet jag inte...) Reinfeldts samtidiga målgruppsfokusering och goda förmedlande av den politiska idén imponerade, men i dag begriper jag inte Reinfeldts eftergift mot bland annat Frankrike linje, att häva EU:s vapenembargo mot Kina - K I N A !

Jag ska läsa följande SvD-artikel och sen dra ett täcke över huvudet. Det finns inga ursäkter för den usla och knappast i moderaterna förankrade dealen med den förmodade Kina-beundraren, och Reinfeldts politiske huvudmotståndare, Göran Persson!

Söker Reinfeldt här (detta av mig oseriöst orerande) triangulera vänsterpartiets till hälften kommunistbekännande styrelse eller Ung Vänsters maoister?! Nej knappast. Men hur än överenskommelsen har motiverats, så framstår detta svek mot demokratikrafterna i och omkring Kina som fullständigt oförsvarligt!

Nej då PJ, Reinfeldt talar väl!

PJ skriver i dag att Reinfeldts debattartikel i DN saknar förslag på rationaliseringsåtgärder i kommunerna kompenserandes ytterligare 5 miljarder kronor till kommunerna som enligt Reinfeldt finns i moderaternas alternativ till regeringens vårbudget.

Cirka en tredjedel in i artikeln nämner dock Reinfeldt med all tydlighet att privata alternativ är ett skydd mot att offentlig sektor blir en kvinnofälla, och vad innebär inte privata alternativ i rationaliseringar! Det är nog bara klokt av Reinfeldt att inte söka framstå som en Superförvaltare av offentlig sektor, med löften om en effektivare eller rationaliserad sådan. Vidare nämner Reinfeldt att skattesänkningar, i enlighet med arbetslinjen, ska betalas med lägre bidrag. Detta senare rör sig väl om belopp i 50-miljardersklassen - eller mera? Detta senare är visserligen alltför bantade och numera blygsamma neddragningar i de offentliga utgifterna, men 5 miljarder är ändå lite av en ”marginell restpost”. Ett belopp som borde tas igen med goda marginaler med en politik som lyckas att endast något bättre skapa förutsättningar för att människors inneboende potential med större framgång tas till vara.

Fast PJ:s påpekande är inte utan poäng, då en attityd av lättvindigt spenderande av offentliga medel, som ju faktiskt är intrycket av Reinfeldts utgiftsöverbjudande av sig själv, aldrig kan tolereras. Men Reinfeldt har snarast här en plan - dels immunitet mot sossekritik och dels en effektiv ickesocialistisk apologetik mot nya väljargrupper.

Vad upplägget av Reinfeldts artikel beträffar, så vill jag påstå att det är genialt. Det träffar helt rätt i tidsandan och han ger inte, som vissa andra moderater, minsta antydan till att vara ”grabbigt” politiskt inkorrekt, mot exempelvis feminismen. Vidare motiveras varje sats av politisk förändring med omsorg om av en strukturellt nedtryckande politik drabbade breda grupper inte så rika men i vardagen kämpande människor, och där han aldrig tummar på principerna om ”arbetslinjen” med lägre bidrag och skatter - särskilt för de fattigaste som ska tjäna mer på att avancera i arbetslivet. Ett genuint engagemang, verkar det, som nog kan vara en drivkraft som räcker både till Rosenbad och till några mandatperioder av betydande förändringar av det svenska samhället. Alltid angelägna förändringar, men kanske angelägnare än någonsin.