Lika som bär

Med anledning av ett aktuellt nyhetsämne. Bilderna på Zl*tan och Sivan från TV-sidan i gårdagens Metro. (Undra hur man "ligger till juridiskt" just nu :-/ ?)



Zl*tan / Adolf


Sivan / Linda


Självporträtt Picasso / Självporträtt Magnus

En författares frustrerade hemstadsrelation

Såg följande på kvällstidningen GT:s förstasida vid snabbköpskassan i kväll. Men efter en stunds -- som värste Personlige Magnus -- oblygt bläddrande i snasktidningen såg jag mig tvungen att pröjsa för den... (Jag skrev ju ändå en blogpost om grabben för ett par månader sen.)

Marcus beskriver hur han konsekvent negligerats i sin hemstad, Göteborg. Dels recenserades inte hans diktsamling Skjut (vilken getts ut i fyra upplagor) och dels bjöds han aldrig till Göteborg med den uppsättning han satte upp med Riksteatern på 52 orter i Sverige. Vidare kom inte en själ till en arrangerad pressträff i stan när hans tredje roman släpptes och... ja, en del annat som det vore för långrandigt att skriva ned (tyvärr finns inte artikeln i nätupplagan, men ett Harry Martinsson-citat om Göteborg finns här). Marcus återger även ett hissmöte med Göran Johansson, stans starke man, där denne säger till Marcus, hans bror och en vän: "Om ni vill bli något i den här i stan, så bråka inte med mig".

Marcus beskriver slutligen Göteborg som "ett lands lilla skämtavdelning" och "ett långfinger i ansiktet", "en pistol mot tinningen på alla dem som vägrar vingla fram på Avenyn och dra urusla skämt med en trälåda räkor i handen på väg mot kaninhångel på Liseberg". …i en artikel som börjar med "Jag älskar Göteborg. Det är min stad". I all sin egocentricitet, en riktigt underhållande uppgörelse!


Jo, jag kan nog hålla med. Göteborg är säkert en provinsiell stad, där Kultur är lika med Galenskap på Lorensberg - eller gammal go’ fotbollskultur. Svartklädda rebeller… en intressant och fotriktigt proletär antites/kontrapunkt, kanske? Och politiker som rular kommunala eventföretag. (Sossar och mittenpartier rular förresten allt möjligt i de mest otänkbara VD-välavlönande kommunala bolag.)


Nåväl. Marcus skriver även om sin teaterpjäs som sätts upp i hans nuvarande bostadsort, Norrköping, med utsålda föreställingar och en positiv recension av en av SvD:s mer välrenommerade recensent (i min förra blogpost blandade jag tyvärr ihop Marcus och hans bror Peter och den senares pjäs -- beklagar mitt "blogslarv"!). En väl säljande skiva till pjäsen är släppt, men på samma sätt som Marcus ännu inte fått något utrymme i Göteborgsposten (GP) blir inte heller denna uppsättning eller skiva omnämnd...

När jag la den pikanta sensationsjournalistiken (den som tyvärr några gånger per år slinker med) på snabbköpsbandet slängde jag samtidigt en blick mot tidningsstället med den seriösare GP. Och sen på blaskan igen och tänkte: "Äh! Jag tar den!" Å de var ju (faktiskt) bra det!


[Beklagar min texts "Corneliska" inramning.]

Juni-listan vurmar för överstatlighet?

Moderaternas europaparlamentariker Gunnar Hökmark beskrev i veckan Juni-listan i linje med vad vi kunnat notera beträffande EU-kritiska liberaler (exvis Johan Norberg och Dick Erixon). Nämligen att man i praktiken förespråkar en kraftigt ökad överstatlighet, i namnet av respekt för demokrati, decentralisering och annat. (Johan Norberg förespråkar en stor europeisk federalstat och Dick Erixon att det mellanstatligt förhandlade fördraget ska skippas till förmån för en gemensam överstatlig EU-folkomröstning om två olika fördrag.)

Liknande problem som nämnda högerdebattörer har finns ju även i vänstern. (I slutet av Hökmarks pressmeddelande skriver han även att Juni-listan "inte förstår" EU och vad deras förslag innebär. En bra reflektion!)

Ur pressmeddelandet:

Junilistan för mer överstatlighet

- Junilistan kräver i praktiken en europeisk parlamentarism med en EU-regering som följd. Det är konsekvensen av att Junilistan tillsammans med EU-motståndare av politiska skäl har fört fram kravet på misstroendevotum mot EU-kommissionen. Det är en paradox att Junilistans bidrag till Europasamarbetet hitintills har varit att stärka parlamentet på bekostnad av det mellanstatliga samarbete som en kommission utsedd av medlemsländernas regeringar utgör.

Debatt-recension efter 10 minuters tittande

Orkade med att se högst 10 minuter av debatten, men det räckte nog.

Nuders taktik var att hårt skjuta in sig på moderaternas sänkta ersättningar för sjuka och upprepa frågan om hur en försämring för sjuka ger flera jobb (en borgerlig politik som Wolodarski påpekar är en återställning till 1998 års nivåer), och Odenberg svarade med traditionell moderat argumentation att arbete måste löna sig och lovade låg- och medelinkomsttagare sänkta skatter, samt upprepade att oberoende utredare visat att Göran Persson gett sig själv över 100000 kronor i skattesänkning sen 1998. Nuder agerade då enligt principen angrepp är bästa försvar och började plötsligt trycka på att det är de högavlönade som får skattesänkningar med moderaternas politik, och det är ju möjligt att Nuder var taktiskt smart -- att de gamla deviserna, inhamrade i ett högt tonläge, faktiskt biter. Säkert biter de hos redan s-frälsta, men är knappast trovärdiga nog att skrämma tillbaka de som bytt sida. (Om LO-kampanjer för 100-tals miljoner i valrörelsen är tillräckligt paralyserande för att få ickesanningar att bita är ju en annan sak.)


Jag tror, tvärtemot exempelvis Wolodarski (i länkade artikeln ovan), att de borgerliga har tillräcklig enighetspotential och kombination av bra och "välavvägda" välfärds- och skattepolitiska förslag för att vinna valet. Men Reinfeldt bör nog köra sin syntetiserande taktik fullt ut -- framhålla värdet ej så radikala genomtänkta förändringar (även beträffande skolbetyg där Fredrik i Agenda-debatten verkade lite desperat offensiv, trots att skolverkets önskemål om betyg från årskurs sju upprepat motarbetats av regeringen) -- och förankra den hos de moderata medarbetarna. Men även -- särskilt om inte mer exakta beslut om den borgerliga regeringens positioner tas före valet -- ge i synnerhet folkpartiet trygghet i utsikterna om ett tungt inflytande i regeringen (bl a socialministerposten???). Om inte det senare, så är ju slutdebattens dolkstöt i moderatledarens rygg från den "finaste liberalen i klassen", som ju folkpartiledare per definition ser sig som, ett faktum redan på förhand... :-/ Eller?

Nuder vs. Odenberg, klockan 16:15

Om du inte har exempelvis ännu olyssnad musik att beta av eller helt enkelt bara behöver koppla av med gamla favoriter så annonserade just Danne Nordling den webradiosända debatten mellan Per Nuder och Mikael Odenberg, med temat svensk ekonomi. En intressant uppstart på den långa duell som valrörelsen kommer att bli?

Här finns länk till debattens URL. (Tekniskt krångel, så debatten läggs ut 21.00 på www.sap.se.)

Sen kan det ju mycket väl hända att du behöver lugna dig med lite cool musik (Bill Evans)! ;-)


Tankar om moderaternas debatt-taktik och politiska profil:

Det som jag ser som spännande i denna debatt är vilken positionering som Odenberg kommer att inta. Inte beträffande försäkringsnivåer, som ju brukar anses påfresta alliansen (nej, det tror jag han klarar bra, precis som Reinfeldt gjorde i debatten mot Persson), utan snarare i vilken utsträckning Odenberg kommer att släppa fram en incitamentsargumentation och att incitament måste tillåtas verka för att arbete och företagande ska löna sig. Detta fanns inte mycket av hos Reinfeldt (som istället satsade allt på att skryta med att vara en bättre sosse än Persson), och eftersom moderaternas skattesänkningar i dag endast motsvarar några enstaka procent av skattetrycket (och övriga borgerliga partier ligger mycket nära detta) så undrar man hur mycket av traditionell moderat politik det finns kvar i moderaterna? De små skattesänkningarna ska ju vidare riktas mot de lägst betalda (som om inte incitament-problem genom marginaleffekter redan fanns).

Att moderaterna vill ha lägre löner är en kritik som skulle kunna bli ett problem för partiet. Moderaterna vill visserligen satsa på skolorna samt på högre utbildning, men det känns ändå lite som att deras politik i dag mera lutar åt ett idealistiskt liberalt håll och sätter sin tillit till att liberala ekonomiska reformer riktade till "underklassen" (dem med lägst inkomst) ska lösa våra problem Detta istället för fokus på att Sverige står sig som kunskapsnation (det senare, en "gren" där socialdemokraterna i alla fall i retoriken -- dock inte lika framgångsrikt i praktiken -- visat framfötterna). Således undrar man om vi bevittnar ett "moderaterna goes idealistiskt", där inte konservativ analys av hur samhället ser ut och de ordentliga förändringar av incitamentsstrukturer som behövs även för kvalificerade näringar och i skikten av högavlönade. Liksom att den offentliga sektorn mer behöver omorganiseras och privatiseras istället för att -- som nu finns med i moderaternas retorik -- få mer pengar. Men moderaterna och övriga borgerliga partier föreslår ju vårdpeng istället för dagens planekonomiska styrning av vården (som ger vårdköer!) och man är ju rätt eniga beträffande denna vårpolitik, så... alliansen är nog ändå ett bra... nåja, ett "bättre socialdemokraterna".

Slutligen kan väl ett väl envist och ensidigt fokus på de ekonomiskt mesta svaga grupperna, anställda i offentlig sektor vara ett sätt att knipa "ickemoderata" röster på, men är det så säkert att moderaterna i längden kan ha detta som huvudbudskap? Det är absolut viktigt att bry sig om de svaga, rent etiskt, och med en vänster som älskar att svartmåla moderaterna behövs kanske den profil som nu Reinfeldt gör till moderaternas? Men om tillväxtbudskap konsekvent och ständigt ska hållas tillbaka vete sjutton om man ska våga lirka ner en M-valsedel i det vita kuvertet i September nästa år?! :-| (Jag hoppas att man, lite modigt Blairskt, vågar lira liiite på andra strängar vid en eventuell stor ledning inför nästa hösts val.)

Ett (m)oment 22 kanske.

Lika bra att låta (m) vara en mjuk sosse-variant och vinna valet... Det finns ju i alla fall plussidor i klok vårdpolitik och en positivare syn på företagande även med en sossifierad högskatte-opposition. En klar förbättring av välfärdsfunktioner, men en bortspelad förbättring av vår låga tillväxt är ju i alla fall något...

Oui et non = ja och nej

En komplettering till min förra post, där gårdagens DN Debattartikel med filosofen och sociologen Jürgen Habermas, vädjandes till vänstern att rösta ja till fördraget och därigenom säkra Europa såsom en välfärdsstatskonstruktion, refererades.

Ett opinionsdiagram (från Le Figaro) inför den franska folkomröstningen på söndag, där man kan se att, som i Sverige, de som röstade höger i parlamentsvalen är mer positiva till fördraget än de som röstade vänster. Det förhållande har jag svårt att tänka mig råder i exempelvis Storbritannien!



(Annars en intressant diagramkonstruktion för kontinuerliga opinionssiffror, som kanske kunde vara nåt att apa efter...)

Fördraget, ett blåare Europa och Habermas

Åsikterna om vad det nya fördraget innebär diskuteras ju livligt. Frankrike kanske sätter spiken i kistan, men där finns det också en vänster som agiterar för ett "ja" och opinionen är ganska jämn. Nåväl, Storbritannien blir väl ändå den riktiga spiken i kistan!?! (Om det nu inte blir en uppdelning i två EU, lite som efter britternas och danskarnas nej till EMU.)

Innebär konstitutionen något nytt, och vad är i så fall det centrala i det nya? Är det som borgerliga ofta för fram, en ökad beslutskraft för att besluta om förändringar i inte minst jordbrukspolitiken och beträffande andra delar i EU som inte är så lyckade, där inte exempelvis Frankrike längre kan blockera förbättrande beslut? Det som skulle kunna tala för dessa ickesocialistiska röster skulle ju kunna vara att Europa trots allt blivit mera "blått". Snart blir ju också Tyskland kvitt den rödgröna koalitionen). Vi har ju även fått nya medlemsländer i öster som vill minska EU:s byråkrati och klåfingrighet på ett sätt som överensstämmer med borgerliga ståndpunkter. Vidare måste ju Frankrikes avoghet till fördraget tolkas som en kritik mot att det inte är tillräckligt socialt och "vänster", samt hotar nationella franska intressen där man i dag har större makt än man kommer att få och kan dra ekonomisk nytta av det (bland annat i form av jordbrukstöd).

En annan syn är ju att de konservativa britterna är kraftigt emot fördraget då det minskar Storbritanniens politiska makt på EU:s bekostnad. Likaså har fördraget kritiserats från ekonomiskt liberala i östländerna (exempelvis Tjeckiens president Vaclav Klaus). Oron är att EU ska expandera de sociala åtagandena och politiken i stort.

Dick Erixon har ett förslag att vi ska få rösta om två stycken olika fördrag.

...en liberal, slimmad grundlag mot en grundlag byggd på hittillsvarande gaullistiska elitism

Den invändning man kan ha på det förslaget är ju att detta samarbete redan har sina röstningsprocedurer, och att det är dessa som ska fungera för att styra EU. Skulle vi anordna ytterligare stora politiska omröstningar i Europa blir ju EU i samma stund mer än ett mellanstatligt samarbete (där ett parlament med begränsad
makt är det vi i dag gemensamt röstar fram). I det mellanstatliga samarbete som EU nu, just slimmat(!), är så är det ju respektive lands regerings sak att besluta inriktningen på EU:s politik.

Det är alltså ickesocialistiska regeringar som just nu har att politiskt förändra Europa. Vidare så skulle ju en omröstning mellan en konstitution för ett mer strikt ekonomiskt samarbete och ett "mer demokratiskt" (som det brukar heta när parlamentet får mera makt) och socialt EU mycket väl kunna vinnas av det senare alternativet.

Men framför allt så är ju dagens förslag till ett EU-fördrag resultatet av just det mellanstatliga samarbetet, och därigenom enbart genom detta faktum en garant för att inte EU utvecklas till en superstat med skatter och gemensamma sociala system!


Med detta sagt, försvarandes förslaget till fördrag, så läste jag just
Jürgen Habermas i DN. Denne franske "nymarxistiske" filosof tycks mena att just vänstern behöver det nya fördraget. Detta för att utveckla den sociala dimensionen i EU-samarbetet i syfte att bibehålla en stark socialstat som i dessa tider av internationell konkurrens pressas hårt på det nationella planet, där de sociala systemen slimmas och privatiseras.

Om Habermas nu har rätt -- och därmed också de borgerliga nejförespråkarna som menar att gamla fördragen är bättre för att de impregnerar EU mot en utveckling mot omfattande socialpolitik på EU-nivå -- så vete tusan om jag ska vara för eller emot. Tack och lov att man slipper välja! (Att formulera en sån här blogpost är väl en fullt tillräcklig insats för att ens demokratiska samvete ska känna sig rent? :-)

Helle, jag och andra om demokratihot

[Kommentera gärna vad du tycker om detta inlägg, vad du än tycker!]

Skotten mot s-politikern Ilmar Reepalu i Malmö väcker visst på sina håll onda aningar om att demokratin alltmer sätts på prov.

Vad jag förstår, så har Reepalu skyllt på medierna; att han blivit felaktigt framställd efter långa intervjuer. Den förklaringen låter dock i någon mening som ett förringande av gärningsmännens ansvar och på sätt och vis som att Reepalu faller till föga för dessa, men utifrån Reepalus troliga chocktillstånd bör nog uttalandena förstås!

Noterar även att Helle Klein kommenterar detta med att 80 procent av kvinnliga politiker upplevt sig hotade eller kränkta, men bara 69 procent av manliga politiker. Detta är naturligtvis korrekt, och tydligen ett delresultat på vägen mot ett resultat av en angelägen utredning om våld och hot mot politiker, men är inte Helles genus-dikotomiserande notis ändå lite malplacerad vid just detta tillfälle!? Det enda ytterligare hon skriver är att endast Aftonbladet tagit upp händelsen, och att därför liberalers värnande om demokrati kan ifrågasättas. Ett felaktigt påstående, naturligtvis för dumt för att kommenteras!


Nåväl, nu till mina egna krumbukter (i värsta fall en aning ...Rojas-aktiga? :-/ ).

Vilka hot mot demokratin finns egentligen? Nazister är naturligtvis så ickedemokratiskt sinnade det går att bli, men frågan är om de ändå inte är en ganska marginell företeelse (samlar väl några tusen när de drar ihop folk från flera länder) om än med ett, givet rörelsens storlek, anmärkningsvärt frekvent och rått våld. (Mot Reepalu så hade han mottagit en flod av rasistiska hat och hotbrev sedan en månad tidigare och förövarna lämnade ett hakkors efter sig.) Ungdomars brister i kunskaper och samhällssyn får antagligen ses som viktiga komponenter för detta problem; torde underlätta framgång i rekryteringen. De är ett stort problem, i synnerhet i förhållande till storlek, men vår demokratis baneman...?

Även våldsbenägna vänstergrupper samt exempelvis djurrättsorganisationer som förordar våld för organisationernas syftens skull finns ju (exvis våld för samhällsförändringar eller bara en skapande av en destabiliserande oordning som i EU-mötet i Göteborg 2001). Samma tillåtande inställning till våld torde även gälla radikala islamister (dessa inte alldeles olika de i USA militanta kristna abortmotståndare!). Att konst efter tydliga men ej polisanmälda hot (hot med referenser till morden i Holland) tagits bort från museer i Sverige är knappast en så marginell sak som många så att säga politiskt korrekta vill ha det till. Ofta försvarare av det mesta som har med islam att göra. Att börja ge efter, såsom alltså skett, KAN inte det vara första steg bort från en yttrandefrihet, där ett undantag ger nästa osv?

Det man kan tänka sig skiljer nazister och vålds- och revolutionsromantiserade vänstergrupper är väl nazisternas exceptionella våldsromantisering och att deras moralsyn är långt mer irrationell och omänsklig än vänsterns'. Gemensamt för grupper som använder våld är väl annars att de vill förändra samhället mot deras ideal med ickedemokratiska metoder, och genom att deras medel innebär ett upphävande av de demokratiska metoder som är rådande implicerar ju deras val av medel (våldet) att det system de önskar ersätta det nuvarande med rymmer ett ickedemokratiskt förtryck. Att ett öppet demokratiskt samhälle har våldsmonopol bland annat mot våldsövergrepp innebär dock inte att det demokratiska samhället förtrycker med våld. Detta är en mycket enkel sak, men förstås ändå ofta inte av ickedemokrater (exempelvis Åsa Linderborg, eller kommunister i största allmänhet) vilka inte sällan ursäktar eller förordar våld mot demokratiers institutioner (t ex svenska poliser eller Irakiska myndigheter).

Vad islam beträffar, menar holländska f d vänsterpolitikern (numera ofta kallad högerpolitiker, men snarast vänster-/socialliberal arvtagare till Pim Fortyuns immigrations- och integrationspolitik) Ayaan Hirsi Ali i en Guardian-intervju att ett Islam som inte tyglas (d.v.s. att man inte hävdar västliga frihetsvärden vilka är oförenliga med principer om underkastelse inom Islam) hotar västs demokrati:

"I am not against migration. It is simply pragmatic to restrict migration, while at the same time encouraging integration and fighting discrimination. I support the idea of the free movement of goods, people, money and jobs in Europe. But that will only work if universal human rights are also adopted by the newcomers. And if they are not, then you run of the risk of losing what you have here, and what other people want when they come here, which is freedom."

Ayaan Hirsi Ali definierar sig som tillhörandes den muslimska kulturen (rentav som muslim, trots att hon är ateist eller agnostiker -- ungefär som många av oss definierar oss som kristna), men tvingas genom sin öppenhet om underkastelse för kvinnor inom Islam ha livvaktsskydd dygnet runt.

Dick Erixons om denne politiker här och här (och i dag om Christopher Hitchens, som bland annat anser att västmedia går det mer intoleranta Islams ärenden).


Statistik

Att vänster- och djurrättsaktivisters våld ökat påstås i ett konstitutionsutskottsbetänkande från 2003:

Säpo presenterar sedan 1997 statistik över anmäld brottslighet med koppling till vit makt, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi samt anmäld brottslighet med koppling till antifascism/vänsterideologi. Kartläggningen är en del i Säpos uppgift att förebygga och avslöja brott mot rikets inre säkerhet.

Den tydligaste trenden i Säpos rapport för 2002 är den markanta ökningen av brott med antifascistiskt/vänsterideologiskt eller djurrättsligt motiv. Antalet anmälda brott har inom denna kategori ökat med 45 % till totalt 870 under 2002. Av dessa ökade antalet anmälda brott med djurrättsliga motiv, t.ex. mot näringsidkare inom pälsdjursnäringen, procentuellt sett mest. Under 2002 anmäldes 244 brott med koppling till djurrättsaktivister jämfört med 105 brott under 2001. De vanligaste anmälda brotten med djurrättsmotiv var under året skadegörelse och olaga hot/ofredande. Dessa brottskategorier ökade även mest i jämförelse med föregående år ...

Efter dessa stycken talas om att orsakerna är ett politiskt utanförskap och liten upplevd möjlighet att påverka, samt att förövarna har ett lågt förtroende för polisen. (Min reflektion är att förövarna väl inte så sällan är från rikare akademikerhem samt att själva ideologins kärna vanligen är att negligera de gängse demokratiska processerna, och därmed bör väl en lösning bland annat innefatta bättre kunskaper i vad demokrati är?) Betänkandets nämnda orsak av brister i servicen mot de kriminella förutsätter väl att de kriminellas ideal är ickekriminalitet?! Varför man inte ens frågar sig hur det kommer sig att förövarna adopterat odemokratiska ideal, kan man undra. (Skulle den insikten innebära obekväma krav på samhället på att ge en bättre utbildning, eller vad?!)


Fakta ovan, gällandes endast ett par år, är otillräcklig som statistik, men jag fann motsvarande rapport för år 2003 (PDF-fil), med tabeller för antalet brott med främlingsfientligt, antisemitiskt, homofobiskt, vit makt-ideologiskt samt antifascistiskt/vänsterideologiskt motiv.

Brottsmotiv med flest anmälda brott är främlingsfientliga och vit makt-ideologiska motiv där misshandelsfall är långt vanligare än för övriga kategorier! De brottsmotiv som mellan 1997 och 2003 ökade mest är dels homofobiskt motiv och och dels antifascistiskt/vänsterideologiskt motiv. I den senare kategorin mer än fördubblades misshandelsbrotten (från 54 till 115 anmälda fall).

Mest påfallande är dock den stora omfattningen av rasistiskt våld!













Naturligtvis är de allra flesta i vårt samhälle utmärkta människor, och säkert i högsta grad invandrare och muslimer (trots usel integration och fördomsfull inskränkthet i åtgärdspolitik och på arbetsmarknaden mm). Men en ökad brist i demokratisyn hos svenskar verkar ändå finnas, kanske främst bland yngre. Och ett mer intolerant islam existerar ju. Men summan av dessa problem samt från högerextremism (nazism och rasism) går nog ändå att hantera om problemen efter en ärlig, rationell och öppen analys möts på ett adekvat sätt.

Att vara pessimistisk är ju att mer eller mindre låta sig besegras. Men är det inte också att låta sig besegras att till förmån för godtroget flum lämna "walk over" beträffande rationell analys och de insatser den kan tänkas ge? Vad exempelvis problemen i Malmö beträffar, där kvoten av invandrare och även segregationen tycks ha gett betydande påfrestningar på kriminalitet, så är knappast något vunnet genom att problemen inte får diskutteras i en uppriktig het och öppet konstruktiv debatt. Detta handlar väl ytterst om vi anser att brytandet av sådant som orsakat problem bör komma till stånd genom förändringar tagna i en en demokratisk process eller ej. En minskad invandring önskar säkert många i Malmö, men jag tror att det är viktigt att även de med dessa åsikter får komma till tals. Utfall mot etniska grupper ska inte tolereras i ett demokratiskt samtal, men liksom Samuel Huntington har rätt att tala för att multikulturella samhällen inte är att föredra eller Ayaan Hirsi Ali och tidigare Pim Fortyun förordat detsamma just genom sin demokratiska rätt (även om nu Pim mördades av en vänsteraktivist och Ayaan lever under livvaktsskydd efter hot från inte minst muslimer) så borde väl en debatt om invandringens storlek även kunna föras i Sverige? (Skulle själv välkomna en viss invandringsnivå där jag misstänker att dagens nivå, en bråkdel av den för några år sen, är väl låg!)


Frågan är kanske om vi först och främst ska låta oss drivas av idealistiska föreställningar –- t ex den om "svaga invandrare" vilken i praktiken stänger dessa ute från det svenska samhället, eller kravlöshet i form av exvis bannande av bedömningssystem i våra skolor -– eller kontinuerligt försöka förstå skeenden omkring oss som ett resultat av mer eller mindre lyckade lösningar för människor och överge en del med idealismen krampaktigt försvarade ståndpunkter? Grundsynen att alla ska bemötas lika och har samma människovärde är givetvis en viktig central utgångspunkt! (Men det känns lite som att vi svenskar –- etniska svenskar liksom invandrade -– sitter i en båt ungefär liknande den som Peter Eriksson i miljöpartiet sitter i (en blog om detta).

Orealistiska ideologiskt laddade (d.v.s. idealistiska) käpphästar som tillåts rula?


Vad beträffar höger- och vänsterextremism är kanske en faktor som kan förtjänas att uppmärksammas, hur vi lyckas hålla en bra nivå på exvis vård och skola. (Det är dock inkorrekt att skylla välfärdsmisslyckanden på invandring!!!) Dels genom ekonomiska misslyckanden i allmänhet, men även genom att politikerna driver vård och skola anmärkningsvärt illa i egen regi (kvalitetsjämförelser mellan privat och kommunalt respektive jämförelser med andra länder). Kanske försämringar i samhället på dessa områden ger attraktionskraft åt vänsterradikalt flum med förment antiauktoritära deviser? Ett (hypotetiskt) tilltagande integrationsproblem skulle kanske, på liknande sätt, ge högerextremistiska(**) budskap framgång. Och skulle dessa varandra hatande grupper öka torde ju även det politiska våldet, mellan grupperna och mot gruppernas utsedda fiender, öka.

((**)De nazister jag råkat stöta på ogillar kapitalism och framstår därmed som elitistiska socialister, och epitetet högerextremister valdes efter gängse språkkonventioner.)


Ser förresten att globaljuggler noterat att vänsterpartiet i Kiruna nu motvilligt säger ja till privat BB, och undan för undan kanske även vänstern får upp ögonen för verkligheten? Valet mellan inget BB alls eller ett fint privat BB var säkert en nyttig verklighetsupplevelse för Kirunas vänsterpartister :-)

Zlatan på italienska o grabben i mig

Grabben i mig kommer obevekligen fram när jag ser Zlatan bedömas i Gazzetta.

Ibra får en delad första plats i Juve-truppen och idel lovord, verkar det. Ord som "elegant" och "oersättlig". "[N]ouvo Van Basten", "come Platini" och "E' il futuro della Juventus" gårr också att begripa.

En översättande kommentar vore inte fel... - någon?

IBRAHIMOVIC - Il volto del 28° scudetto. Fresco, elegante, implacabile. Ibra è andato oltre le attese, che già erano pretenziose. Arrivava a Torino portandosi dietro il ricordo di quel tacco maledetto con cui la sua Svezia aveva condannato l'Italia agli Europei. Per alcuni era il nuovo Van Basten. Altri, però, lo consideravano troppo lezioso, non abbastanza cattivo per la serie A, e poi poco bomber, lui che in Olanda non è che avesse segnato valenghe di reti. Critici serviti. 16 reti al primo campionato italiano, come Platini. Prima o seconda punta, capace di fare reparto da solo, ha segnato in tutti i modi: regale, ma anche concreto. E' il futuro della Juventus. Voto: 8,5

Islam i Holland, kritiserad "inifrån"

En Guardian-artikel om Ayaan Hirsi Ali, som säkert förtjänar läsning. En holländsk kvinnlig invandrad politiker som arbetade nära den mördade Pim Fortuyn (gärningsmannen där miljöfundamentalist, ej ett religiöst mord). Hon låg även bakom den film om kvinnovåld inom islam som den sen mördade Theo van Gogh filmade.

I svensk debatt har då och då sagts att hon är ateist. Hon har en uppväxt och utbildning med islamisk prägel (vilket inte alls - lika lite som en kristen dito - behöver vara fel) och jag vill minnas att hon i en TV-intervju menade att hon nog var agnostiker - och naturligtvis talade för att islam måste sekulariseras!

Guardian-artikeln nämner visst hennes bakgrund inom islam (hon ansåg det t ex vid tiden för den omtalade fatwan mot Rushdie, att det var naturligt att han måste mördas). Men även att hon numera dels inte anser att multikulturalism fungerar samt menar att västerlandet (i synnerhet hennes eget land, får man förmoda) är alltför naivt mot radikal islamism. Hon anser tydligen att om våra demokratiska samhällen i väst inte är tydligare gentemot fundamentalistisk islam, så kan mord snarast komma att bli en normalitet mer än enstaka händelser. Borde hon veta, eller är hon för pessimistisk? Hon har för övrigt inte den enda offentligt sekularistiskt sinnade kvinnan med islamsk anknytning som har dygnet runt-livvaktsskydd som ett resultat av hot och/eller mordförsök.

Beträffande Ayaan Hirsi Alis politiska åsikter, så är hon sannolikt inspirerad av Pim Fortuyns husgud Samuel Huntington, och hans teser om civilisationskrig, vilket torde vara grunden för hennes negativa inställning till det multikulturella samhället; en synpunkt som jag inte är så övertygad om. (Men även om jag är positiv till företeelsen, så tror jag inte att multikulturer är oundvikliga och bör eller kommer att prägla alla samhällen; fria samhällens rätt att autonomt välja väg är A och O.)


(De tankar på inskränkande av yttrandefriheten som vår statsminister nu vädrar, nämligen mot publicering av lättklädda kvinnor (Oscar Löfroth och Viskningar och rop), är kanske sådant som islam i västerlandet kan tänkas ta upp och driva? (Men kristna då, kanske du tänker? Kristdemokraterna är i dag till och med för olika samlevnadsformer och de är definitivt mot censur.) Vi har ju nyligen sett hur världskulturmuseet i Göteborg tvingats ta ner tavlor med Korantext, och hoppas bara inte ett hotat maktpartis svassande för radikala feminister är något som blir en islamisk angelägenhet. I alla händelser är Göran Perssons omdöme här obefintligt. Gränser för det provokativa och extrema torde redan finnas, dels lagstiftningsmässigt (exvis förargelseväckande beteende och liknande) och dels i frivilliga normer rörande exponering av pornografiska alster. Censur är främmande för det öppna samhället.)

(Ska nu läsa artikeln, som Dick Erixon tipsade om, och återkommer ev med uppdatering.)

Dåligt Alicio - Heja Helle

Ibland skriver jag så knasiga blogposter(VARNING: samma orerande som vanligt), och med detta sagt så:

När allt kommer omkring så handlar ju allting om hur vi förhåller oss till varandra. Vi är visserligen bara människor, och som sådana bland annat offer för handlingsmönster som vi inte kan kontrollera, men ska vi mogna som människor så måste vi ju kunna förstå varandra utifrån detta faktum. Att samhället är en mix av BÅDE fruktbärande samarbeten som är mera än nollsummespel – d v s ger mera i utbyte än insatsen för de i samarbetet ingående -- OCH intressekonflikter vet vi. Men intressekonflikter behöver aldrig vara olösliga om de inblandade parterna inser att dessa konflikter måste lösas med både kamp och ömsesidig förståelse. (Det är ju typiskt just för rena våldsrörelser att vara ideologiskt renläriga och sekteristiska. Religiöst och/eller politiskt.) Våldets väg är ignoransens väg. (Men våld kan och måste ibland, i en human insats, drivas ut med våld. I en liten polisinsats eller ibland hos diktaturer där ledningens enda prioritet är att med våldet som enda princip gentemot grannländer och egen befolkning skaffa sig makt och kväsa kritik. Demokratier har ju, genom själva sin karaktär, inte detta slag av absolutistiska våldspolitiska egenskaper.)

Nåväl, att man från ett läger skymfar det andra lägret skapar inget konstruktivt. Gagnar framför allt inte de som skymfar. (Att Helle å sin sida här kallar Alicio högerextremist är nog ingen skymf, utan ett floskler essentiellt för den småborgerliga radikalvänsterlögnfabrikens existens -- mer om den ankdammsföreteelsen nedan -- det borde Alicio betänka; skicka Helle en ros och vänligt -- men inte utan ironi -- föreslå att Aftonbladet startar en insamling för Hamas eller nåt liknande istället för att med ett invektiv ge fabriken nytt bränsle till sin prodiktion...; men naturligtvis fick Alicio lite av den alltid goda uppmärksamheten - men det överdrivna epitetet känns ändå lite på lögnfabrikens premisser; Helle är ju inte med i Hamas, även om hon talar som ...vår ärkebiskop :-I ). Apropå skymfanden, må Helle baktala USA och Bush på ett osakligt sätt och vara ganska vilse i sina åsikter i största allmänhet. Hon må ha ett öra till socialismens deviser om att det är konflikter som drivs till våldsamma revolutioner som leder samhället framåt. Men i grund och botten är hon säkert innerst inne samma småborgerliga svensk som vi andra, livnärande sig på den marknad som hennes åsiktsnisch har att skänka. Alldeles oavsett om irakierna definierar frihet på ett helt annat sätt än en i detta land relativt dominerande vänster gör (exempelvis vänsterns tal om de "förmenta västerländska värderingarna" och i synnerhet de frihetliga amerikanska').

Jag anser att Helle bör få fortsätta att vara den småborgerligt och hederligt slitande publicisten i den åsiktsbransch som i hög grad är en självgående lögnfabrik, utan att behöva utstå trakasserier om att personligen hysa de preferenser hos de motståndsrörelser av en sorts muslimska bader-meinhofgrupper som hon kanske ger ett starkare indirekt stöd än de flesta.

Låt oss förstå publicister som Helle i ankdammskontext. Och vara tacksamma för att vi sluppit våldets diktatur. Heja fabrikör Helle Klein!

--

PS. Hoppas att Helle uppskattar mitt stöd och förstår att en riktig bloggare länkar till blogposter som behandlar ett ämne man själv är inblandad i. Att hon inte bara länkar till antagonisten Alicio utan även till sin försvarare - till mig... DS.

PPS. För övrigt anser jag att Alicio har rätt i diverse kommentarer (ett exempel) om på det sätt som Aftonbladet beskriver nutidshistorien; på ett från extremt vänsterradikalt sätt, inte sällan negligerandes demokratiperspektivet eller vedertagna demokratibegrepp. DS.

PPS. Trots att Stattins Markup-blog visst enligt Helle Klein anser att Helles blog är bättre än samtliga Expressens bloggar tillsammans, så kan det vara värt nämnas (eller oreras...) att Expressens nybloggande Per Svensson förutsåg att "de facto-stalinisten" Åsa Linderborg (hon påstår att socialismens brott kommer att helt förblekna vid sidan av dagens liberala dito i framtidens historieskrivning) ska bossa för Aftonbladets kulturredaktion. Nej, nu tjuter det visst av rundgång här nånstans mitt i ankdammen där jag precis befinner mig ... klart schlut...schzzrrioooooooooojjjiiiiiioo.. >klick<.

PPS. I själva verket ogillar jag AB:s ledarsidas ensidiga Israelkritik, samt tycker verkligen illa om Åsa Linderborgs rosenrött romantiska syn på extrema fundamentalistiska muslimers mördande av sina landsmän (Oscar Löfroth om detta), eller hennes marginaliserande av Sovjetunionens monumentala brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag tror inte att fabrikanterna lämnar lögnfabriken, men tror och hoppas att Internets (inkl "bloggars") betydelse ökar och exvis Aftonbladets upplaga sjunker. Ett Internet som likt ett stigande hav av direktinformation hotar vänsterns konstruerade ankdammar av ideologiskt krystade och inte sällan frihetsbaschande verklighetsbeskrivningar.

Positivt = nästan var annan i förtidspension

Uppdatering 2005-05-22
LO-ekonomen Jan Edling presenterade ju ett par dagar efter denna min postning en rapport där det ska hävdas att Sveriges officiella 77 procent sysselsättningsgrad inte är högre än runt 60 procent och succesivt krymper ner mot s a s lägre europeiska nivåer. Man menar för det första att man genom sjukpensioner och förtidspensioneringar döljer en slags reell arbetslöshet, och om sysselsättningsgraden skriver man att sjukfrånvaro räknas som arbete i Sverige men inte i andra länders statistik. Sida 22 i rapporten (PDF-fil):

Andelen sysselsatta överstiger klart de 70 procent, som är målet för EUs sys-selsättningsstrategi. Men om man samtidigt beaktar att den svenska modellen ger ett stort utrymme för olika slag av frånvaro, som inte är så vanliga i andra länder, kan vi konstatera att endast lite drygt 60 procent av den arbetsföra befolkningen faktiskt är i arbete.

Om antalet förtidspensionerade (s 41):

Antalet förtidspensionerade har nu stigit till nya historiska nivåer och uppgick 2004 till 540.000 personer, nära 10 procent av den arbetsföra befolkningen. De långa sjukskrivningarna, som 2003 uppnådde en toppnivå på 130.000 sjukskrivna ett år eller längre (135 procent fler än 1990 då debatten om sjukskrivningarna pågick förra gången), har nu börjat minska till följd av att allt fler långtidssjuka förtidspensionerats.

I stycket om nybeviljade förtidspensioner sägs att de unga är fler - men vad är ohälsan här? Oro att inte ha en framtid, och således en ond cirkel? Döljande av arbetslöshet?):

Ökningen är kraftigast i åldersgruppen 20-24 år där antalet nybeviljade ersättningar ökat med 125 procent sedan år 2000. En annan grupp som ökar snabbt är 35-44 åringarna (drygt 80 procent). Det betyder att flertalet av dessa ersättningar kommer att ligga fast som ett åtagande för socialförsäkringen i ytterligare 20-30 år.

Efter att rapporten presenterats blev, som ni säkert redan noterat, kritiken sån att Edling valde att säga upp sig! När den mest radikala kritiken kommer inifrån rörelsen (socialdemokratin) själv, då bör läget vara ganska prekärt!
Slut på uppdatering.

Rättelse, samt adderande kommentar:
Naturligtvis är de inte de flesta förtidspensionerade unga, och sålunda ställs inte varje decennium 700000 personer (70000 x 10) utanför arbetsmarknaden. Men 70000 förtidspensionerade per år är högre än historiska siffror, som snarare ligger på 30000-50000 som förtidspensioneras årligen. (År 1985: 45897; 1995: 30732; 1999: 32384, allt enligt SCB (PDF-fil).) Enligt regeringens egen utredning (Mikael Stattin (PDF-fil)) står gott och väl 10 procent utanför arbetsmarknaden genom förtidspension och sjuklön (och enligt LO är 20-25 procent i realiteten arbetslösa!). Slutsatserna om att dagens rekordhöga förtidspensionering beror på att det maktbärande partiet önskar frisera statistik för att kunna visa prov på att uppnå andra mål är dock en utbredd uppfattning och något som nämnda bonusar till handläggare tyder på. Mål att pressa ner annan mindre smickrande statistik, men någonstans sväller alltså siffrorna till sist ut...
Slut på rättelse och kommentar.


Enligt vad Försäkringskassans generaldirektör, en före detta socialdemokratiske statssekreterare Curt Malmborg, menade i radions Ekots lördagsintervju, så är det en oerhört positiv framgång om målet att sänka antalet förtidspensioneringar från 70000 till 50000 om året uppnås!

Få se nu... En generation spänner i dag över nästan 30 år. Det blir en målsättning på 1500000 (en och en halv miljon) förtidspensionärer per generation, och eftersom man arbetar i 40-50 år, så blir det en långsiktigt målsättning på bortåt 2500000 (två och en halv miljon) förtidspensionärer i Sverige, av en arbetskraft på drygt det dubbla.

Är målsättningen alltså att kanske 2/5 av arbetskraften ska vara förtidspensionerad? Verkar inte bättre. Den enda, men kortsiktiga, målsättningen är förstås friserad arbetslöshets- och sjukskrivningsstatistik som kan hjälpa Malmborgs parti vinna valet 2006. Cyniskt!

Dessa i huvudet enkelt beräkningsbara talen polemiserade inte den alltför snälle intervjuaren Fredrik Furtenbach mot generaldirektören, och på nödvändiga frågor till generaldirektören om man verkligen inte sökte få ner arbetslöshetssiffrorna genom att förtidspensionera folk var Ekots intervjuare alldeles för tam! Efter påpekande om att man betalt handläggare för att förtidspensionera lät han generaldirektören slingra sig utan minsta försök att behålla fisken på betet... Curt Malmborg kunde istället bre ut fina ord om att man bryr sig om människor, och kom undan med förslagen att skärpa kontrollen av sjukskrivna utan ens en ansats till protest från Ekots Fredrik Furtenbach. En protest som med all sannolikhet hade kommit mot samtliga borgerliga partiledare även om de inte varit i närheten av att föreslå liknande skräpningar av kontrollen.

Det är allt lättare för en sosseregering att föra viss kraftfull politik som har med att sociala system inte ska överutnyttjas utan stramas upp för rättvisa. Men samtidigt är ju socialdemokratin för skattehöjningar som lösning på Sveriges problem och för att förvägra bra och effektiv utförd vård (privat utförd - läs mer om detta på min blog här och här.) som kan minska vårdköer och öka tillgängligheten till vården dramatiskt. Och inte minst är socialdemokratin inne på en "baltutlämnings-inhumanitet", när de vägrar utjämning mellan länder genom rimliga tjänstevillkor, där inte bara svenska företag får gynna sig själva i exempelvis Tyskland eller östra Europa utan att regelverken ska få nyttjas även av fattiga länder. Eller när socialdemokratin vägrar att fatta humanitära beslut för några solklart svårt sjuka invandrarbarn. (Det senare har dock vänsterjournalisten Björn Elmbrandt med förtjänstfull skårpa tagit upp utifrån just perspektivet av socialdemokraternas "baltutlämningsarv" -- och uppenbarligen oroad av att socialdemokratin skadar sig själv, men även med antydningar om att detta snarare är "höger" och moderatpolitik... Den gamla goda propagandamyten.)

-----

Att Public Service startat en veritabel kampanj mot borgerligheten märktes även i Aktuellt i onsdags, när man lade upp ett reportage som Henrik Alexanderson refererar här, och som jag kommenterade i ett annat forum, så här:

...när borgerliga partiledarna startat sin kampanj så uttalar i kväll Aktuellts ankare Jarl Alfredius orden "hör mer om Leijonborgs attack mot de förtidspensionerade..." och (v)alrörel(s)en är tydligen aktiverad. I reportaget om att Leijonborg menade att man inte kan utesluta att folk förtidspensioneras i onödan och att det är en tragedi för samhället om sjuka dras undan från arbetsmarknaden och att det kostar pengar mm, så tar man fram en förmodad vänsterkvinna från Latinamerika som är oerhört allvarligt skadad och inför kamerorna får gråtande påstå att Leijonborg sårar henne, efter att hon säkert fått en skev bild av vad Leijonborg sa; och så Jarl Alfredius som med allvarsblick i kameran upprepar "Leijonborgs attack"...

Jag analyserade förresten i denna text i första hand de borgerligas möjligheter att, trots socialdemokratisk hegemoni i ett korporativistiskt samhälle samt medias direkta stöd för vänstern, vinna valet och förändra Sverige:

Sossarnas position är ju ett resultat av "den svenska modellen", d v s det fiiiina, men egentligen kanske Italien-mafiosiskt anstrukna, politiska inflytandet i organisationer som fackföreningarna och all annan korporativism samt diverse politiska monopol där de som talar varmast för dessa i praktiken agerar som brukspatroner som intalar småfolket att de minsann får stå med mössan i hand och rösta rött även i nästa val annars kommer vargen och gör så att allt som dessa maktpolitiker monopolistiskt ger åt folket -- må så vara en usel vård som mest liknar död och pina i vårdköer -- annars. Men sossarna har naturligtvis genom sitt maktinnehav dragit till sig kompetens. Men att detta senare skulle vara omöjligt för de borgerliga tror jag inte. Men de borgerliga måste *både* vara mycket eniga samt fokuserade i att erbjuda ett alternativ till
socialdemokraternas politik -- d v s något långt ifrån den gängse vänsterpositionen -- för att ha någon chans att attrahera väljarna och ta makten. (Intressant är här att en undersökning alldeles nyligen visade att flera människor associerar "höger" än "vänster" i politiken som positivt; tycks vara ett momentum som inte får slarvas bort!)

[stycket om media, i det föregående citatet]

Nej, det kanske är omöjligt för de borgerliga att vinna om mediaapparaten sätter igång och i lagfast takt pumpar ut budskapet om den onda vargen i allt vad opposition till höger om sossarna heter.

De borgerliga måste hantera detta rätt, men även vara beredda att gemensamt ta över ledarskapet i Sverige för decennier framåt och övertyga väljarna om att de har det fokuset - övertyga med enighet.

Man kommer inte att få något gratis, och man behöver nog ha makten under minst ett par mandatperioder för att på allvar kunna försvaga den socialdemokratiska, så att säga, kärnkompetensen i regerande och även skjuta i sank förtroendet och den utspridda föreställningen bland folket att socialdemokraterna är det enda maktdugliga regeringsalternativet.

Anna Ternheim utanför Sverige

Köpte Anna Ternheims platta "Somebody Outside" för några veckor sen. Efter att sen dess ha njutit av den flödande kreativiteten i mycket personliga melodier och så helgjutna arrangemang att det, typ, andas världsklass så googlade jag på "Anna Ternheim" och "reveiw" för att finna reaktioner utomlands.

Inte mycket än, vad det verkar. Men det var trevligt att se två positiva recensioner av debut-CD:n, dels på The Santa Barbara Independent och dels på holländska Muziek Politie, där hon får betyg 8 (av 10, antar jag).


På tal om att anta... jo, jag begriper att de skriver att de länkar To Be Gone-videon, en massa referenser till Nick Cave, Leonard Cohen, Radiohead och andra, men någon som kan översätta följande

Waar het hier wel om gaat is Anna Ternheim, het meest hippe Zweedse exportproduct na The Hives en de Billy-boekenkast.

?


(De två recensionerna var vad man kunde finna med google på ett par minuter - säkert finns det mera.)

Om nyttan av att läsa denna blog och en del annat...

Feminista läste uppenbarligen inte min blogpost härom dagen, där jag citerade en lyrikers ord "Den dag du tar till våld är du pantad och såld".

Annars borde väl förresten moralkonservativa vara de första att ställa upp på feministernas ideal? Detta att hedra kvinnan och inte vara främmande för diverse särbehandling i det strävandet, vad är det om inte gammal fin moral?!!

Nä - jag har säkert redan orerat tillräckligt i denna post! Lycka till i fortsättningen, Feminista!

Elise på Aftonbladet Debatt om konformism

– Vi kan inte låta politiskt korrekta medier och politiker bestämma vad vi får diskutera

skriver socionomen och skribenten Elise Claeson i dag på Aftonbladet Debatt.

Hon radar upp en rad frågor som hon menar att det inte är lätt att ta upp i Sverige. Hon påstår att man liksom utrangerar sig som någon slags rättshaverist om man tar upp exempelvis ämnet att Sverige som amerikansk delstat skulle vara en av de fattigaste. Även om det är korrekt (se sidan 54 i pdf-dok), så kan bli man utfryst för att man vill diskutera det.

Något som Elise inte tar upp är att det finns vissa förbjudna åsikter som nog nästan kan bli lite succé att ta upp, då diskussionen för såna ämnen istället kan bli att frågan är så politiskt inkorrekt; det är kanske i dessa frågor som paradigmskiften är på gång? (Myterna om invandrare tror jag dock är såna spridda "hemliga" åsikter som är mycket osunda - hur långt räcker media och politiker till mot det om fraser bara upprepas? Myter måste skjutas i sank, men problem tas på allvar.)

I största allmänhet, tror jag att vi svenskar måste bli mycket öppnare mot fler åsikter. Processer som stänger ute åsikter eller människor är förmodligen en omedveten, naturlig och delvis sund försvarsmekanism, men det mycket slutna blir ju något som närmar sig det totalitära. Just nu verkar för övrigt oron om andras åsikter vara ganska stor. (I bästa fall kan det "som en sista suck" vara ett tecken på förändring.) Men vissa uttryck för jagandet av åsikter, t ex åtalet mot Åke Green eller allvaret i 88:an- och Nogger-debatten, pekar på en tendens av moralpanik som knappast stimulerar öppenhet mot det som är apart i meningen politiskt inkorrekt.



(Annars är jag själv gärna politiskt korrekt, då jag gillar mycket av det som uppnåtts i samhället och t ex ogillar nazister eller våldsamma aktivister. Men även det senare är något jag nog skulle kunna få kritik för, då mitt adjektiv mot nazister för någon som verkar i tidens anda antagligen måste ses som och stämplas som för milt. Jag usch-fy-äckelhatar nazister! ..... Nej, jag gör inte det. Jag anser att det räcker gott att ogilla åsikter och handlingar. Nazismen har en svag ideologi och vinner terräng bland osäkra unga. Våldsamma upplopp kan stödjas av "intellektuella" utan att vara fel. Någon tydlig "sociologisk" skillnad mellan nazistisk ungdom och den våldsaktivisktisk vänstern kan jag dock inte se...)

borgerligheterna - lång blog-blogpost med karisma...öh?

En av de absolut bästa låtarna som skrivits av en svensk artist, anser jag är Ola Magnells "Tomma tunnor". En mening i låten är

Jag är ställd av komplimanger och vacklar av kritik

Detta blev nog en extremt sökt inledning på en reflektion av hur den opposition som verkligen vill ändra på sådant som gör att Sverige inte fungerar så bra är ställda av och vacklar inför moderaternas vänstervridning (medan "komplimanger" och "kritik" möjligen är Reinfeldts livsluft ...kanske?), där t ex AMS nu försvaras. Liksom kollektivavtalen där till och med uttalanden kom från moderatledningen om att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige, efter att lettiska arbetare i Vaxholm torkat de eventuellt ruttna tomaterna ur sina ansikten (men att jag använder Olas textrad är förmodligen ett väl så stort helgerån... 8-[ ).

Nåväl. Henrik Alexandersson skrev i går hoppfullt, att moderaterna kan vara på väg tillbaka till en mer konsekvent politik. Detta eftersom att de nu försvarar 65%-nivån i sjukförsäkringen efter 6 månader. Försvaret är tekniskt sakligt, och går ut på att detta gäller nivån för de långtidssjuka, där skillnaden mellan regeringens politik i dag och moderaterna är att denne mellan 6 och 12 månader efter insjuknandet får 65% istället för 75% av sin lön i ersättning. Detta eftersom socialdemokraterna sedan en tid mer eller mindre regelmässigt förtidspensionerar de som varit sjukskrivna under ett år.

I Metro kunde vi dock i förrgår på förstasidan läsa att

"samarbetspartierna planerar inga sänkningar av skattetrycket"

Vad ska man egentligen tro?

Det finns garanterat ett alldeles klart behov av att sänka skattetrycket till nivåer åtminstone till omfattande tydligt mindre än halva BNP. Annars blir det, som ni säkert känner till, såna där skattekilar som gör varenda hantverkare och boende löntagare till sin alldeles egen kriminelle skattesmitare, samtidigt som företagen har internationellt sett höga lönekostnader trots att köpkraften är bland de lägsta i jämförbara länder. Och samtidigt som de höga skatterna inte längre ger bäst välfärd utan ger dem minimal tillgänglighet. Bland annat genom ineffektiv vård och de vårdköer den innebär. Johnny Munkhammar och Fredrik Erixon beskriver förresten i artikeln Svenskar kostar mest men konsumerar under snittet att

[k]ostnaden för en anställd i Sverige är ... bland de högsta i världen ... [men] ... den privata konsumtionen i Sverige är förbluffande låg - vi ligger till och med långt under OECD-genomsnittet.

Så gnäller alltså näringslivet och Timbro, men det finns ju rent praktiska skäl till varför inte politikers ansvar för mer än hälften av våra resurser. Skäl som var och en av oss kan begripa. Och då talar jag inte ens om vård eller socialförsäkringar; där är oppositionen enig om att den ska finansieras via skatter (eller "skattemässiga" obligatoriska avgifter. I ett par av mina tidigare inlägg om vården -- här och här --, menar t o m två debattörer som nog hellre definierar sig som vänster, att det är positivt om vården drivs i vinstsyfte samt att man får köpa vård som man köper annat! Många av de borgerliga partiernas politiker skulle nog inte gå med på det. Läs själv argumenten i länkade artiklarna från mina bloginlägg och begrunda.)


Host-host… Jag är fullt medveten om att denna blogpost helt saknar fokus, men att skriva om moderaternas vänstergir eller eventuella är dels inte så upplyftande för anden eller -- tror jag -- för det fokus Sverige måste ha som land. Någon som har ett bra fokus i sin blog tycker jag är Dick Erixon. Han tar exempelvis upp den senaste tidens våldsamma upplopp på Stockholmsskolor där personalen och elever på skolan inte vågar vittna, och aktualiserar detta med att belysa den tillåtande attityd som media haft mot upplopp i allmänhet, när dessa upplopp haft vänsterförtecken. Fall där polisens påstådda illegitimitet nästan regelmässigt stått kraftigt i fokus.

Jag tror att både Magnell, jag själv och alla andra vill ha och behöver ett samhälle där vi respekterar varandra, och inte tar till våld. Kanske en självklar devis, men kan det möjligen vara så att den ibland kräver att man sätter ner foten? I så kallade vänsterdemonstrationer där man provocerar genom att bryta mot förordningar, kasta sten och annat innebär ju själva provokationen ett våld. Vänsterradikale Magnell håller säkerligen inte med mig i det här orerandet, men i en terapeutisk låt, "Tidvis regn" skrev han (i nådens år 1977)

Den dag du tar till våld är du pantad och såld

. (F--n va kul det är att orera... måste jag sticka emellan med... i denna parentes...)

Om den strofen nu inte vore en sanning, så är själva demokratins grundvalar i gungning; något Dick Erixon f ö nämner. En bra svensk Iran-invandrad krönikör som Erixon länkar är förresten Daryamadj. Han vågar formulera att krav är okej, samt gör det utifrån en frihetslidelse (med humor!). Han är inte alls ensam att formulera önskningar om bättre attityder hos Islam, men från en svensk kultur- och mediahorisont framstår han ju som något som katten släpat in och där tolerans och förskönande omtolkningar ibland görs in absurdum (radions "Människor och Tro" är dock rätt bra, medan gängse journalistik gärna blundar för problem). Det finns dock muslimer som lever "sekulariserade" liv i väst som kritiserar traditionell Islam - men sån kritik kräver för t ex kanadensiskan Irshad Manji livvaktsskydd dygnet runt.

Borgerligheterna då…? Det som denna "absint-ostyriga" text enligt rubriken ovan egentligen skulle behandla? Ja, Reinfeldt ligger vacklande utmed vänster dikesren och övriga borgerliga partier ligger också ungefär där, som värsta bröderna Marx(?), småknuffandes varandra med armbågarna. Men en gemensam positionering verkar de sky som pesten - måtte de våga och förmå att tillsammans styra den nu endast hjälpligt och inte helt förtroendeingivande hophållna farkosten en aning åt höger tills senast våren/sommaren 2006. Annars finns nog risken att det blir nästan lika "Nils-G-Åsling-stålverk-80"-mässigt regerande som för snart 30 år sedan, eller?
(Om någon nu minns... :-/ ;-)


(Nej, nu spänner jag på mig fallskärmen igen och tar en kortare paus från mitt dödsföraktande bloggande. Oh no - just kidding! Sömnpiller till bloggande, kanske?)

Copyriot censurerade argument?

Man blir ibland betänksam om den demokratiska känslan på vissa håll.

En debatt på Copyriots sajt, nämligen till en post i går med rubriken Parkmingel och piratpolitik har nu, som det verkar, plockats bort bloggen, då den inte längre går att nå. En debatt som av ett antal läsare berömdes såsom mycket bra och läsvärd. ”Rasmus”, bakom Copyriot, som stod bakom inlägget i går, klagar i dag på att bolagen med ojusta metoder söker stoppa debatten och även sina egna hemsidor. Skämtar han, eller är han här - som de som sänkte de hemsidor som piratjägarna haft - en äkta ”riot” mot allt och alla som han inte delar åsikt med?

Mina inlägg tänker jag snart publicera nedan. (Jag beklagar i så fall dem jag replikerade, då de ju inte med 100 procent säkerhet hittar hit och kan bemöta dem. Men jag polemiserade på inget sätt respektlöst mot någon). Först vill jag vänta in svar från "Rasmus" och Copyriot om vad som skedde med debatten med 19 intressanta inlägg, som nu inte kan nås längre.

Det verkar som att allt tal om odemokratiska metoder från antipirater (som Copyriot tar upp i sitt senaste inlägg, där man bl a klagar på att antipirater lagt ned egna hemsidor ...öh, vem gjorde det?) är något som i hög grad gäller dem själva.


Som plåster på såren till Copyriots, för den borttappade kommentarssidan. Mina ointressanta kommentarer som fanns på Parkmingel och piratpolitik:

Svar till Roland Pettersson.

Jag håller med dig om att musiker får en större del av intäkten från annat än att distribuera kopierad musik. Troligen all inkomst på annat, bortsett från att de lånar ut inspelningar i reklamsyfte (inte bara i bilmontrar eller på McDonalds; att ett Corn flakes-paket i framtiden innehåller både låtar och högtalare finner jag inte helt osannolikt; nanoteknik och så...!)

Men jag håller INTE med om att böckerna kommer att laddas ned. Jag vill ha en bra häftad produkt i handen när jag reser. Läser inte på någon dataskärm, och tänker knappast göra det heller. Pocketboken är inte dyr, och dagens priser där en bok på över 1000 sidor kan köpas för 55 kronor (t ex Atlas Shrugged som pocket) kommer säkert att pressas än mer! Att ta med sig en med häftapparat hophäftad A4-lunta känns alls inte kul, och det blir inte alls så mycket billigare än en pocketbok! Jag vill personligen ha en rejäl bokhylla med böcker! Det är min "stratifikations-fallo", som relativt intellektuell, ju - (istället för en ny Volvo för en framgångsrik civilingenjör). Men gärna även online-böcker också (t ex om man bara är ute efter korta avsnitt), men fler och BÄTTRE bibliotek vore inte heller fel.

Fler och billigare pocketböcker hoppas jag som sagt på - hur gick det med print-on-demand-tjänsterna förresten? Borde ju ge ekonomi och hålla nere onödiga kostnader för böcker som inte efterfrågas i stora volymer (d v s annat än sk*tböcker som t ex Dan Browns ofattbara dynga).

[Ett svar på bland annat att de stora tappar mest]

Rasmus.

det har redan visat sig att de som kan få kontrakt på McDonalds-musik klarar sig bäst efter dalande skivförsälnjning. T ex Justin Timberlake eller Britney.

De som lever av mecenater är t ex såna som spelar konstmusik på hög nivå, och de förlorar inte så farligt heller på minskad skivförsäljning.

Det är ganska ointressant vilka som minskar på minskad skivförsäljning om nu den försäljningen minskar (vissa fgratisfildelningspropagandister menar ju så komiskt oseriöst att CD-skivorna säljs bättre ju mer det fildelas, och blundar prompt för verkligheten , att CD-skivorna snart försvinner, när de "argumenterar"), utan det intressanta är att de som sysslar med musik finner sätt att leva på den om de är så bra att deras musik blir populär bland folk.

Troligen blir uttryckssätt som har en fysisk publik viktigare. Och vidare blir det nog smidigare för ett litet företag att ersätta musiker när de använder deras låtar i sin reklam; det är ju i huvudsak ett tekniskt problem, men är ju bara bra om en förenkling sker!! Att Internet finns kan vi inte göra något åt, och musikerna får anpassa sig - men upphovsrätten blir kvar, minst lika viktig som förr! - Om än förändrad för den plattform som dataåldern gett oss.

[Till en som på engelska spann vidare på att tekniken innebär att människor delar fritt på digital information]

"This is what happen ... camera technology ..."

Ja, vad? Att riktiga fotografer inte lägger ut sina alster på Internet innan de ställer ut desamma i utställningar där de får in lite pengar för att ställa ut eftersom vissa är villiga att betala för att se på deras fotografier på just den fysiska platsen.

Skulle någon av oss få för oss att ta med en kamera och göra en egen utställning med dem i eget namn, så vore det straffbart, tack vara upphovsrätten. Men det är även straffbart enligt upphovsrätt att fota bilderna och lägga ut dem på nätet. Det är inte helt fel det heller. Någon som lägger ut bilder skapar ju cred för sin websida, och då borde ju sån publicering ske på ett juste sätt gentemot dens alster som man väljer att publicera - upphovsrätten är bland annat till för detta.

Frågan är vilka som vinner på ett fildelningsprogram. Skaparna av fildelningsprogrammen tjänar iofs pengar på reklam i sina program. (Att det finns varumärken att tjäna pengar på genom att göra reklam för dem beror på just immaterialrätt.)

Det kanske inte är helt osannolikt att man inför licenser på bra fildelningsprogram, där artister blir ersatta i den mån deras musik laddas ned.


Om jag skriver en bok som jag tänker släppa senare, inte vill jag att den under lång tid före släppet ska ligga ute på nätet. Det har också med upphovsrätt att göra. Men som fildelningen nu ser ut är det svårt att se att dagens lagstiftning och straff är vettiga, men likväl så är fri information en utopi. Om en ny idé som någon på något avser att tjäna pengar på genom att vara först, t ex en helt ny musikstil eller en teknisk idé, efter att den kopierats släpps på nätet utan upphovsmannens lov är det väl ganska logiskt att denne ser detta som kränkande? Vore detta lagligt skulle grunden för en hel massa verksamheter försvinna. Det är detta som gör piratkopiering olagligt. Att tekniken finns och används av alla beträffande musikkopiering gör dock saken juridiskt komplierad. Med juridiskt komplicerad menar jag inte att det inte finns en enkel ”lösning” på detta i piraters slagord om att allt ska vara fritt (som implicerar problem som inte övervägts av dem som kom med de radikala slagorden), utan jag syftar enbart på lagen i relation till det allmänna rättsmedvetandet.

Att publicera sådant som någon – t ex en fotograf – vill ska vara opublicerat bör även fortsättningsvis vara olagligt. Att utifrån detta och med logiken i behåll vara mera tillåtande mot fildelning av t ex mp3-filer är inte det lättaste. Sänkta straff och sänkt ribba, dels för att möta ett allmänt rättsmedvetande och dels för att i rimlig utsträckning upprätthålla lag, kan vara tvunget. Men åtminstone någon form av straff mot de grövsta formerna av fildelning är ändå en ofrånkomlig antites till upphovsrättsskydd överhuvudtaget. Och upphovsrätten är, som möjligen visades i mitt inledande exempel om en utställares rätt att ha ensamrätt att ställa ut eget material, helt rimlig.

Så att vem som helst ska få göra vad som helst på nätet är en barnslig – och/eller anarkistisk – attityd. Såg f ö att Niklas Lindblad gett ut en bok om att nätet hotas av att folk kräver lösenord och att man betalar för att man ska få material och information på nätet. En kommentar som exkluderar upphovsrättstanken, att någon ska ha en rätt till vad han/hon åstadkommit. Upphovsrätten är för all del inte okomplicerad och kan hävdas in absurdum (t ex rätten till ett ej samplat med snarlikt beat i en låt), men fyller likväl en funktion. Så det är bra att man *kan* ta betalt för tjänster och information på nätet, inte att man inte kan det!

[Mitt svar till en som kallade sig pba, som svarade en linus som är orolig för att hans mor som sysslar med någon sorts läkemedelsforskning ska bli arbetslös om patent upphör.]

pba som svarade linus:
Det är tråkigt att du så onyanserat och "gåpåigt" påstår saker som inte stämmer. Läkemedelsindustrin är den industri som satsar största delen av sin budget på forskning. Offantliga belopp, rentutav. Detta är egentligen ganska självklart om du tänker efter, då det för att ta fram nya läkemedel går åt massor av högutbildade forskare som arbetar på ett enda spår i upp till några decennier - bara för att få fram en ny medicin. Och massor av utvecklingsprojekt läggs ned innan de ens kommit i närheten av att ge en ny produkt. (Losec var t ex oerhört nära att läggas ned.)

Den administrativa delen av patentarbetet är inte alls stor. Tvärtom! Det är oftast endast en handfull med adekvat juridikutbildning och ev annan relevant kompetens -- eller rent av de med en "patentingenjörs"utbildning -- i ett enda stort företag med tusen/tiotusentals anställda högkvalificerade experter/ingenjörer.

Men det är inte ens dessa få anställda (som du felaktigt hävdar är så många att de suger musten ur ett företag) som är grunden för att företaget tjänar pengar, utan den grunden utgörs av att patenträtten alls existerar.

Och sedan skulle jag vilja att du för i bevis att villigheten att betala Linus' mammas utvecklingsarbete finns om inte patenträtten fanns. Skulle du verkligen vara villig att betala t ex 500 kronor för ett läkemedelsprodukt om en identisk produkt för endast 50 kronor fanns som ett alternativ? Om vi ser din och andras piraters vilja att ladda ner gratis mp3-filer istället för att köpa CD-skivor för 180 kronor styck, som en indikation på om ni skulle vara villiga att köpa läkemedlet för 500 kronor istället för läkemedlet för 50 kronor -- för vi måste ju ändå dra någon realistisk koppling till gratisnedladdningen här -- så visar det ju med all tydlighet att den beredskapen inte finns, att frivilligt betala decennierna av utvecklingskostnader för läkemedel, om inte patentskyddet finns.

Ett exempel. När ett patent upphör så sjunker kostnaden på läkemedlet dramatiskt. Kanske från 500 til 50 kronor. Efter att ett patent gått ut så köper alla läkemedlet till det lägre priset! Det finns alltså ingen vilja att betala extra hos folk (annat än ni mp3-nedladdare, förstås, som ju i er argumentation lovar att ni gör det :-).

Sen påstår du att reklamen gör att företagen går back. Du har uppenbarligen inte ett minimum av företagsekonomi i botten. Reklam är ett måste för överlevnad. Men hur mycket man satsar på att göra ett varumärke känt genom reklam följer naturligtvis ekonomiska regler som uttrycks i matematiska ekvationer. Allt som ett företag lägger pengar på, utveckling, reklam och annat är underställt sådana regler där man kan optimera sig till framgång. (Men framför allt krävs utveckling, och jag visade ovan att du inte är beredd att betala för läkemedel mer än det lägsta priset.) Tycker du att jag tar dig på för stort allvar - jag antar att det är det mest graverande med min replik till dig.

Slutligen skriver du något om att socialförsäkringssystemen skulle kunna betala in massor av mera pengar för läkemedel om patentinstitutet inte fanns. Men du förklarar egentligen ingenstans hur eller varför så skulle ske. Kan du precisera dig en smula, kanske?

[Denne "pba" replikerade med något i stil med att läkemedelsbolagen endast satsar mest på forskning i jämförelse med andra brancher samt ett påstående att patent tvingar fram stora reklamkostnader (som om det inte vore tvärtom?) och påstod att han kände mig och förstod att jag var i samma sits som honom, samt avslutade med att det fanns ett självklart samband mellan patentlagar och skiljsmässofrekvens.]