Ännu ett tungt namn till KD

Christina Doctare kandiderar till riksdagen för kristdemokraterna, berättar hon i denna Brännpunktsartikel.

Avdrag för hushållstjänster och massage är inget jag gillar, men politiska incitamentsförslag förekommer ju på i stort sett hela den politiska skalan. Kristdemokraterna är ändå i grund och botten ett europeiskt ickesocialistiskt parti som drar åt ett samhälle med en klart mindre offentlig sektor än dagens svenska.

En inte så överraskande artikel för den som hört Christina förr (på exempelvis SVT-programmet Agendas eftertanke) och argumentationen grundar sig på att ohälsotalen i Sverige är ett tecken på ohälsa (långtidssjukskrivning som åtgärd mot arbetslöshetstal reflekteras inte över). I följande lilla stycke sticks hakan ut lite mer:

Att män och kvinnor är olika och att barn är olika är farligt att säga i Sverige. När jag arbetade nere i Strasbourg i Kommittén mot tortyr pågick en kampanj i Europarådet om jämlikhet. Mottot var: "Vi är olika, men lika värda".

Jag tyckte det var jättebra och försökte sätta i gång samma sak här. Men hela projektet föll som ett torrt höstlöv. Här är det likhetsiver som råder, "är vi lika så är vi lika värda".

Det systematiska undergrävandet av familjen är ett led i detta likhetsivrande. Dagis är det tydligaste exemplet och även i skolan stöps alla barn i samma form.

Känns klockrent kristdemokratiskt samt med en allmän ickesocialistisk önskan om att uppmuntra mångfald.

Alldeles oavsett denna artikel: Kristdemokraterna tycks ha fått ännu en politiker med både meriter och ett stort förtroendekapital!

All time trash-bloggpost!

Vissa bloggare är rent infantila.

En belysning av detta faktum får denna bloggkompost bli.



Se så lågt en bloggare kan sänka sig! Skandal!

Svammel om kd, men tyst om islam?

Ett över timslångt editerande av tankar i ...en blogkompost:

Det är, apropå mina fredagsinlägg om islam (här och här), inte bara fundamentalistiska imamutbildningar vi borde se upp med, utan även med hur islam fungerar i stort i vårt samhälle. Mitt intryck av muslimska verksamheter, såsom muslimska skolor, är att man håller rätt hårt på islamiska trossatser och normer. Exempelvis beträffande sexualitet eller olika regler för kvinnor och män. Jag har svårt att se hur en del regler alls ska kunna förenas med svensk lag (försök att töja på reglerna görs uppenbarligen).

Dock finns det onekligen många (kanske majoritet) ickefundamentalistiska s a s sekulära muslimer(**) som önskar leva i västerländskt demokratiska samhällen och dessa har ibland flytt hit av just denna orsak (har förtryckts i sina hemländer av en repressiv islamiskt präglad regim, kanske för homosexualitet eller annan på religiös dogm grundad anklagelse). Ledaren för Demokratiska Muslimer i Danmark, folketingsledamoten Naser Khadar, är ett bra exempel på en sekulär humanistisk muslim, och som nu är mordhotad. Ett hot som härom dagen fick vad som tolkats som stöd av den danske imam som aktivt bidrog till att starta upproret mot Danmark i arabvärlden (se Politiken och Om utrikesfrågor).

[(**) Jag vet att uttrycket "sekulär muslim" är väl så omöjligt som "sekulär kristen", men uttrycket avser uppfattningar beträffande sådant som bokstavstro och var gränser för -- kan man nog säga -- organiserad religion går.]

Vi kan inte förneka att s k main stream islam har allvarliga problem med humanism och mänskliga rättigheter (ta bara nämnda krav inom islamiska verksamheter), men det är även tydligt hur skiljelinjen mellan olika sätt att se på samhället (en slags civilisationsgräns) inte slaviskt följer någon religionsgräns. Tony Blair uttryckte saken

This is not a clash between civilizations. It is a clash about civilization. (New York Post)

Vad vi måste inse är att vi inte samtidigt både kan gå islamister (som önskar kväsa yttrandefrihet med blasfemilagar) till mötes och vara ett stöd för dem som flytt islamisters förtryck och önskar ett annat samhälle. Varje eftergift för islamisk påtryckning som naggar på vårt samhälles liberala principer underlättar bara det förtryck som de moderata muslimerna önskar frihet ifrån (detta var kontentan av ett upprop kanadensiska moderata muslimer nyligen uttryckte, enligt denna bloggpost). Att ge efter för det totalitära islam är således att förtrycka muslimer. Om nu det officiella islam vi har att förhålla oss till är politisk och totalitär, kan man då inte även ifrågasätta det kloka i att bygga moskéer? Alltså moskéer som drivs av de vars ideologi och synsätt är totalitaristiskt. Skulle vi släppa fram kristen verksamhet som inte accepterade kvinnors autonomi och hade omvälvning och övertagande av de sekulära samhällsfunktionerna som mål? Skulle vi ge efter för en expansiv kristen rörelse som utförde terrorattentat mot abortkliniker? En anledningen till att det accepterats att teckningar stoppats och reagerats mera på att dessa ritats än på att tecknarna är mordhotade torde vara att det rör sig om en stor auktoritativ religion som vi vet har våldsamma sympatisörer och att vi därför upplever det som farligt att ens det minsta lilla stöta sig med den. (Detta torde vara något självklart, men skadar nog ändå inte att sägas).


Så (äntligen) till vad som var denna posts egentliga poäng:

Såg i går SVT:s granskning av KD, Bögfaktorn. I programmet verkade varje protestaktion eller bild på en mot homosexualitet kritisk person kopplad till KD. Jag känner en del kristna som säkert räknas till de homofoba men som sympatiserar med andra partier än KD. Jag har svårt att tänka mig att ens något i närheten av en majoritet av dem som demonstrerade för Åke Green var KD-anhängare (även om en oproportionerligt hög andel säkert var KD:are)! Partiet har ju sen länge tagit avstånd från all homofobi, men SVT tycktes utgå ifrån att allt av homofobi hade med KD -- programmets tema -- att göra. Det implicerades felaktigt, och får man kalla den metoden propagandistisk?

(En överrepresentation av KD-anhängare finns inom frikyrkan liksom fler homofoba där än i befolkningen som helhet, men likväl är KD:s väljarunderlag bara till en del frikyrkliga och på sina håll finns inom kyrkan i dag öppna attityder. Och KD har, som korrekt nämndes i programmet, mycket länge varit tydliga i denna fråga.)

Om det som antyddes vara homofobt hos KD, nämligen att man inte bejakar alla krav från homosexuella organisationer rörande exempelvis regler vid giftermål och adoptioner, ställs vid sidan av normer och praktik inom s a s rättrogna islamiska samfund så är säkerligen -- utifrån ett humanistiskt perspektiv -- de förhållanden islam innebär på en helt annan och ojämförbar skala vad respekten för mänskliga rättigheter beträffar. KD drog samma slutsats som 4 av 5 remissinstanser, där bland andra Rädda Barnen, BRIS och en rad adoptionsorganisationer ingick. KD:s argument var, liksom hos dessa remissinstanser, förankrade i mänskliga rättigheter; barnets rätt (artikel). Dock ska understrykas att det finns en stark kraft bland muslimer där väldigt många av dem har en mer sekulär tro och inställning till sin religion. Men det ledande totalitära islam tar bland annat till mordhot mot dem som aktualiserar och/eller organiserar det mer liberala, såsom exempelvis ovan nämnde Naser Khadar.

Den svenska vänster som annars gärna är aktiva i sociala frågor tycks vara tysta när det gäller muslimers situation (kanske tysta i en politisk korrekthet man själv bidragit till att skapa och som på sätt och vis innebär medlöperi för totalitarism). Varför kan inte vänstern förmå att lyfta sig från den närmast nihilistiska relativism som man historisk så ofta dragit på sig som barlast och läxa? Ser man något hoppfullt i vad som än skrämmer ickesocialister, eller vad är det frågan om? Fiskar man efter nya infall och synteser som distanserar vänstern från "de borgerligas" kritik av fundamentalistisk main stream islam? Jag vill helst inte tro att det bara är räddhåga och ängsligt medlöperi -- "borgerligt ryggkrökeri".

-

Det är oerhört viktigt att vi stöder muslimer som önskar ett islam som respekterar mänskliga rättigheter och skiljer på politik och religion (och KD är säkert ett lika bra parti som något annat för verkligt moderata muslimer). Kritik är alltså i högsta grad angelägen mot totalitär islam! Inte mot islam som religion. Inte mot den stora andel -- som regel oorganiserade -- muslimer i väst som är och vill leva "sekulariserade". (T ex nämnda Naser Khadar, Irshad Manji eller de som utgör Muslim Canadian Congress.)

-

Så programmet om KD och homosexualitet var, även om den hade någon poäng i marginalen, rätt undermålig. Det kan knappast undgå misstankar om ett slags strategiskt onyanserat partimisstänkliggörande program i en tidig valrörelse (betänk den politiska vänsterövervikten hos journalister i noten i denna blogpost). Men när får vi se granskning av de muslimska samfunden i Sverige? Varken en sån granskning eller ett ärligt medgivande att man avstår av rädsla för repressalier lär vi väl få se, men vore inte detta ett svek mot muslimer och ett sunt islam? Vidare torde undfallenhet för de totalitäras krav devalvera rättsstaten och det öppna samhället. Förresten så är det väl inte heller första gången totalitära krafter utifrån hotande position krävt dialog. Nyttan av respektive faran med dialog är givetvis avhängig vem man väljer att ha dialog med. Att kompromissa med det rådande islam som anser att homosexualitet är en dödssynd är ju direkt otänkbart!

Hela havet stormar, eller Alliansen har kul

Vad förväntar man sig av Magnus Orerar ett helgslut. Kanske mer än vad jag bjuder på i denna min i IQ-hänseende ganska laid back bloggpostskompott av ironi och notiser i svensk politik.


Lekledare Reinfeldt: "Tidigare badade vi ju i tunna - sas det ju i alla fall. Nu, åtminstone före valet, ska vi leka hela havet stormar!"

1) Jan Björklund: "Jo-hoo! Ni vet, jag är radikal, och jag anser att tjejer och killar ska undervisas separat! Ni vet, grabbar är så omogna att de inte klarar av ansvaret i en pekpinnefri undervisning." (Mattias på höjden kommenterade.)

2) Reinfeldt: "Hägglund, du kommer att mosas vad fastighetsskatten beträffar! Ha-ha-ha!" (Fredde orerade på Brännpunkt häromdan.)

3) Maud: "Grabbar! Jag bidrog just till att för kommande mandatperiod sjösätta sossarnas och vänsterns gemensamma energipolitik. Ho-ho grabbar, nu ligger ni allt i lä!" (DN)

Det artar sig?

Det här kan nog iofs ses som inslag i en ofrånkomlig men nyttig process, och den kommer ju även att aktualisera viktiga och för väljarna attraherande frågor där borgerligheten är relativt eniga och med säkerhet kommer att komma överens -- exempelvis fastighetsskatten och skolpolitik. (Det finns s a s värre frågor, men de är ju alla redan säkrade i en gemensam politisk linje.)

De tre exemplen i tramsdialogen ovan: (1) Det blir knappast tjej- och kill-klasser i skolan (FP:s idealism blir väl ibland till radikalism). (2) Fastighetsskatten är - eftersom samtliga borgerliga partier vill ha bort den -- en relativt liten hanterbar fråga och Hägglund har stöd långt in i moderata väljargrupper och kommer att få inflytande. Bra att frågan aktualiseras, även om det görs med en ordväxling i alliansen. (3) Slutligen är det inte aktuellt med nya kärnkraftsverk kommande mandatperiod. Det stängda Barsebäck är ett problem men mer el får vi från uppgraderade kärnkraftsverk och majoriteten av EU-länderna satsar på ny billig (och ren) kärnkraft. Vi klarar alltså försörjningen bra, men vi missar förstås exportinkomster av en unikt billig elproduktion! Kärnkraftsmotståndet inom centern dock svagt; många där förordar kärnkraft. Alliansen -- mindre splittrad än vänsterkartellen -- och Sverige klarar utan större katastrof att leva på centertokerierna i S-samarbetet under nån mandatperiod. Centerns position kommer säkerligen att röra sig i riktning in mot övriga partiers gemensamma ståndpunkt.

Lite friska vårvindar (inomborgerlig diskussion) kan inte vara fel. En smula förståelse har säkert svensken när de bedömer detta, trots den fria television och radions envisa tal om splittring, en splittring som ökar till "stora klyftor" mellan partierna och så vidare. Erixon påminner om, att när SVT och SR som nyhet ständigt kör att alliansen är splittrad och att det är krig inom den, i enstaka frågor som de ovan, så är ju ändå sossarna och dess stödpartier i nämnda frågor mera oeniga än allianspartierna.


Annat:

Mauricio Rojas och ett par andra i folkpartiledningen skriver på DN Debatt än en gång alarmerande om tillståndet i Sveriges förorter, det som ser ut som en social bankrutt i vardande med en kraftigt expanderad nyfattigdom.


Dmitri Vasserman har i ett meningsutbyte med biståndsminister Jämtin fått höra att Israel avsiktligt dödar palestinska barn i terrordåd. Detta med anledning av en fråga beträffande att Sida utan dess styrelses kännedom finansierat en palestinsk propagandacentral (Expressen)


Läge travestera Gösta Linderholm. Det är en galen sosse- och medievärld vi lever i!

Gör den socialistiska enpartistaten till historia i höstens val!

Bra blogg om utrikesfrågor

Dessa blogg-tips kan nog verka löjliga, men om man kollar statistik på bloggtoppen och ser att en mycket välformulerad och genomtänkt bloggare har aningen färre träffar ens egna modesta lite drygt 400 unika per vecka så ...blir man lite fundersam. Läser du inte Om utrikesfrågor så checka in den bloggen. I går exempelvis Blairs artikel i delar översatt och analyserad samt påläst och välskrivet om mordhotet mot folketingsledamot Naser Khader.

Svensk imamutbildning?

Imamen Abd al Haqq Kielan (född Leif Karlsson), som nämndes i förra posten, har arbetat för imamutbildning i Sverige. Såg just att Aqurette och Henrik Alexandersson inte var negativa till en sådan (kommentarer i Henriks bloggpost).

Ett problem med en av samhället driven utbildning tror jag bland annat är att många ledande muslimer, bland andra Kielan och ordföranden i Sveriges Muslimska Förbund, kräver att imamutbildningen inte ska syssla med exempelvis kritisk textanalys eller överhuvudtaget en öppen diskussion kring tolkning av koranen (Kyrkans tidning; Vänstra stranden). Det har även diskuterats att en viss gren av islam kan få tolkningsföreträde för islam inom ramen för en statlig imamutbildning. Man måste vara naiv om man inte inser de komplikationer som en central imamutbildning innebär. Danmark har varit inne på att starta en sådan, men lagt ner de planerna efter att dessa ofrånkomliga problem dykt upp. Naturligtvis är dessa problem, som grundar sig i att dagens islamiska huvudfåra är absolutistisk och dogmatisk, ingenting som politiskt korrekta(**) vänsterpartiet ser (de som först föreslog imamutbildningen; de ser kanske att islam är bra eftersom de tror att den är emot sådant som väst/USA och konservatismens kristendom, eller...?)

En klok kommentar till detta är den sammanfattande avslutningen av en artikel (SvD) av Magnus Zetterholm:

Olika religiösa grupper har naturligtvis all rätt i världen att utbilda ett religiöst ledarskap och kan dessutom dra nytta av den verksamhet som bedrivs vid svenska universitet och högskolor. Men universiteten bör inte ansvara för en formell yrkesutbildning av till exempel präster, pastorer, rabbiner eller imamer. Förslaget om en imamutbildning på högskolenivå bör leda till en välbehövlig genomlysning av trossamfundens förhållande till universitetsväsendet.

I det mångreligiösa Sverige behövs en religionsvetenskaplig forskning och utbildning som står fri från konfessionella intressen. Avteologisera därför universiteten och låt dem vara platsen för en kritisk analys av religion i historia och nutid med grund i de vetenskapsteoretiska utgångspunkter som i princip kan delas av hela forskarsamhället!

-

(**)En orsak till att just vänsteråsikter är de politiskt korrekta i Sverige tror jag är att många journalister är vänster i Sverige. 47 procent var enligt journalisthögskolans undersökning år 2000 antingen V- eller MP-anhängare. Dessutom var flera inom sport och nöje borgerlige sympatisörer, så mer än 50 procent inom samhällsjournalistiken kan mycket väl vara V- och MP-anhängare! De 30 procent borgerliga journalisterna är nog knappast mer än 20 procent av samhällsjournalisterna. Missnöjd? Påminn om detta och anmäl vriden journalistik till granskningsnämnden.

Förbud mot Jesus på film

Institutionen Al Azhar i Kairo, högsta auktoritet inom Sunni-islam, har utfärdat ett förbud mot att avbilda Jesus på film. Detta kan inte komma som någon överraskning för den som följde diskussionen om ett läromedel i Varberg där en bok med en gammal bild på Muhammed temporärt stoppades. Den som drev på för att permanent stoppa läromedlet var imamen Abd al Haqq Kielan som menade att även bilder på Jesus borde förbjudas. Se exempelvis HN eller DN.

Om det i Egypten utfärdade religiösa (men säkerligen reella) förbudet att på film avbilda Jesus nämner denna blogg. Kommenterar: "It will be interesting to see whether the Muslims of Europe react to this. The Louvre might actually become a dangerous place". Att syftet kan vara att förtrycka kristna (kan det rent av vara ett ursprungligt syfte med kritiken mot Muhammedtecknigarna?) nämns med hänvisning till bloggpost i bloggen Freedom for Egyptians (Läsvärd blogg av egyptier om islamiseringen av Egypten!).

I Algeriet, där många av de som representerat modern kultur mördats av islamister, är ju konvertering samt påverkan som leder människor att konvertera från islam till annan religion numera förbjuden i lag och en hårdnande utveckling sker tydligen även i Egypten, enligt ovan länkade egyptiska blogginlägg. Kommer de europeiska politiker som, likt vår förre statsminister Ingvar Carlsson, tagit ställning mot Danmarks hävdande av yttrandefrihet (DN) även att gilla att avbildning av Jesus förbjuds?


(Stötte just på en uppgift från sommaren 2004, att biskop Martin Lind ville ha ett förbud för dop av invandrare som vill konvertera eftersom migrationsverket "har en misstänksam hållning till muslimer som konverterat" (DN). Är det långsökt att tänka sig påtryckningar???)

Sk*tlandet var naket -- en saga

Vår utrikesminister brukar ju betona att sätta saker och ting i dess rätta proportioner. Därför skrev jag en saga. Så här:


I det lilla sk*tlandet ljög utrikesministern.

Vid ett tidigare rabalder med ett grannlands tidnings teckningar blev det lilla sk*tlandets regering nödig och p*nkade sonika på yttrandefriheten. Gjorde utrikesministern, men förnekade sedan densamme.

Vidare skyllde sk*tlandets regeringschef på UD-tjänstemän, men dessa ställde plötsligt inte längre upp på all sk*t. Det var då man plötsligt fick säga "lögn" i det strängt konformistiska sk*tlandet! Att även sk*tlandets regeringschef inte hade rent mjöl i påsen var en outtalad hypotes. En tanke som inte fick tänkas. En sten som ingen vågade vända. Granskningsmakten JK? Kanske. Dock, om det blev oundvikliga fakta, det att regeringschefen ljög, var det kanske ändå ingen som skulle se det i sk*tlandet.

Att utrikesministern ljög när denne sa att man inte stoppat en sajt visade ett brev som sk*tlandets regering vid tiden för av kränkningen av yttrandefriheten hade skickat till Yemen för att försäkra dem om att man inte var lika dåliga som sitt grannland! Att man var lika bra som brevmottagande diktaturen. Att regeringen efter en kränkande publicering hade, som det stod i brevet, "closed the site".

Redan samma höst skulle sk*tlandet bli bättre. Frågan var om JK innan dess lät vända på stenen eller ej, och, om så skedde, vad man såg i det rådande klimatet?

Om man såg hur naket det lilla landet var?


[Se även Norberg]


Uppdatering: De, enligt brevet, kränkande satirteckningarna ("insulting cartoons"). Plural? Visste regeringen vad de stoppade? (HAX):

Orolig för egna partiets muslimer

Kunde inte hålla mig från ännu en postning.

Brussels Journal, en typ humanistisk gruppblogg i upplysningsanda, skrev i dag om arbetarpartiet i Hollands ledare Wouter Bos, (här).

Bos vann det holländska kommunalvalet den 7:e mars genom att tillgodose intressen hos immmigranter, vilka därmed fick vågskålen att tippa över till Arbetarpartiet (PvdA). Nästan hälften av PvdA:s valda politiker i större holländska städer där PvdA är största parti, såsom Amsterdam och Rotterdam, är i dag muslimer.

I en intervju förra fredagen sa Wouter Bos att han oroas över denna situation. "Vi är dömda att få problem med våra nya immigrerade fullmäktigen", förutspådde han. PvdA-ledaren sa att deras "politiska kultur" ofta är inkompatibel med holländsk politik, eftersom immigranterna "för en politik i enlighet med kulturen i deras hemländer, där klientelism[**] är normen."

[**] En förklaring (min not).

Bos försvarar att man satsat på immigranter, eftersom dessa har utnyttjat de bidrag som partiet förordar. En Amsterdam-politiker har replikerat sin partiledares oroade uttalanden med orden "Det är nonsens. Bullshit."


Jag har ingen aning om hur sekulariserade muslimerna är i Holland, men frågan är om detta ens ses som relevant i Sverige? Någon som tror att ovanstående nyhet rapporteras i större svenska medier? Sveriges intellektuella klimat beskrivs på ett obekvämt träffande sätt som i stort sett ofritt i en annan, längre, Brussels Journal-artikel om situationen i Danmark, Norge och Sverige. (Intressant artikel, med nackdelen att man missar att SD är brunare än blått; snarast mörkbrunt och ojämförbart med invandringskritiska partier i grannländerna.)


Från det ena till det femte.

I fallet med Muhammed-teckningarna tycks HAX ha noterat ett nytt begrepp, nämligen rättsförföljelse. Från en citering av islamiska organisationer på en HAX' bloggpost:

"Vår utgångspunkt är att Danmark genom bristande rättsförföljelse av Jyllands-Posten har begått ett brott mot sina förpliktelser i enlighet med FN-konventioner för mänskliga och politiska rättigheter ..."

Solong sålänge!

Oh Solana Solana Soley? Nej...

I Ekots lördagsintervju med Solana (rubriken, apropå schlagertider) kunde man knappast utläsa något positivt i kommentaren om löftena till islamiska/islamistiska ledare om regler att inte publiceringar likt de danska karikatyrerna ska ske igen i Europa. Snarare förstärkte Solana uppfattningen om intentioner på tvärs med yttrandefriheten (se t ex Norberg/Svensson i SvD) genom att som svar på frågor om detta lyfta fram att yttrandefriheten innebär krav och ansvar. Uppvisar man inte mera stabilitet i ord så fruktar jag att man får svårt att hålla rätt kurs i praktisk politik.

Bok om Islam och passivt Europa

Hyllengren tipsar här om en, vad det verkar, intressant bok! While Europe Slept, av Bruce Bawer.

Här finns ett stycke att läsa.

Bra reklam! Plus en blaha-posting...

Detta får bli en slags reklampostning kombinerad med introverta länkar till en liten rumlande promenad på bloggosfären sedan i går.




Först vill jag pusha lite för Egon Motwhalls blogg. En, enligt egen utsaga, Uppsala-anka som helt nyss, bland annat efter en i eget tycke högst blygsam faktakoll, däckade en utrikes-skribent på DN och Aftonbladets Wolfgang Hansson. Här tre poster sen i går:

1) Dagens Nyheter ljuger om amerikansk "bomboffensiv" i Irak

2) Aftonbladets värdelösa analyser

3) DN skyller ifrån sig

Sen var det då mina oförargliga hålstickningar av ett par vänstergubbsåsikts-ballonger i ämnet Irak-kriget. Dels här hos Jinge (som i "propagandistisk etik" inte drog sig för att använda bilder på barn för att vinna sympati för antiamerikanism). Dels här, hos Det Progressiva USA.


På bloggen Right Online diskuteras förresten här om dagens FN bör finnas kvar; Ska FN anses som oförbätterligt även om diktaturer får ett starkt reducerat inflytande? Ska USA helt sonika sluta att betala till FN?


Mitt glesa helgbloggande kommer nog att bestå. Läs gärna bloggar länkade här intill eller, som jag, slit i högskattestat och försök hinna vara en gnutta social.


Solong sålänge...

Islamisk dialog och nu kommer medeltiden?

Här ett simpelt försök att översätta ur en Berlingske-artikel.

"Som en följd av Muhammedsaffären överväger EU's utrikesministrar på ett möte i Salzburg att tillmötesgå arabiska länders krav om att "bekämpa nedgørelse av religion"

Hittills har EU röstat mot denna typ av förklaringar under möten i FN:s Generalförsamling, men nu överväger de europeiska ministrarna att gå vidare. Det framgår av ett skriftligt diskussionsupplägg, som siktar på att förbättra förhållandet mellan Europa och islamiska länder.

...

Den Islamiska Konferensorganisationen OIC och Den Arabiske Liga har krävt garantier for, att en Muhammedsaffär inte upprepas igen."

Denna nyhet exponerades som översta nyhet på berlingske.dk i går. I någon svensk tidnings nätupplaga har jag inte alls sett den lyftas fram.

Kommer vi svenskar att vara lika smidiga som Freivalds och UD, eller Aftonbladets Anders Gerdin, när totalitaristisk islam grymtar nästa gång?

Hver gang?

Islam av i dag är i mångt och mycket en totalitär och politisk-religiös kraft, inte alldeles olik andra förförande politiska ideologier under det förra seklet. En hård religiös lagstiftning präglar islamiska länder och missionerande islam tycks i betydande grad företrädas av det under senare år radikaliserade islam (med exempelvis det upprättade Islamiska brödraskapet som en del). Men det finns även muslimer som är anti-"islam-av-idag", och om dessa skrev jag lite i föregående tre bloggposter (som du kan läsa på min bloggs huvudsida).

Väst visar genom det här nämnda ett explicit svek mot mänskliga rättigheter; man har väl i EU även diskuterat att anpassa arbetet i FN med hänsyn till påtryckningarna från islam på yttrandefrihetsområdet? Det är i så fall rakt emot vad de muslimer som önskar skilja på religion och stat uttryckligen önskar! (Vad de önskar skrev jag om här och här.)


Uppdatering. Ordet "medeltiden" i rubriken valdes på känsla efter att ha läste om att EU överväger lag mot att förolämpa religioner.

Ser nu att det finns mycket som jag inte hade noterat. Här en artikel av Douglas Murrey om exempel på att islam och islamisters agenda får stöd. Här ett kort klipp:

All across Europe, debate on Islam is being stopped.
Italy’s greatest living writer, Oriana Fallaci,
soon comes up for trial in her home country, and in Britain
the government seems intent on pushing through laws that would
make truths about Islam and the conduct of its followers impossible
to voice.

och här artikelns avslutning

The jihad in Europe is winning. And Holland, and our continent, takes one step further into a dark and menacing future.

Lite off-topic, men ändå: Erixon skrev i dag ett inlägg om att det borde utvecklas regler, att man som kritiker har ett positivt alternativ, ett lösningsförslag, när man lägger fram kritiken. Jag delar i och för sig inte Erixons tanke; åsiktskommunikation bör inte hunsas men det skapas spontant en moral/en kodex som förstås kan förändras (vilket kanske var vad Erixon önskade). Men på det jag kritiserat i denna bloggpost har jag bara lösningsförslaget att inte tala med -- ha en dialog med -- main stream islam (vilket i stort sett kan sägas vara all öppet organiserad islam och som innebär mission, blandning av politik och religion i totalitarism -- ibland under beteckningen holism -- samt därmed i någon mån torde kunna betecknas islamism) om inte samtalet är för en nödvändig praktisk fråga som inte handlar om islams företrädares krav på oss. En dialog med det totalitära har inget positivt utfallsrum utan tvärtom endast en, i syntesen, förstörelse av det icketotalitära. Och det skadar nog inte samt underlättar om vi är stolta över vårt öppna samhälle med dess rötter i upplysning, vetenskap och humanism!

Men den ödesdigra dialektikens syntes mellan frihet och totalitarism som dialogen för dialogens skull leder till, den måste ledare i väst inse! Justeringar i västs samhällsmodell kan kanske låta oskyldigt, men en vingklippt frihet, är det längre en frihet?

Detta blogginlägg, inklusive mina islamkritiska inlägg, skulle nog för övrigt kunna bli material för den censor som de förslag att "tillmötesgå" islam som EU aktualiserar kommer att kräva. Några skulle nog, trots grundlig argumentation, kunna fällas.

Replik på HAX-postning

Jag vet inte riktigt hur bra det är med extremt långa kommentarer i hos slagkraftiga rappa bloggare (rent av den genrens överstepräst? ;-), så därför bloggar jag nu istället svaret på ett HAX-inlägg jag upplevde som för fladdrigt ofokuserat.

Repliken:

Jag har svårt att se att muslimer är vår tids judar.

Visst finns det en tydligt artikulerad skepsis mot islam i form av islamiska seder som kan och ska ifrågasättas. Dock är inte tonen i media islamkritisk. Ska man jämföra med tyskt trettiotal (vilket det iofs generellt kan vara fördelaktigt att vara försiktig med) så genomsyrades ju media av kritik mot judarna när väl Hitler fått makten. Innan ska dock judarna ha haft en god ställning i Tyskland.

Jag ser inte en hets mot islam och muslimer i väst. Jag tog på denna min blogg, i förr-förra inlägget samt några inlägg före det, upp att skildringen av arabländer och islam som fulla av USA-hatande extremister kan försvåra en bra bild av muslimers verkliga position, även muslimers i väst. Skildringen av arabvärlden som befolkad av muslimer som helst sysslar med terrorattentat förenklar inte för de muslimer som är alldeles vanliga. Vidare kan den kanske polarisera väst och öst samtidigt som den innebär en dålig förebild för unga muslimer i väst, vilket i sin tur kan bidra till en mindre bra utveckling (där dock "sharia-islam" bland imamer och liknande är en förutsättning och ett grundproblem).

Det är samtidigt viktigt att skildra problemen med islam. Men när vänstern nöjer sig med att polarisera terrorister, som sägs begå mer eller mindre legitima desperata handlingar, mot "skyldiga" väst får vi varken en bra problemformulering rörande islam och mänskliga rättigheter eller en balanserad bild av muslimer i betydande grad vettiga (men ofta saknandes insikt, tradition och kanske ibland religiöst grundad ovilja rörande mänskliga rättigheter).

Men om en andel av muslimerna är för sharia och, säg, hälften är för hädelseförbud så är ju ändå många av dem för västs värderingar. Gränsen mellan "öst" och "väst", eller i Samuel Huntingtons civilisationernas krig, lär således gå inom islam. Inte geografiskt strax väster om Istanbul; nyckeln till fred blir således ett upplyst frihetligt politiskt och kulturellt paradigm av sekulär "värdslighet" i bland annat politik och vetenskap.

En tes kan ju därmed vara att strikta krav på imamer, konfessionella skolor med mera är en hjälp för muslimer som önskar att politiken ska vara religionsneutral. Och då blir kritik mot islam och s a s "dansk hårdhet" en möjlighet i en omvandlingsprocess inom islam. Jag tror att framgångarna för Demokratiska muslimer i Danmark kan ha att göra med att man i Danmark ställt krav, och har det klimat där karikatyrer av Muhammed kunde publiceras.

En reflexion jag nu gjorde är att karikatyrer på Muhammed för 10-15 år sedan i Sverige inte hade väckt någon uppståndelse alls. Då hade man iofs inte gjort karikatyrer med en bomb eftersom det inte hade haft samma satiriska udd före bland annat intifada och 911. Men i dag kan vi i alla fall konstatera att det inte går an att publicera några teckningar. Att såväl politiska partier som regeringen rycker ut och stoppar publicering. Yttrandefriheten är därmed inte vad den varit, utan snarare devalverad och punktvis obefintlig.

Sålunda är jämförelsen med hetsen mot judar, vilken innebar av nazisterna styrda mediekampanjer, snarare mer tillämplig på den tysta de facto-intervention av självcencur som rädslan för islamismens våld hos i västvärldens medier ugör. Men ingen "femetta" det heller; jämförelser med 30-talet är för "tacksamma" att ta till och därmed känsliga både för Goodwins lag och det synande jag här sökte bidra till.


Slutligen. En metafråga, som jag egentligen inte borde spekulera i, skulle ju kunna vara varför HAX försvarar muslimer som om de får utstå för mycket kritik. Det sagda skälet är bra och respektabelt, att främlingsfientliga kan utnyttja islamkritik. Men samtidigt är det inte ett tillräckligt skäl till att hålla tillbaka rättmätig kritik av islam, vilket jag tror att argumentation med antydan om främlingsfientligt utnyttjande av islamkritik och 30-talsförföljelse-argumentet också kan utnyttjas till. Med den approachen kan man nog riskera att "dra på sig" fel vänner, de inom islam som vill expandera s a s "sharia-nära" main stream islam (såsom imamer och gruppen av s a s lite mer religiösa muslimer).


[Några textförbättringar har gjorts t o m kl 18:45.]

Orera om Norberg och TV-tipsa...

Jag kom på nåt helt hysteriskt roligt som jag tänkte blogga i en bloggpost med några roligheter, men när jag satte mig vid datorn var det som bortblåst. Är man 40+ kanske synapserna inte är riktigt lika fräscha som förr...

Nåväl. Den andra roligheten jag nu kom på är att...

Roligast denna veckostart är att Johan Norberg bloggar sånt här på utrikiska?

Funniest this weekend was the Public Service show, where the moderates´ Gunnar Hökmark issued a fatwa against the social democrats because of their caricature of Fredrik Reinfeldt. And he suggested a total boycott against imports as the response. Import of what? Of social democratic ideas to the moderates, of course...

Lite "off" var väl Norberg även när han kurrade om att den vidrigt för småbrott dömda människor uthängande SSU-bloggaren "faktiskt inte [kallar] Reinfeldt för pedofil, det är slarv eller medvetet vilseledande när tidningarna skriver det. Hans anklagelse syftar på hans påstående om att en person som har dömts för pedofili har deltagit i ett moderat provval". Att koppla socialdemokratin för både pedofili och barnarov med en bild på Göran och en text att sossar är barnamördare hade man säkert kunnat göra på samma sätt som för fallet med Reinfeldt-affischen. Lika fel och, faktiskt, en generalisering/anklagelse att sossar är såna. (Nåja. Detta kanske lite komplicerat (och dessvärre helt j-kla tråkigt!), så läs min kommentar här istället, du som fortfarande har ett uns av intresse kvar.)

För det allra mesta är dock Norberg "on"; riktigt bra.


Missa inte en parallellklasskompis Christoffers Woody Allen-intervju 21:30 på SVT i kväll!

Även:
SVT1 Tisdag 7 mar 2006 kl 23.20
SVT1 Söndag 12 mar 2006 kl 14.25


Slutorerat -- solong sålänge!!

Kan islam reformeras? Ansvar hos oss?

Erixon kommenterar i dag en artikel som driver tesen att media undertrycker att de flesta muslimer -- även i den islamiska världen antar jag -- vill ha demokrati och pluralism. Ett klipp av Erixons översatta citat (från en som det verkar rätt retoriskt snackig text om bl a det svenska skidlandslaget):

Nyckelfrågan, som den politiska korrektheten inte ställer, är huruvida islam (förhoppningsvis på kortare tid än 400 år) kan bli en lika from religion som kristendomen idag.

Jag tror svaret är ja ... Vi hör inte mycket om genuint moderata muslimer, för om vi gjorde det, skulle det avslöja fegheten hos en mediebransch som i hög grad har kapitulerat inför kraven från radikala islamister... Därför beskriver journalister dem som 'moderata' muslimer ... som i stort sett delar målen för islamisterna, men som tar avstånd från deras metoder ...

samt

Afghaner, irakier och libaneser som kämpar för frihet och demokrati behandlas kort eftersom uppmärksamhet på dem indirekt skulle ge president Bush kredibilitet.

Detta går ju helt i linje med tankegångarna i ett kanadensiskt upprop om hur media beter sig (och vänstern av delvis andra orsaker) som jag refererade i mina förra bloggposter (särskilt i det förra och om uppropet även i förr-förra posten).

Generellt har jag svårt att tro att tillräckligt många muslimer i arabvärlden är tillräckligt inne på upplysningens principer, bland annat det att helt skilja på religion och stat. Exemplet Turkiet torde visa att det är ganska segt. Erixon talar om en "tredje variant av islamism". Jag tycker att det borde räcka med att tala om den grad med vilken muslimer omfattar demokratins idé och det sekulära samhället. (Exempelvis verkar generellt imamerna i moskéer i väst förespråka islamiska regler framför yttrandefrihet och vissa andra individuella mänskliga rättigheter.)

Men har det varit lite segt i Turkiet innebär det ju inte att det är omöjligt. Det viktiga är ju att en förändring sker, var nu än muslimer i dag befinner sig -- i någon "tredje variant" eller (som jag tror) på en kontinuerlig skala. Och det torde inte vara alldeles oviktigt att media belyser även alldeles vanliga muslimer och ger en annan bild av den islamiska världen än en som befolkas av extremister som hatar USA. På det senare sättet (genom medialogik och vänsterns fiendes-fiende-logik) skapas knappast de band mellan goda krafter på båda sidorna som torde vara viktiga.

HAX har f ö några bloggposter i ämnet (här och här).

Lite mer om kanadensiska uppropet

"Ett rädslans skynke har lagt sig över intelligentian i väst, även i Kanada. Rädslan för att bli missförstådd som islamofob har tillslutit deras läppar, torkat ut deras pennor och låst deras tangentbord."

Så börjar det dokument av kanadensiska muslimer (PDF) jag nyss bloggade om. Ett perspektiv de betonar är dock att media i väst ägnar sig oproportionerligt mycket åt att beskriva islamistiskt våld i förhållande till flertalet vanliga muslimer.

In Tehran today, the city's bus drivers are on strike. Thousands have been arrested; entire families have disappeared. Yet, this has not made a blip in the western media.

If the same bus drivers were burning books or embassies, this would certainly be on the evening news. This is an appalling example that only outrageous, violent expressions of faith by Muslim extremists are taken as the aspirations of people from Islamic societies.

It is time for Canadians to stand up for the hard-won democratic values that the Muslim extremists oppose.

Budskapet är således bland annat att inte ge efter på extremisters krav samt att positiva krafter för demokrati och mänskliga rättigheter i den islamiska världen ska lyftas fram i syfte att inte skapa fördomar mot alla muslimer (och kanske även ge bra förebilder för muslimer i väst?).


Min reflektion är att exempelvis nyheter om avslöjade övergrepp, t ex masslakter, av Saddam i Irak inte rapporteras av main stream-media i samma utsträckning som exempelvis de år efter år upprepade scoopliknande reportagen om övergreppen från amerikanska soldater (sedan länge straffade). Även här är det nog en polariserande medielogik som styr, där amerikanen är den skurk som ska fokuseras. Här spelar nog även vänsterns försvar av islamismen in -- det som uppropets författare nämner. Tråkigt om inte mänskligt lidande samt brotts art och omfattning styr vad som rapporteras i media samt om även delar av verkligheten förtigs för en förenklad och förvriden bilds skull.

Muslimskt upprop för fri publicering

Elva muslimer i Kanada, nämner Hans C Pettersson, beskriver bland annat i en skrivelse, utan en massa bortförklaringar, extremistiska muslimska landsmäns hat (PDF).

Emboldened by the free rein they have received, Canada's Muslim extremists and their supporters flexed their muscles at Queen's Park last week, with speakers promising to drown the Danish people "in their own blood".

Man förklarar sen radikaliseringen, bland annat i Palestina, med politiska orsaker, inte religiösa. Tankegången följer i stort sett DN:s ledarsida, men det finns invändningar mot denna syn och Rushdie samt de tolv som, enligt min förra bloggpost, gått ut med ett manifest mot islamismen hade i det ingenting om politik istället för religion. I det kanadensiska dokumentet kritiseras även västs politik i Afghanistan och Irak, där jag tror att man delvis är fel ute; om inte annat skiljer sig nog irakierns egen syn på detta (se bloggpost).

Sedan uppmanas kanadas ”intelligentia” att stå sida vid sida med muslimer och vanliga kanadensare i kampen mot islamism samt kritiseras vänsterns vurm för islamismen. Detta senare en relevant kritik som hittills sällan hörts från muslimer (jag har bara hört den från enstaka håll, t ex från kanadensiskan Irshad Manji).

By rejecting the agenda of the extremists, Canada's intelligentsia would be standing shoulder to shoulder with the Muslims and secular individuals from the region who reject both Islamophobia and Islamism. Islamism is not the new revolutionary movement against global forces of oppression, as a section of the left in this country erroneously perceives.

Today, the religious right and autocracies in the so-called Islamic world are united in their call for passing legislation to make any discussion on religion a criminal offence.

This, at a time when many writers in Jordan, Iran, Yemen, Pakistan and Afghanistan are rotting in jails, facing charges of apostasy and blasphemy.

We call on Canadian politicians and intellectuals to stand up for freedom of expression.

På det hela taget ett insiktsfullt och tydligt budskap!!!

Snälla leken, Littorin och yttrandefrihet

Arga leken som kördes i Sen kväll med Luuk på TV4, ni vet… Just nu tycks svensk politik efter Ulvskogs lovande profetia om en hård valrörelse plötsligt muterad till "Snälla leken", där alla politiska partier försöker ha tjing på att vara offer samt tävla i en slags ytlig snällhet. M alldeles tydliga. S-exempel har HAX och SvD.

Sossarna grät ju även krokodiltårar för att en lokal moderatpolitiker i periferin hade skämtat om sossejakt till en bild där hon poserade med vapen. Men sossarna hade visst -- gäsp, sicken låg såpa… -- redan en valaffisch med en vapenförsedd dam (se den hos Hagwall). Och så här håller det på, där ingen vågar sluta vara ytligt snäll och moralpaniken börjar kännas kvalmig.

Med snällhet -- eller snarare räddhågsenhet -- kan även yttrandefrihet stoppas. Detta torde nu moderaterna ha bevisat, om man får gissa hur en historia med moderaternas partisekreterare i högsta grad aktiv slutade med att en fristående politisk förening drog tillbaka en bildpublicering (DN).

Elva kanadensiska muslimer levererade just en skrivelse (PDF) om att västvärlden absolut inte får ta hänsyn till islamisterna och inskränka yttrandefriheten (mer om det i nästa bloggpost). Tar vi sådan hänsyn gör vi oss nog till den underdånige på denna teckning:




Det var karikatyren nedan som troligen stoppades av moderaterna och som regeringen genom sitt agerande visat att man varit beredd att stoppa. Ingen särskilt vacker satirisk bild och i brist på korrekt tolkning blir den naturligtvis allt annat än respektfull mot troende muslimer. Det är dock en karikatyr som ger uttryck för en våldskult som finns och praktiseras inom en del extrema islamiska grupper, vilka ju gärna hotar den som enbart vågar publicera den. Men finner vi det rätt att anpassa oss efter extremister och den sympati för att förbjuda religionskritik som förekommer inom islam (och även har förekommit i kristendomen) så överger vi ju vårt öppna demokratiska samhälle.



Danska imamer kritiserade härom dagen (JP) de tolv intellektuella muslimer som nyligen skrev manifestet mot islamism och totalitarism (manifestet i JP och svensk översättning) för att vara ute efter en civilisationernas sammandrabbning och religionskrig. Dessa imamer stöder uppenbarligen inte yttrandefriheten(**) och i vilken utsträckning svenska imamer stöder denna kan man kanske undra. Att muslimska ledare berömt regeringen efter stoppandet av en websajt (SR) samt i samma uttalande påpekande att man hade förhoppningar om politiken i mellanöstern (ev. länk senare) känns minst sagt oroande. En situation där vi har räddhågade/dumsnälla politiker som genom undfallenhet gentemot en totalitaristisk religion överger centrala demokratiska principer, men även räddhågade medier som beskriver sin räddhågsenheten som ansvarsfullhet.


(Right Online har dissat en principlös opportunism hos moderatledaren; man får hoppas att Reinfeldt som statsminister blir en lika modig försvarare av demokratiska rättigheter som hans danske kollega. Agerandet mot FMSF känns som ett mindre gott omen.)



(**) Yttrandefrihet vars principer inte längre respekteras -- till exempel när satir rörande en företeelse med religiösa koppling inte längre tolereras -- upphör mer eller mindre att existera som den yttrandefrihet den var. Politikers och mediers ansvar?