Mohoderatbilden!!! Äntligen vågar jag!

[Meta-info: Denna bloggpost är nästan som en tom hjärna. Den saknar nästan allt politiskt innehåll. Men så ska det vara. Det är själva poängen. Innehållslöst sånär som på reflektionen av dess innehållslöshet. Fint va!]

I november läckte, som kanske någon minns, i media om socialdemokraternas valstrategi. Man skulle bemöta FP och C sakligt och M skulle sättas på plats som huvudmotståndare; alltså: M skulle inte bemötas sakligt. (Återkommer med lä... JAAA! Länk till Expressen.)

Ett valstrategiskt klipp från en SSU-ombudsmans valstrategiska blogg:



[Jag hoppas förresten att jag slipper blogga fler innehållslösa inlägg, men dessvärre måste jag nog hålla mig undan från socialdemokratisk strategi för att lyckas med det.]


Uppdatering. SSU:s pressekreterare försvarar smutskastingen med uthängningar av allsköns dömda moderater och rent förtalsmässiga uthängningar av ickekriminella som tänkbart orättmätigt anklagats för udda beteenden som bloggen Rättvis och balanserad ägnat sig åt. En metod som bilden ovan är exempel på. Även SSU:s försteombudsman i Stockholms län, Natalie Sial försvarar det. (Expressen)

(S)krämmande!


Solång sålänge!

det hederliga sossar vill

Göran Persson i Expressen:

- Jag är bedrövad över det som en medarbetare här på Sveavägen 68 har gjort.

Som en direkt följd av skandalen ska personalen på partihögkvarteret nästa vecka ha en genomgång av partiets etiska regler, enligt Göran Persson.

Varför så brått med det senare om det förra -- att det var en enskild snarare än en kultur -- gäller?

Spår att sopa bort? En polisanmälan på måndag så att klarhet skapas var i hur långt upp i organisationen man stödde detta vore nog riktigt. Dumt att "skramla i tunnor", men en klargörande utredning är nog väsentlig för svensk politik i sig. (Givet substans "i tunnorna" skramlar de ju inte.)

Kan inte heller se att en hederlig socialdemokrat skulle önska sig något annat.


HAX nämner förresten att "Marita Ulvskog har redan tidigare förklarat att årets valrörelse kommer att bli den smutsigaste på länge" och frågar sig "Hur vet hon det?".

Så gick det till...

På Clas Ohlson kan man köpa en avlyssningsutrustning, så att man kan avlyssna samtal bakom ett fönster. Jag köpte en såndärn mojäng och testade i veckan vid Sveavägen. Verkar som att även ljudet från ett telefonsamtals andra ände kunde fångas upp av utrustningen; himla märkligt, men så var det i alla fall:

pip ... pip ...

Ja!

Eh... Jo, hej Göran, det är bara jag.

Hej Marre!

Jo, det ... alltså ...

Shot!

De här mailen som grabbarna tog fram, det var visst inte så bra att skicka dem från en anonym hotmejl till Reinfeldt. Tydligen har han spårat oss...

Vilka mail?

De om att han hyr baltiska pigor svart och...

Jaså, den där informationen som även florerat i vår kampanj med S-pressen som delades ut på stan...

Ja, vi skulle ju använda vad som gick att använda, och jag tyckte inte att det var något att snåla med -- tänkte att du inte heller hade...

Nej, det är sant Marre. Det finns inget som kan lämnas ogjort när det gäller Fredrik, om jag så måste kalla honom Bo Lundgren var eviga debatt fram till valet! Bra, men vad var egentligen problemet sa du?

Ja, nu undrar media...

Jaså. Ja, förneka först. Och går inte det, kicka den där ansvarige för opinionsutvecklingen, Mats vad han nu heter... han som planerar valupplägget. Det är mycket som känns jobbigt där och som inte kan ha skötts som det ska!

Okej, Göran. Det ska bli.

shhhhhhhhhrrrrrrrrrrrrrrrrrrhghgh

[här dör tyvärr meföljande batterier till avlyssningsutrustningen]

Den spontana fundering man får när en som jobbat i sex år på kansliet nu ensam tar på sig ansvaret för vad som mest framstår som en organiserad kampanj (upprepat kansli-ofog från förra valrörelsen och förtalet i kampanjen med S-pressen) är att kansliet varit en slags lekstuga -- med en osmaklig "lek".

Och beträffande fallet hoppas jag inte att åklagaren eller Reinfeldt drar tillbaka detta ärende (vilket SVT:s nyhetsredaktions K-G Bergström med all mobilisering av självprofetisk pondus i kväll sökte proklamera skulle ske). Förtalet mot Reinfeldt var för övrigt så grovt att en valrörelse knappast ska behöva hindra en rättegång. Och en rättegång hindrar knappast ett val. Hur skulle annars förtal vid valupptakter kommas åt? Vill vi ha en politiker-adel totalt befriad från ansvar i förhållande till andra rättstater (kanske i synnerhet i förhållande till USA)?

Detta är -- som Ulvskog brukar vara noga med att påpeka (sic?) -- skadligt för demokratin och bör därför dras upp med rötterna.

För övrigt var ursäkten riktigt usel. Dels den påstådde gärningsmannen som förklarade att han gjort fel men ändå, i missnöje över medias snedvridning, sett sig tvingad att skicka informationen till medierna (ursäkt på s-sajt), och dels Mona Sahlins och Göran Perssons reaktion, att de själva minsann är mycket hårdare attackerade än Reinfeldt och därför förstår honom (DN ). Inte så lite "ridå!" över det! (I en kommentar på Promemorian ges förresten, av "Jonas N" i kommentar 16, en bild av S-pressen och en viss Perssonbeskrivning.)


(Off topic: Apropå ljudet när batteriet till avlyssningsutrustningen dog: shhhhhhhhhrrrrrrrrrrrrrrrrrrhghgh är som ni kanske redan har sett ju även en, typ, blogg. Över en halv miljon har visst besökt Trollhättegrabbens blogg; jag blir ghhgghhrrrrrr avis!)


Solong sålänge.

...och aldrig mötas de två

Är detta också en legitim signalpolitik som, precis som flaggbränning, bör förstås?

berlingske.dk


Vidare har vi hört om en handfull förolyckade i demonstrationer mot Danmark i olika ...islamiska länder. Senast 11 döda och 50 skadade i en anti-Danmark-demonstration i Libyen (politiken.dk). Stackare! Allt för islamister som kräver att politisk islam ska gälla i Danmark -- men kanske mer än något fruktar inflytande av sekulärt tänkande i arabvärlden, eller? Tyvärr är ju den närmast fascistiska islamismen på frammarsch i norra Afrika, där ju exvis det förbjudna Islamiska Brödraskapet går framåt i opinionen, samt även på andra håll. Hur förmår "ett annat islam" (och vad är detta "andra islam"?) att hantera en radikalisering?

I Politiken-artikeln nämns även den italienske ministern Calderoli, som för att han bar en T-shirt med satirteckningarna av Berlusconi ombetts avgå. Nämnde detta i denna post där jag också ordade/orerade(?) lite kring avsikter bakom protesterna, vår hållning samt om förutsättningar för förändring i den islamiska världen. Såg att Johan Norberg ser på frågan om förändringar i den islamiska världen s a s från den ljusa sidan, där Dick Erixon, efter läsning av högertidningen The Washington Times, har en invändning rörande islams förmåga att sekulariseras.

Såsom utvecklingen varit de senaste decennierna verkar det alltså som att en del av det positiva i demokratiska framsteg förtas av en, på flera håll, islamisk radikalisering. Är de demokratiska framstegen därmed delvis bländverk där en radikaliseringsprocess samtidigt ägt rum? I alla händelser krävs inom den islamiska världen, att politik och religion separeras. Detta måste vara en absolut förutsättning för att "de två", öst och väst, alls ska kunna mötas (och bli "ett").


Ziauddin Sardar (Wiki) är visst en islamisk intellektuell som jag helt nyligen hörde talas om, och som tydligen omhuldas en del inom intellektuella kretsar (kanske västkritiska vänstern) här i väst. (Jag kan nog för lite -- i stort sett ingenting -- om honom för att jag borde recensera honom, men då jag har rätt att orera, så...) Han ska efter terrordåden i London ha beskrivit fundamentalismen som en viktig men missförstådd tradition inom islam (Lars Åberg i Sydsvenskan). Här i väst har han -- tydligen inte utan framgång vad exponering i intellektuella sammanhang beträffar -- förordat en ickerationalistisk islamisk vetenskapssyn (där menar han kanske ungefär att postmodernismen möjliggör en holistisk världbild, vilken han hävdar utmanar den traditionella vetenskapssynen i väst, typ). Bara det att han förordar vetenskap kan kanske tolkas som ett brott mot dagens fundamentalistiska islam, men samtidigt kan enligt Sardar inte allt som tillåts i väst vara tillåtet då hänsyn till religion, islam, måste tas. Han torde vara ett exempel på att även de som anses som mer moderata -- han ifrågasätter många dogmer, som slöja och liknande -- inte släpper kravet på att religionen måste styra även sådant i samhället som forskning. Målet med framstötarna i väst torde ju även vara att genom dialog uppnå syntes (frågan är om inte islam har mycket av den dialektiska metodologi som socialismen hade). Kravet på en från en kylig rationalism fri islamisk forskning kan naturligtvis falla i god jord hos anti-modernistiska politiska rörelser, som t ex den gröna rörelsen. Nu när socialismen försvann i ett vacuum och allt.

Sådana som Sardar beskrivs tydligen i nyfiket positiva ordalag av vänsterintellektuella, exempelvis på kultursidorna. Det är dock svårt att inte ge Erixon, och den artikel om Tocquevilles syn på islam som han refererade, rätt. Islam har uppenbart problem att åtskilja tro och en, från religiös dogm fri, förnuftig rationell syn på världen. Det som hittills kommit från den islamiska världen av förslag på hur samhället ska se ut -- exempelvis Sardars krav på vetenskap och ett samhälle med de flesta rättigheterna i väst kvar -- påminner mest om förhandlingserbjudanden innehållandes islamisk dogm och syftandes till att vinna mark i, får man förmoda, en slags kontinuerlig process. Det är bara det att vi inte vill ha sådant som religiös "kunskap" i vetenskapen, hur vackert den än motiveras!

Irakier nöjda och optimister

Vill bara hänvisa till Motwhalls eminenta blogg med en som vanligt eminent bloggpost.

En undersökning i Irak om Irak-invasionen refereras och kommenteras, och Motwhalls tillägger:

En sak ska man inte lita på. Nämligen att den här "nyheten" når ut via svenska media.

Jag tror snarare att man kan vara rätt säker på att nyheten inte kommer upp i svenska medier. Åtminstone inte i dess största kanalerna, nämligen SVT och SR. Det som inte slår igenom där brukar sällan förmedlas i övriga media. Tidningarna ger det på sin höjd notiser som inte lämnar några spår efter sig.

Denna undersökning pulveriserar nämligen, helt i linje med tidigare undersökningar, en i svenska media allmänt förekommande bild av Irak och Irak-invasionen. Nåde den som vågar oroa main stream-medias bild av omvärlden, ja rent av sätta den på spel! En ofärgad redovisning av denna undersökning kommer knappast att ges.

[Bilden länkad till Motwhalls]


[Uppdatering]
Apropå värdena för Sunni-muslimerna, de som i och med Saddams fall förlorade sin särställning, kan tilläggas att på påståendet "The presence of US forces attracts more violent attacks and makes things worse" höll 26 % och 32 % av Sunnis med om när undersökningens frågor ställdes vid två tillfällen (en andra gång i omvänd ordning). Vid båda tillfällena höll 11 % av alla irakier med om detta påstående.

Diagrammen nedan är intressanta (sida 11 och 9 i denna World Public Opinions PDF-fil).





Vanligast är, vidare, att irakierna vill att utländska styrkorna ska stanna i två år. Ett år respektive tre år eller mer föredrar andra, men något färre irakier (sidan 7-8 i detta World Public Opinion PDF-dokument).

88 % av sunnis stödjer dock attacker mot USA-styrkor, men endast en minoritet av kurder och shia-muslimer liksom en minoritet av irakierna totalt. Men endast 24 % av sunnis ger ett svagt stöd till attacker mot irakiska regeringsstyrkorna och 76 % av dem motsätter sig sådana. I stort sett inga kurder eller shia-muslimer ger stöd för såna attacker (sida 3-4 i dokument länkat närmast ovan).
[end of uppdatering]




(PS. Apropå SR/SVT: Den första kommentaren om att SVT-chefen Eric Fichtelius druckit champagne med statsministerparet på Harpsund som jag hörde i Sveriges Radio var i morse. Man annonserade ett program där man skulle diskutera om det egentligen inte kan vara positivt med just sådana kontakter. Lika bra att sluta lyssna på propagandan, annars finge man väl ha ens hjärna på en tungt belastad dygnet runt-uppkoppling till granskningsnämnden...)

Solong sålänge!

Experimentell blogglänk styling...

Har delat in blogglänkar i ideologiska kategorier. Detta för att skapa lite bättre överskådlighet. Hoppas ingen blev alltför besviken.


Ett par exempel: Erixon, som jag vet även är frihetligt liberal, blev konservativ då han är klart neokonservativ, ofta förespråkar republikanerna samt hänvisar till den konservativa amerikanska högern. Bloggaren bakom "Let's Make a Difference" är kristdemokrat och vill kanske vare sig bli betraktad som konservativ eller liberal utan som kreistdemokrat eller personalist. Men jag tvingas förenkla, och konservativ ser jag som en rimlig förenkling för en kristen som förordar bevarande av värden i samhället.


Besviken? Skicka ett mail eller ge en kommentar.

(S)VT smuttade partichampagne, plus lite Danmark

Denna ångerns bittra dag av KU-förhör får väl även jag erkänna något, nämligen att jag i och med de sista bloggposterna inte levererat orerande inlägg i den grad jag borde.

Nåväl. Jag, eller min lilla tid, inskränker mig nu till att utan vettiga kommentarer bjussa på tre intressanta klipp ur artiklar jag läste i morse.

Carl B Hamilton i SvD, apropå Fogh-Rasmussens snygga pass till vår Göran (PJ):

- Det som gör mig extra upprörd är att andra EU-länders regeringschefer stöttat danskarna. Göran Persson har inte ens vett att tiga om han tycker att danskarna gjort fel utan går ut och kritiserar dem. Det tycker jag är häpnadsväckande.

Lisbeth Lindeborg separerar islam och islamism på Brännpunkt i Svd:

Det bör också nämnas att islamismen är en bred
företeelse. Den ökar i intensitet och spridning såväl i de muslimska länderna som i diasporan.
Ty islamisternas "revolt mot väst" riktar sig inte bara mot västvärlden utan mot förvästligandet av den egna civilisationen.

Deras terror riktas allra mest mot de egna; i Algeriet har cirka 150 000 icke-islamistiska trosbröder massakrerats. I diasporan i Europa försöker man skrämma dem som företräder ett integrationsvilligt islam till tystnad.

Om satirteckningarna i Jyllandsposten säger dock Lisbeth

... fullständigt absurt och djupt osmakligt ...

Slutligen i Resume om en trevlig middagsbjudning, från partiet till Er all... host-host... till Eric Fichtelius på SVT.

Notera den detaljerade vin- och champagnelistan och -- bortsett från de sakligt olämpliga delarna i historien -- låt mig 100% orerande be er konspirera över kopplingen till Bodströmssamhället och att det så att säga biter högsta makten i svansen... (ehrm... nåt orerande i alla fall!)

19 november hade statsministern och hustrun Anitra Steen middag på Harpsund. Kring bordet fanns en samling mediehöjdare:

MTG:s medierådgivare Björn Rosengren med hustrun Helena Segnestam.

Konstnären Leif Zetterling med hustrun och skådespelerskan Lena Söderblom.

Axess Televisions chef Kurt Almkvist med hustrun och arvtagerskan i Nordstjernankoncernen Viveca Ax:son Johnson.
SVT:s Erik Fichtelius och hustrun Ulrika Beck-Friis som är reporter på Svenska Dagbladet.
Tidigare samma dag handlade vd för Systembolaget Anitra Steen i den egna butiken på Regeringsgatan i Stockholm. Hon köpte fyra flaskor champagne av märket Pol Roger, tre flaskor Sancerre Raimbaiult-Pineau vitt vin, sex flaskor Chateau Labadie rött vin och två flaskor De Bortoli dessertvin.
Kvittot lämnades till husfrun Margaretha Andersson som betalade Anitra Steen 2 727 kronor ur Harpsunds handkassa.
Festsällskapet kunde lika gärna hålla möte om framtiden för fri-tv: här finns regeringschefen som nästa torsdag ska bestämma vilka som får de åtråvärda koncessionerna, Björn Rosengren som ansökt om en ny kanal för MTG, Kurt Almkvist som ihop med Aftonbladet sökt om en kanal och Erik Fichtelius som redan sänder i en fri-tv-kanal.

Uppdatering Att mötet gav utdelning menar globaljuggler, då ett par av gästerna på den privata partifinansierade festen på sossarnas högkvarter visst bräckt TV4 i jakten på en koncession för sändning av en kanal i (det sossefierade?) marknätet. (S)ehr gut!

Substans och orerande ...completed. Solong sålänge!

Tjacka Muhammed T-shirt? Ta udden av hoten?

En italiensk minister har låtit trycka upp T-shirts med de danska teckningarna på, och ska nu distribuera och använda dem. (BBC) Säger

"I've had T-shirts made with the cartoons that have upset Islam and I shall start wearing them today."

Samt tillägger att det är

"time to put an end to this story that we need to dialogue with these people"

och

"What have we become, the civilisation of melted butter?"

Föreslog här nyligen ett par T-shirt-motiv. Ska man som motiv ha en av de danska teckningarna bör man nog ha en blyväst under... eller en skjorta ovanpå?

Tror nog att mitt anti-kommunistiska förslag var väl så angeläget! ;-).


Såg att en ledande syrisk politiker den syriske ambassadören försöker snacka upp denna kris till omfattning och storlek (TV4 artikeln försvunnen på TV4:s sajt; här en sökträff på artikeln istället), men det torde ligga i de totalitäras intresse att hålla frågan laddad, som till exempel skedde genom de arrangerade våldsyttringarna i Damaskus och Beirut. Allt tog skruv genom en organiserad kampanj från imamer och kunde likaväl ha drabbat Sverige (minns Runar Sörgaard som kallade Muhammed en pedofil). Dock är ju ambassadbränder och stängda hemsidor i Sverige något mycket allvarligt.

Att stå pall och helt kallt sluta bry sig om krav på anpassning av exempelvis vår yttrandefrihet kanske något kan dämpa engagemanget hos den elit som styr islamistgrupperna? Eftergifter leder istället till att metoden med hot uppmuntras och att nya krav ställs (krav om inskränkningar för homosexuella i Sverige skulle man kanske kunna tänka sig). Vår eftergift i yttrandefrihet, exempelvis stängningen av SD:s websidor, ger även islamisterna rätt när de kritiserar Sverige som nation för att något publiceras. Handlingen kommer inte utan fog att ses som prejudicerande (vilket understryker allvaret i UD:s och SÄPO:s agerande). En tidnings inställning i en fråga där islam har synpunkter blir alltså en relevant orsak till kritik gentemot Sverige.

Fogh Rasmussen agerade helt rätt. I syfte att ta udden av islamisternas och muslimers fixering på teckningarna är nog italienske politikerns T-shirts, eller den återpublicering av dem i medier som Ayaan Hirsi Ali förordar, bra (BBC). Kan kanske ge en slags avmystifiering av teckningarna?(**) Censuren i SVT av även den ganska oskyldiga Muhammedbilden i SD-kuriren känns som ett rätt fegt kryperi.

Att vi, överrumplade av reaktionen, skulle gå med på dialog vore fel. Dels eftersom detta torde vara den avsedda effekten av de skapade oroligheterna och att dels då en dialog mellan sekulär humanism och en dogmatisk religion innebär ett givande och tagande som tär på humanismen. Inte önskar Islam dialog med andra religioner i islamiska länder?! Bättre då att förmedla ett klart budskap om vår position och om frihetens betydelse.


Att arabiska muslimer kan uppleva sig som en enhet som sluts samman genom sådana här händelser gentemot en yttre fiende långt bort, det är ett fenomen som är begripligt. Men samtidigt är den förändring som människor i de totalitära islamiska regimerna skulle behöva, för ett liv utan förtryck och med större välfärd, förändringar som måste ske i dessa länder! Danmark kan spela rollen av en gemensam yttre fiende i en kamp som initierats av de totalitära regimernas eliter, men den identitetsskapande kampen mot Danmark eller väst kommer inte att förbättra livet för människor i arabvärlden.

På sikt kan vi bara hoppas på denna förändring. En av demokrati präglad förändring styrd av önskemål underifrån vore idealet. Det inbyggda förtrycket inom nuvarande Islam (i arabvärlden), i synnerhet mot kvinnor, torde knappast underlätta denna förändring.



(**) Att teckningarna var ett led i en vidare hets mot muslimer kan jag inte se. Skälet till publicering var solklar, även uttryckt i teckningar, nämligen att pröva de hot man ansåg var orsaken till att ingen ville illustrera en bok. De flesta danskar och svenskar torde vara lika positiva till muslimer som någonsin (även om man naturligtvis har frågor rörande radikal islam, såsom ansiktstäckande slöja eller regler för kvinnor inom radikal islam). Det som alls inverkat negativt på senare tid är naturligtvis krav på censur, dödshot och våld, alltså de av radikala imamer och islamister initierade reaktionerna på teckningarna. Den relativt begränsade reaktionen på Runar Sörgaard korkade uttalanden gav inte Islam badwill, men samma reaktion då som mot teckningarna i dag hade nog gjort det.

Något vi inte får se?

En knapp veckogammal Cox & Forkum-satir. Kräver en sekunds eftertanke men ger kanske lite perspektiv på situationen?

Nu hotas ännu en tecknare

Så här uttrycker sig Freivalds i ett officiellt uttalande om det första regeringsingripandet mot medier sedan, möjligen, andra världskriget:

- Jag kommer i alla lägen att försvara tryckfriheten, men SD-kurirens provokation tar jag bestämt avstånd från.

samt

- Det är fruktansvärt att en liten grupp extremister utsätter svenska personer och svenska intressen för uppenbar fara. I den upphettade stämning som råder ser jag oerhört allvarligt på detta. Detta är en liten grupp som inte har något stöd i vårt land.

Freivalds är uppenbarligen unik i sin medgörlighet gentemot islamisterna (här teckningen som stoppades), vilket BBC ska ha skrivit om. Den står i bjärt kontrast till Fogh Rasmussens relativa lugn. Bloggen Hit och Dit citerar vetenskapsmannen Benjamin Franklin (1706-1790):

"De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet."

Vad Freivalds inte heller inser är att vem som helst kan råka ut för totalitaristernas bannor. Nu har nämligen en tysk tecknare fått ett dödshot över sig för att denne tecknat några tyska fotbollsspelare med soldatutrustning respektive iranska dito med bombbälten (historien i SvD och Der Spiegel). Tecknaren menade att denne var kritisk mot Tyskland och blivit missförstådd, men tecknaren har nu tvingats under jord. Har du publicerat något som skulle kunna misshaga muslimer? Skulle Jinge kunna råka ut för dödshot för denna bild på Bodström i skägg och turban? Går någon säker? Finns det fortfarande någon som tror att turbulensen kring JP-teckningarna gällde kränkning av en religion? I svenska bloggosfären har Dibbuk och Egon Motwhalls gett exempel på islamiska länders satir. Liknande bilder förekommer i statskontrollerade medier, och censuren (kontrollen) i aktuella stater är ju stenhård.

Frihet ska råda för alla. JP:s teckningar var tydlig satir på exempelvis våldsamma islamister samt kvinnoförtryck inom islam, inte hets mot alla muslimer. Mordhoten mot tecknarna kom visserligen direkt men upprördheten först efter fyra månader och den islamiska kritiken gällde att religionen kränkts. Det finns inte en chans att demokratins yttrandefrihet kan anpassas för att inte driva med religion utan att demokratins yttrandefrihet upphör att existera (även om en kristdemokrat nu visat tacksamhet mot islamisterna i frågan och kräver förbud mot att håna religioner).

Slutligen, en passande Cox & Forkum-satir.

Solong sålänge!

Skakande om folkmord

En skakande vittnesskildring (DN) av en FN-befälhavare som mot order stannade kvar i Rwanda när folkmordet bröt ut tipsade HAX om.

Artikeln är verkligen läsvärd! Avslutande stycket berör en aktuell och kanske ogripbar politisk underlåtenhetssynd.

... säger att han tar en dag i taget och gradvis lär sig hantera sitt handikapp. Frågan är då hur världen lärt sig hantera situationer som den i Rwanda 1994.
- Inte alls tillräckligt bra. Se bara på vad som händer i Darfur, svarar han och nu går det att läsa smärtan i blicken.

Bra bloggat om detta: Claes Nordmark och Mr Brown.

sossar som bloggar -- eller terrorism är månadslön (+ dialektik)

Jag är som bloggare inte särskilt bra just nu. Vet att jag borde skriva om den dialektiska förslagenhet med vilken yttrandefrihetsrelativister för debatten. Eller skriva något kvalificerat om förutsättningarna bakom polisens nya metoder, och vad som där är negativt resp. nödvändigt samt olika drivkrafter -- såväl politiska internationella (makro) som polisiärt byråkratiska (mikro) samt behandla en förenklad kritik från radikaler (i bloggosfären t ex socialisten Jinge eller nyliberalen Wille).

Ett exempel på dialektiken är att man anser att ett status que för yttrandefriheten innebär ett "yttrandefrihetsivrande" som "trappa[r] upp en konfrontation" (Mr Brown). Men kontentan av den berättelse som argumentationen utgör är att det man söker är en syntes mellan islamistiska extremister och yttrandefrihetsextremister på Jyllandsposten. Således förespråkar man nya inskränkningar av den viktiga del av demokratin som yttrandefriheten utgör. Detta är allt annat än nytt från vänsterapologeters håll. Viktigt i sammanhanget är att dialektiken är central för islam (trots att denna religion är absolutistisk).

Just nu hör jag på radions P1:s Människor och tro att samtliga -- två muslimer -- som man har i studion anser att det är en försvinnande och utdöende minoritet islamister som hetsar mot yttrandefrihet och demokrati. Hur går det ihop med de stora framgångar som (det förbjudna) Islamiska Brödraskapet väntas få i det egyptiska valet -- eller de framgångar Hamas hade i palestinska?

Samtidigt häcklar Nalin Pekgul i programmet Jyllandsposten och en rad andra som utryckt kritik mot företeelser i Islam samt menar att muslimer överallt är offer, men folkpartiet och den för kvinnor i islam kämpande muslimen Ayaan Hirsi Ali beskrivs som hetsande extremister.

De progressiva inom Islam beskrivs som de som är för dialog, fastän de är så kritiska till västs politiska system att de vill omvälva det (Hassan Hafisi nämns). Stråk av occidentalism?

Denna bloggpost har nu hastigt och lustigt utvecklats till ett radioreportage: Nalin Pekgul talar om att det är män i väst som dras till islamsk extremism och menar att det inte är ett problem i den islamiska världen, men även att muslimska kvinnor är viktigare än nånsin; varför, frågar jag mig, menar hon då att de som tar upp förtrycket mot kvinnor, såsom Ayaan Hirsi, kan tystas utan att det är problematiskt?

Programledaren frågar under hela programmet ledande hur de inbjudna hanterar hetsen och att de är offer och svaren blir därför rätt okomplicerade bekräftelser.



Tyvärr folks, har inte tid med mer fördjupad analys än de inledande hintarna ovan (dock nöjd med att min knivskarpa text är orerande spontan), så då återstår det tramsiga nedan...

Snubblade helt nyss på följande sossebloggare (här tramsigt anonymiserad).



Stopptecken. Vad annars?

En annan bloggande sosse orerar först om att vi kan få ett Orwellskt samhälle, och ansamlar i slutklämmen all sin intellektuella kraft:

Kapitalimen är väl den verkligt stora terroristen som varje dag hotar alla arbetare med att sänka deras löner.

Jahapp, det var väl allt. Solång sålänge!

Yttrandefrihet är västlig terror?

Satirteckningen ovan (bloggad av en muslim som för åsikter om islam hotas till livet) avvisas kanske av vissa vänsterbloggar -- kanske t ex "Utsikt från höjden" eller "Mr Brown"? -- som ogrundad och enbart hetsande?

Men vad skulle de säga om bilden nedan, från Nairobi?



Sist bara ett citat från det inlägg av Mr Brown som länkas ovan:

Yttrandefriheten blir inte större för att att man republicerar censurerade bilder, snarare tvärtom.

Lika tokigt som mycket annat som kommit från vissa vänsterapolegeter den senaste tiden (t ex den KG Hammar som Mr Brown kommenterar).

Dilsa mot Guilloliat -- angelägna länkar.

Dilsa Demirbag-Sten strimlar på Expressens sidan fyra Jan Guillou på både längden och tvären. En typisk våldsam muslim?!? ;-) Läsvärt!

De tolv stycken danska satirtecknare som medelst dödshot fått enkelbiljett till att leva underjordiskt uppmärksammas nu av andra satirtecknare. Dick Erixon tipsade om denna länk med hittills knappt 50 nya satirbilder om islam eller Muhammed av professionella satirtecknare.

Vem kan neka till att det inte är islamiska publiceringsregler som radikal islamism vill pådyvla oss? Ayaan Hirsi Ali -- den för en films skull likaledes till den underjordiska tillvaron hänvisade holländske sekulära muslimen -- är i alla fall tydlig om detta och jag vill här bara än en gång lyfta fram hennes senaste intervju i Der Spiegel.


Solong sålänge!!!

Jo, detta är en yttrandefrihetsfråga!

Följande skrev jag för en vecka sen (i inlägget kackel och världens känsliga tillstånd som bland annat länkade om protester mot teckningarna och en artikel om att Angela Merkel ser Iran som ett hot mot hela världen)

Hej människa! Nu kanske du snart tror att du kommit till pessimistkonsulten, men vi måste väl fejsa verkligheten som den är för att kunna göra något åt ...något, inte sant?

I kväll undrar jag nästan om det inte är för sent att rädda vad vi kan kalla en de facto yttrandefrihet beträffande allt som rör islam.

Johan Ingerö skriver i ett insiktsfullt inlägg bland annat om en moderat muslims uttalanden. I den press på yttrandefriheten som rådande situation uppenbarligen utgör ger sig Abd al Haqq Kielan på en medeltida bild på Muhammed i en svensk skolbok för mellanstadiet! (DN)

Bloggaren Hans Petterson tar här upp Ayan Hirsi Alis kommentarer. Jag läser på Ayaans blogg i intervjuns underrubrik

Ayaan Hirsi Ali, den holländske politiker som tvingades att gå under jorden efter mordet på filmaren Theo van Gogh, uttalar sig om den danska cartoon-skandalen, argumenterande att om Europa inte står upp mot extremisterna så kommer den kultur av självcensur av islamkritik som trängde in i Holland att spridas i Europa. Auf Wiedersehen, free speech.

Jag måste alltså ta tillbaka det jag skrev i förr går (blogposten Muhammed i litteraturen), att denna konflikt inte gäller krav på yttrandefriheten.

Även mina ord om att det är tveksamt att aktivt stödja det pressade Danmark ångrar jag, och dagens DN-ledare "Danmarks sak blir vår" visar på större klarhet! Fredrik Reinfeldt tycktes i SVT:s nyhetssändning i kväll fortfarande söka vara psykologen som vill ha dialog. Men jag tycker han missar att vara tydlig och kraftfull i fördömanden av att våra ambassader har bränts. Han trycker istället på en hänvisning till att Danmark, och inte vi, var målet för våldshandlingarna (iofs av kalibern krigsförklaring...) samt menar att ett stöd för Danmark kan ge en konstig "vi och dom"-situation. Har hela partiledargänget köpt Lars Ohlys hållning i denna fråga?!?

När en ambassad är aska och ruiner är det kanske några andra som sökt skapa en "vi och dom"-situation som man kanske borde säga ifrån om? Vi (här ytterst Europa) är "de mobbade" här i en situation där "vi och dom" redan naturligt existerar (ledsen försiktige Reinfeldt), och vinner inget på att vara tysta, utan i tystnaden efter aggressioner av mordhot mot tecknarna i Danmark och det intensifierade våldet mot danskar i allt fler islamiska länder så gäller bara en sak - att vara tydlig! Lars Leijonborg har nog orienterat sig bäst här, men en gemensam positionering i kväll poängterade väl yttrandefriheten mer i en bisats. Den får dock inte riskera att gå förlorad i brist på en tillräckligt tydlig/fokuserad hållning mot islamister samt main stream islam (arabisk) i vårt land!

Det var egentligen -- trots mediesurr om att palestinska valet orsakat denna konflikt -- redan i september i fjol som dödshoten mot de danska tecknarna blev en tung fråga som även rör oss och yttrandefriheten i vårt land; då aktualiserad på FN-nivå, vilket Dick Erixon (men inte svenska medier) skrev om. När teckningarna först för högst ett par veckor sedan fick fokus i media utanför Danmark piskades stämningarna mot Danmark upp av extremister. Detta fokus kom sig snarast av nya hot mot Danmark (och dödshoten diskuterades knappast mer än påstådda kränkningar mot islam). Goda demokrater i vårt samhälle blev nog tagna på sängen av kraften i yttringarna och kände/känner nog en press att genom traditionell förståelse och kompromissvilja gentemot en grupp som inte sällan definierat sig som offer – och nu alltså även faller tillföga för, tycks det, alltför inom islam välpositionerade radikalers våld.

[Detta stycke uppdaterat 7/2] Det är alltså inte mest relevant eller intressant att tala om kränkningen från bilderna; ordföranden i Sveriges muslimska råd har visst växelvis angett antingen avbildningen av Muhammed eller att karikatyren tolkas som generaliserandes muslimer som orsak till att muslimer kränkts (jag återkommer med länk). I ord har även hon sagt sig vilja försvara yttrandefriheten, men satir-bilderna på Muhammed döms samtidigt som hets mot folkgrupp.

[Uppdatering 7/2: Jag förstår att inte bara vi vanliga skandinaver, eller Europeéer, är drabbade av ett yttrandefrihetstryck, utan att mer sekulära muslimer torde ha ett minst lika stort problem när det gäller att inte avvika från extremisters krav. Expressen om att ett nätverk av anonyma unga muslimer ber om ursäkt för våldet.]

Jag ser det som mycket fegt att dra in skolboken med en gammal Muhammedbild. Utställningen Ecce Homo, som visade Jesus som läderbög och naken i sexuella akter, var helig för många progressiva svenskar som nu relativiserar yttrandefriheten för de utsatta muslimernas skull. Att hävda Jyllandspostens rätt att publicera satirteckningarna beskrivs nu av vissa exempelvis som att bidra till en spark nedåt.

Likaså måste vi med tydlighet stödja Danmark, annars innebär vår hållning ett implicit stöd för våldet mot dem! Om mordhoten och våldet i arabvärlden mot skandinaver (och kanske snart européer allmänt, med tanke på alla länder som publicerat teckningarna) är en inledning på ett civilisationernas krig, så är det väl bara att inse och ta tag i då... Kräver lite mod och gör väl dock krig...

Så här säger Hamasledaren Mahmoud Zahar om attackerna mot danska intressen

"We should have killed all those who offend the Prophet and instead here we are, protesting peacefully" (China Daily; tips: Dibbuk)

Jo-jo, jag vet. Det finns väldigt många muslimer i vårt land som vill ha yttrandefrihet (de är sannolikt i majoritet) och där en del till och med föreslår att flera tidningar ska publicera teckningarna på Muhammed -- t ex journalisten på sida 6 i Metro för några dagar sedan (PDF, eller se citat nederst i min tidigare bloggpost). Men varför sviktar partiledarna (och särskilt Maud och Reinfeldt)?

Dags att börja diskutera den nedtagna tavlan på Världskulturmuséet samt skolböckerna som ett skolboksförlag nu drar in?! (Ett par exempel att utgå ifrån inför återinförandet av reell yttrandefrihet, eller?)


Detta handlar nog om att det så kallade islamister och main stream islam(**) önskar sig är oförenligt med vårt demokratiska samhälle. Inga kräkkänslor och inget våld kan vi tillåta påverka praxis och politik. Om våld ändå gör det mot vår vilja, så torde vi tvingas konstatera att vi missat något i det multikulturella samhälle vi tänkt oss.

---
(**) Fördömdes mordet på Theo van Gogh av main stream islam-imamer på samma sätt som satirteckningarna? (Jag utesluter det inte, även om jag har svårt att tro att det skedde överallt).

Rykande amdassader och hett bloggtips

[Uppdateringar inom hakparentes.]

Huga! Det känns inte direkt bra att ha en utrikesminister av vår kaliber när krigsförklaringarna kommer på löpande band (Freivalds har enligt Sveriges Radio ännu vägrat att kommentera detta).

(Det skulle inte förvåna mig om vi får höra om missförstånd hos fattiga människor, och att inte så mycket hänt men att det som hänt ändå är olyckligt -- med dessa stackars människor och så. Men jag hoppas att det blir något tydligare...)

Vad och hur länge än vänster hävdar något annat eller vägrar att uttala det:

Krig

[Allt är relativt, och vilken typ av konflikt detta utvecklas till, och hur/om den kan stävjas med dialog, är frågan; USA:s kritik av teckningarna ser jag på sätt och vis som mest oroande; en mycket oroande eftergivenhet! Beror den på närvaron i Irak? Om oron kring teckningarna ger denna eftergivenhet, i vilka andra frågor kan då eftergivenhet komma att ske?]

Krigsförklaring. Den som inte tror att detta sker med den syrianska regimens goda minne begriper inget, jag säger inget, om landet Syrien! [Islamiska extremimster kan naturligtvis ha organiserat detta på ett sätt som inte regimen så enkelt kunnat stoppa, eller har vågat stoppa, men Rapports Eva Elmsäter menar dock i kväll att den Syriska regimen såsom diktatur måste vara involverad. I alla händelser en krigsförklaring från islamister.](Sen kan det diskuteras i vilken mån detta uppstått hos radikaler i befolkningen beroende på en kulturklyfta rörande syrianernas okunskap om oberoende medier, men... kan man jiddra om vad som helst? Extremisterna är inte dumma, har ett mål som innefattar islamism och samverkar med i det närmaste muslimska länder som Syrien. [Syrien, med 90 procent muslimer och 10 procent kristna, har ju inte direkt en religiös ledning i Baathpartiet.])


Well. Det är en day after tomorrow också, och jag har råkat på en konservativ blogg, Let's make a difference från en vad det verkar riktigt vettig kristdemokrat i Jönköping, Daniel Fredriksson.

Solong!

Jag om satir-konflikten på andra bloggar

Bloggar här länkar till några längre (en smula tidsödande) kommentarer som jag har skrivit senaste dagarna. Man vill ju försöka sprida ens eventuella, om än ibland en smula röriga, klokhet! (För övrigt lika intelligenta eller intelligentare bloggare än jag som kommenterats. Tja, möjligen bortsett från Vänstra stranden...)

I omvänd kronologisk ordning.

• blog aggeman.se, om huruvida detta leder till ett krig.


• Vänstra Stranden, om att det är fel och halvrasistiskt att bortförklara att problemen med satirteckningarna existerat de senaste veckorna på grund av besvikelse i det palestinska valet.


• Claes Nordmarks blogg, om risken för en upptrappning i ett civilisationernas krig - där jag iofs nog fel-/övertolkade Claes problematisering av en upptrappning av antiislamiska känslor i Danmark (dock ser jag sådana som mindre betydelsefulla i en upptrappning - dagens nerbränning av svenska och danska ambassaderna i Syrien berodde ju exempelvis på fabricerade uppgifter om antimuslimska aktioner i Danmark).


• Håkan Jacobssons blogg, bland annat om vikten av att publicera för att förvara yttrandefrihetssaken (samt viss oro för Bill Clintons hållning; nu har det ju senare tyvärr visat sig att USA tagit politisk ställning mot publicering, vilket torde vara ganska allvarligt).

Jag är feg. Kommentar till "Muhammedposten"

Detta är en kommentar till min förra text som kom att framstå som inkonsekvent, med både åsikten att inte blåsa upp teckningarna i media och om vikten av publicering i sympati för att ge svar på tal beträffande hoten om våld.

Från nedanstående text, som avslutas med ett citat att frågan handlar om demokrati versus icke-demokrati, kan ni gärna minnas just den synpunkten (som alltså inte var min utan en i Metro citerad muslim och journalist).


Jag tänkte först att teckningarna inte är den enda komponenten i frågan och att det vore naivt att tro att publicering av dem är tillräckligt eller det enda som skulle kunna lösa problemet. Teckningarna är ju inte neutrala beträffande kränkning av religiös övertygelse (även om satir aldrig kan förbjudas av skäl som Rowan Atkinsons citat ovan anger). Men problemet är samtidigt att oviljan att publicera teckningarna(***) i detta uppstådda läge, om så bara i nyhetssyfte, måsta anses innebära en eftergift för våld (det som stöder denna tolkning är ju regeringens försäkran till muftin att Sverige inte är som Norge och Danmark, vilket i sig utgör ett tryck mot svenska medier att inte ta självständiga beslut!). Ett vålld som kanske kan riskera att bli en modell för islamiskt inflytande i väst? Det är risken att islamisters hot innebär att vi ger efter i vår yttrandefrihet (och kanske även att det i så fall blir ett pilotfall för fortsatta försök att påverka våra lagar) som gör att jag tror att vi tydligt och modigt utmana den de facto-inskränkning i yttrandefriheten som de med våld drivna kraven på förbud faktiskt skapar, och redan skapat.

Syftet med Jyllandspostens publicering var ju just att utmana en de facto-inskränkning på grund av en rädsla för islamistiskt våld (Köpenhamnsposten-artikel i Persian News). Som sådana var de kanske inte alls obefogade. De som nu kommenterar teckningarna som osmakliga utan att ha denna distinktion, varför man publicerade, framför ju en visserligen självklar men ändå irrelevant information där irrelevansen gör att den inte kan användas i argument mot Jyllandsposten och naturligtvis än mindre som argument indirekt försvarandes våldshoten. Jag själv -- som inte ser teckningarna som svåra kränkningar av Islam, utan dels som avbildningar av Muhammed och dels satir på islamism av i dag (en islamism som 90 procent av de danska och svenska muslimer i undersökningar solklart tar avstånd ifrån!) -- erkänner gärna att jag avstått och avstår från att publicera dem på bloggen av rädsla för våldshot, vilket dock även fått mig att känna mig som feg medlöpare. (Att de danska tecknarna säger att situationen försvårats för dem efter publicering i Europa kan knappast motivera att inte kampen tas mot dem som vill tysta satiren. Inte heller är ju Jyllandspostens försökran att han inte skulle ha publicerat i dag om han vetat vad som skulle ske relevant. Man kan säga att de är lika irrelevant som min feghet att inte publicera.)

Ett exempel på en muslim som tydligare än någonsin en DN- eller Expressenredaktör (DN:s chefredaktörs svepskäl att avstå här) uppmanar oss att publicera teckningarna är den muslimske kvinnliga journalist som uttalar sig i Metro i dag, på sidan 6 här (PDF).
Om att svenska tidningar avstått från att publicera.

"Jag uppmanar fler att publicera"

Om att följa det i Koranen som ses som förbud att avbilda Muhammed.

"Ingen ska följa det. Jag är muslim och tycker att det är trams. Det är alltid halvgalningar som får tolkningsföreträde i de här frågorna. Att det finns de som blir sårade av bilderna är en annan sak."

På frågan om detta riskerar att öka motsättningarna

"Motparten, om det ska uppstå ett 'vi och dom', är ju icke-demokratier. Det får vi inte glömma."

(***) Teckningarna är även om de känns kränkande knappast hets mot folkgrupp, utan dels neutrala Muhammedbilder för yttrandefrihetstestets skull och dels kommentarer till just det fenomen av islamistiskt våld som just reaktionen på publiceringen med all tydlighet bekräftar; sålunda kan knappast heller satiren i teckningarna vara irrelevanta!

Muhammedbilder i litteraturen

Detta är en av en massa så att säga respektfulla Muhammed-bilder. Profeten avbildas även i något Tintin-album.

Bloggen Skogsbrand har massor av andra bilder och info.


Då Koranen inte lär förbjuda bilder på Muhammed, och att sådana förekommit tidigare i religiösa sammanhang förefaller inte bilder på Muhammed i sig vara ett rimligt mål att attackera (betänk att samtliga JP-bilders tecknare, även de som tecknat ickeprovokativt, är mordhotade -- något som naturligtvis ingen ska vara). Men en uppfattning inom vissa grenar av islam lär vara restriktivitet, och att satir riktad mot Islam är förbjuden i islamiska diktaturer är förstås fallet. (Satir mot judar och kristna samtidigt legio i arabvärlden.)

Det intresse som finns i bilderna nu är, som jag kan se, behovet hos folk att få reda på vad som väcker såna känslor. Av den anledningen publicerade ju även en tidning i Jordanien i dag teckningarna. Upplagan drogs sedan in och anvsvarige utgivare sparkades, men i ett arabland så skedde ett försök att publicera satiren för informationens skull (satir mot judar och kristna som sagt normal där). Annars anser jag inte att det finns något större intresse i att blåsa upp teckningarna i media.

Jag lovade skriva något om yttrandefrihet, men hinner inte det nu och det har som vanligt skrivits väldigt mycket bra "out there". En inlägg om teckningarna som dock kan ses som ovanligt välbalanserat är ett på bloggen Al Hamatzav där åsikten att bilderna aldrig borde ha publicerats framförs jämte diverse tänkvärda reflektioner.


Uppdatering 22:45. Vill bara nämna att den stora försiktighet och hänsyn som krävs i ovan länkad bloggpost inte är en något jag förespråkar, bl a då jag anser att satir inte ska falla under censuren. På bloggar har Rowan Atkinssons ord

Rätten att driva med något är mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad, eftersom det första är frihet och det senare förtryck.

citerats rätt flitigt. Det mest osmakliga självcensureras troligen då cred kan förloras. Jag anser snarare att sympati-publicering av teckningarna är rimlig och i nuvarande situation önskvärd! Tyst diplomati har aldrig åstadkommit något annat än att de onda - som man varit tyst mot - mutat in nya segrar (ska nu tydligen självmordsbomba, efter mordhoten mot tecknarna och tidnigspersonal). Att ge signaler om orubblighet kan vara viktigt.

Men flera av bilderna är naturligtvis osmakliga såsom generaliserande muslimer som monster och det är ju idiotiskt -- om än inte olagligt -- att publicera såna eller att publicera bara för att provocera! Orubbligheten ska bara gälla att inte förbjuda eller straffa utan bara kritisera och beklaga publicering.

[Uppdatering fredag: Jag utvecklar min syn i en ny blogpost. Uppdatering söndag: Jag tror att jag mer börjar inse att konflikten inte gäller ett man ställer krav på yttrandefriheten utan snarare på gott omdöme och att man -- läs Jyllandsposten -- medger bildernas olämplighet och det dåliga omdömet i publiceringen.]

Sen finns (fanns) för nyfikna fler Muhammedbilder från världslitteraturen här.

Att uppmana folk att, om möjligt, handla danskt samt rigga danska bannern nedan är nåt simpelt man väl kan bidra med. Danskarna har haft stor livsmedelproduktion för just muslimer men tar säkert ett ekonomiskt avbräck, om islamiska samfundet fortsatt vägrar förstå försvaret av bibehållen yttrandefrihet. Men ett stöd i det som blivit ett handelskrig från islamiska länder skadar knappast.



[Uppdatering söndag: Frågan är dock om inte kampanjer, som denna för lojalitet till dansk handel, mest bidrar till att öka polariseringen? Både aktörer i Danmark och islamiska ledare bör nog genom initiativ -- danska beklaganden och uppmaningar att inte bruka våld -- bidra till att mildra det som nu satt igång. Det finns en dynamik och psykologi som har med identitet och utdefiniering att göra; även i en mer dynamisk och respektfull syn, med bättre kommunicerande danskar, ska yttrandefriheten under inga omständigheter behöva offras. Min syn i denna fråga är i alla fall "dynamisk" :-) ]

Solong sålänge!