Nazister hyllar Ahmadinejad

Sökte för ett par dagar sedan på "Ahmadinejad" och fann på inte mist många tyska nazisters debattsidor och några hemsidor följande video som hyllar den iranske presidenten. Musiken är Rammsteins "Sonne", och diktatorn hyllas som solen och den störste stjärnan av alla. Videon avslutas med att fem av några kända förintelseförnekare passerar revy. Det är uppenbart att antijudaism kan förena ickedemokrater. En gång Hitler och stormuftin av Jerusalem, nu tyska nazister och den shiitiske diktatorn med storhetsvansinne.

Videon kan ses på denna Putfile-sida (öppnas i nytt fönster).

Egentligen överflödig kommentar:
Det man ser under de glåmigt färgsatta sekvenserna och under de hårdare klingande verserna är bland annat Israels adekvata skydd mot terrorister (kontroll när bussar passerar en gräns, vägspärrar mm). Fallet av filmad misshandel av en som misstänktes vara terrorist ledde, vill jag minnas, till hårda domar mot skyldiga poliser. Det i rättsstaten och demokratin Israel. Hur Ahmadinejad behandlar iranierna är ju... ja... (bl a avrättas homosexuella offentligt; kanske en del nazisters gillar).

Men Rammstein är ju rätt okej! :-I (Kanske borde blogga filmen utan ljud mtp upphovsrätt?!! Ah!)

Andra bloggar om: propaganda, ahmadinejad, nazism, iran

Idas visa: Riksrevisonen = borgerlig institution

I Studio24 i kväll blev Ung Vänsters Ida Gabrielsson tydligt svarslös i debatt med MUF:s Johan Forsell om den senaste granskningen av AMS (SvD).

Hon avslutade debatten med att det var "upprörande" "obehagligt" att en "borgerlig institution instans" att överklaga i (!) tillåtits ge ut en rapport före valet. Hm... Utöver från ett kul epitet på riksrevisionen, på Kuba kan jag tänka mig att det är lite bättre ordning på statistik- och faktapresentationen.

En förvånad programledare ställer följdfrågan om Ida menar att rapporten var en politisk pamflett. Ida: "Ja!"

Film-uppdatering:Johan Forsell har just upplyst om att det redan i dag -- i Idas Sverige -- är möjligt att driva arbetsförmedlingar vid sidan av AMS när Ida växlar över till ovanstående resonemang. (Hela studio24-programmet ligger uppe en vecka här.)



Ida, som förordade statligt monopol, kunde inte heller svara på varför det var fel att driva en verksamhet som hjälper människor att få jobb. I övrigt menade hon, som den politiska broiler hon är, hur hemskt det var om de som inte har det allra sämst(**) skulle få bra privat förmedling när det viktiga var att politikerna fixade vanliga lågavlönade jobb (som räcker att betala hyran) åt de många som har det sämst. Hemskt som att Ohlys dotter får gå i privatskola?

Det är alldeles utmärkt att Ida och Ohly har en dubbelmoral! Den de officiellt företräder hade ju inte blivit bättre av om de verkligen trott på och levt efter den. Och ju färre som gör det, desto bättre. Och kan egentligen V:s politik angripas bättre än så? Av dem själva! :-)

Men att riksrevisionen producerat en borgerlig politisk pamflett påstod inte AMS generaldirektör, sosse-adelsmannen Bo Bylund, eller arbetsmarknadsminister Hans Karlsson. De kritiserade dock siffror och förslag (bl a att man pekat på möjlighet till privatisering).(svt, sr)

Ett bankrutt vänsteralternativ... någon?


-

(**) Apropå de som inte har det sämst, kolla in detta rätt sensationella diagram på inkomstfördelning i USA, Sverige och ett antal länder som Johan Norberg nyligen bloggade.





Andra bloggar om: ung vänster, arbetsmarknad, ams, muf, riksrevisionen, arbetsförmedlingen

En typisk Jinge-refusering

Ska nu fula ner min blogg med sandlåde-meta-trams, nämligen om en refuserad kommentar. Förhoppningsvis första och sista gången jag bloggar något dylikt.

[En specialinsatt kulturinsats: Jag är till 100% för människos egna val, men denna tråkiga bloggpost har nu lett till 100-tals besökare vilket jag inte tycker den är värd. Jag skulle istället föreslå att ni läser detta (tyskt Hizbollah-scoop), detta (om porr!!!) eller detta (humor), alternativt någon blogg i min blogglänklista här till höger. Detta är dock inget försök att smita från denna bloggposts påståenden om fjantiga lögner från min specielle bloggar-rival. Misstänker ni det, eller bara tycker att mina råd är oförskämda, så fortsätt att läsa denna post!!

Ja, det här var alltså den världsförbättrande kulturinsatsen och kanske rentav en liten bloggosfärisk innovation? ;-) ]


Jag läser och kommenterar sällan Jinges blogg. Då kommentarer oftast refuseras/raderas är det förspilld möda, i synnerhet om man argumenterar väl och hänvisar till källor verkar det...

Efter undran om refusering brukar Jinge meddela att han inte fått kommentaren. Det gjorde han även denna gång, men samtidigt skrev han ut alla kommentarsregler som bloggkommentar efter en förfrågan vad refusering berott på. När jag påpekade detta till synes inkonsekventa förklarade att publiceringen av alla kommentarsregler berodde på att min förfrågan var en otillåten metakommentar. Men efter att ha mailat kommentaren har den inte dykt upp och fortfarande ingen förklaring varför. Kanske mailet inte kom fram?

Här är i alla fall länk till Jinges post och följande är refuserade kommentaren:

Lånar inledningen i en av dina meningar:

"Det är en kafkaliknade situation där" vänstern i väst vägrar visa att mer än 8 av 10 irakier anser att invasionen och störtandet av Saddam gett mer positivt tillbaka än de försakelser det inneburit och innebär, samt att en klar majoritet irakier anser att utländska styrkor ska stanna för ett eller många år framåt. Se om World Public Opinions undersökning här.

Och inbördeskrig? Ni beskriver det som att motståndet skulle vara något annat än extrema religösa militanta grupper som helt saknar ett brett stöd hos irakierna. Enligt vänsterbloggar, och i betydande grad svenska medier, har alltså över 8 av 10 irakier fel om sin egen situation samt representeras irakierna bäst av våldsförhärligande religiösa extremister, de "i motståndet".

(Apropå Kafka. Undrars hur ett samhälle där Jinge hade makten skulle se ut? ;-)

Uppdat: En anledning till att jag bloggade detta meta-trams är nog även att jag anser det är principiellt riktigt att publicera godtyckligt stoppade argument.

Uppdateing 2:Det är synd att behöva säga det, men när Jinge i sin första kommentar nedan påstår att han inte fått mitt inlägg bör det vara en lögn med en sannolikhet motsvarande att någon av de fyra sändnigarna via bloggformuläret till modereringsfiltret eller det här mailet (utan mailrobot-varning) nådde fram. I stort sett alla refuseringar har kantats av diverse förnekanden och påhitt, och dessa är nog orsaken till att denna bloggpost blev skriven. För övrigt: Utgå från att inget av det Jinge skrivit nedan är sant. Jag skulle kunna räkna upp det och bevisa att det är osanna påståenden, men... Jag uppdaterar gärna med information och loggar om detta och det tidigare ni så önskar.


Andra bloggar om: bloggosfären, jinge, refusering, irak

Mer censurerad satir -- reflektioner

En satirserie för radio från BBC har nyligen stoppats, en vecka innan den skulle sändas, på grund av "anxieties over taste and decency". Källa: Scotman.

... a segment called Rolf's Blasphemous Cartoon Time, in which the television favourite is portrayed as drawing images of deities such as the Prophet Muhammad and Buddha, worried BBC officials.

Man fick alltså i satiren inte ens referera till ordet blasfemi eller i ord nämna teckningar med Buddha och Muhammed. Det är möjligt att satirgruppen ville åt en inskränkt yttrandefrihet, men det var tydligen också en seriös konstnär som stod i centrum i sketchen ”blasfemistunden” (Rolf Harris kan nog ses som tacksam att driva med). Stoppandet av programmet beror säkerligen på en undfallenhet mot islamister (att man stoppade serien för att slippa problem från konstnärens sida är ju osannolikt). Givet att sketchen sökte komma åt yttrandefrihetsinskränkning är ju själva stoppandet av den en lika ironisk som obehaglig bekräftelse på sketchens budskap!

(Men "Terrorism Award" med Blair skjuten är dock bra satir på BBC. Eh? Vad den går ut på? Tja, att väst är nojig om islamisterna... kanske... ungefär, typ?

Artikel: Daily Mail)

Kyrkan i Wales drog för övrigt tidigare i år in kopior av en tidning för att den återgav franska Soirs teckning på profeten Muhammed och andra stora gestalter i världsreligionerna (Källa t ex Guardian). Det var iofs i samband med Muhammed-debaklet.


Ansvar och underordning

Om nu rätt neutrala teckningar på religiösa grundare och gestalter stoppas, är då någon satir om islamism alls möjlig? (Kan P1:s ”Public Service” i dag skämta om islam?) Stoppandet av satir -- vars existensmöjlighet utgör själva essensen av vårt öppna samhälle -- försvaras säkert av många utifrån ansvarstagandet att undvika den provokation som kan utlösa en våldsam motreaktion, men censuren innebär ju samtidigt en underordning till islamismens krav. Ansvarsargumentet betyder alltså ett underordnande till totalitär islamism. Frågan kan nu även ställas på vilka andra områden som vi kan tänkas visa ansvar/underordnande? Det här nämnda ansvaret och underordnande innebär ju att islamisters krav görs till norm vilket därmed förändrar vårt samhälle.

Hittills tycks vi alltså fått en blasfemiregel. Nyligen protesterade islamister i London för att Blair skulle stödja dem i protester mot banker som tog ut ränta, vilken är emot sträng islam (källa: Erixon). Är det endast en tidsfråga innan undfallenhet för andra krav sker, eller? Om inte, varför skulle vi tillämpa ansvar/undfallenhet i den första konfrontationen av krav på att vi inskränker principer i vårt samhälle men inte för efterföljande krav? Är det något vi känner igen i historien att vi bara sådär, plötsligt, helt växlar vårt handlingsmönster till ett rakt motsatt?


Ett annat ansvar

En reflektion är också att här nämnda ansvar mer utgör ett kortsiktigt riskminimerande vid hot än det trotsande och mer modiga så att säga andra typ av ansvar som också får sägas existera i detta sammanhang. Ansvar kan alltså även vara försvaret av vår yttrandefrihet; trotsandet av de risker en publicering innebär. I den grad detta senare ansvar inte tas torde terrorn uppnå sitt syfte -- förändringen av vårt samhälle.

Det finns i vårt liberala samhälle ett vårdande av friheten i det att man exempelvis inte tillåter hets mot folkgrupp. Undertryckande av uppviglande propaganda är alltså -- hur ologiskt det än vid ytligt påseende nu kan verka -- en viktig del av det öppna samhället. Men islamisters önskan om censurering innebär knappast en vård av det frihetliga samhället givet att inte den exempelvis satir som stoppas verkligen utgör en uppmaning att angripa t ex muslimer eller att den ingår i en plan för sådant. Detta gjorde vare sig Jyllandspostens teckningar eller den ovan från franska Soir. Dock ingår ofta kraven från islamister om att stoppa publicering i ett sammanhang av hot om våldshandling mot dem som verkar inom ramen för den frihet dessa islamister inte kan acceptera (kom ihåg att danska tecknarna i dag lever under dödshot!). Hotfulla krav från islamister bör därför mer eller mindre kunna jämställas med hot från andra ickedemokratiska grupper i vårt samhälle.


En metod islamister använder för att få sympati för sina krav verkar vara att utmåla sig som offer (naturligtvis något långt mer oskyldigt än kravet på censur, och förekommer ju även från otaliga andra grupper i vårt samhälle). Vill ”för skojs skull” (nåja…) åter aktualisera en kort panelutfrågning med en företrädare för Muslim Public Affairs Committee i Storbritannien samt Melanie Phillips. Märk dels hur våldsideologi skylls på brittisk utrikespolitik samt att offensiva krav plötsligt följs av en beskrivning av muslimer som tystade offer. Det blir för denne muslim att en dag utan vidare acceptera vårt demokratiska samhälles beslutsordning. Det går nog fint. Bara vi inte backar.




Andra bloggar om: islamism, islam, yttrandefrihet, media, storbritannien, jyllandsposten, bbc, censur

Riksdagiset på censur-humör?

Läste i kvällsbladet nåt som gav mitt förtroende för politikerna en liten knäck.



Den här bloggposten blir säkert himla "orerande" (många ord, få länkar), men...

Citaten nedan, gällande undersökning, från Aftonbladet-artikel:

”Över 80 procent av riksdagsledamöterna tycker inte att poliser ska få läcka innehållet i förundersökningar till journalister.”

Det polisen får läcka till allmänheten måste de naturligtvis kunna läcka till medierna, allt annat vore givetvis absurt. Politikerna måste hålla lagstiftning fri från explicit styrning av medierna!

"Fler än hälften anser att "sexistisk reklam" ska förbjudas i lag."

Detta visar på en brist på förståelse för yttrandefrihetens grundvalar. Att inskränka möjligheten för uttryck och/eller gå in och detaljgranska reklam och införa censurering är främmande för vårt öppna samhälle (kan tänka mig att islamister och Åke Green skulle gilla det men...).

"Åtta av tio tycker att det ska vara förbjudet att publicera bilder på misstänkta i brottmål innan dom har fallit."

Den enkelt ställda frågan kan nog ha en komplexitet i verkligheten, men ledamöternas svar är ändå märkliga. Människor kan vara misstänkta innan de är föremål för åtal, och då kan det ju enligt de regler som redan nu finns, bl a pressetiska regler, vara fel att publicera personidentitet och således även bild. Är den misstänkte svarande i rättegång skulle situationen kunna vara annorlunda, men något behov av ny lag finns inte. (Uppdat.: Åke Wredén beskriver här vad denna önskan från 8 av 10 riksdagsledamöter innebär.)

"Över 70 procent vill införa en lag som gör det förbjudet att fotografera kändisar i privata sammanhang utan att de gett tillstånd."

Vad är detta?! Är riksdagen lika med 349, eller 70 procent av 349 stycken dagisplaceringar?! Är detta kanske en Diana-effekt/antipapparazzi, eller?

Oavsett hur frågorna formulerades är svaren oroande. De skulle nog delvis -- vid sidan av brist på välutbildade politiker -- kunna tolkas som en tendens till en förändrad samhällssyn där man ser sin politikerroll som en slags fixarroll, d v s att man har förmåga att genom lagar och beslut ordna till allt som "är" negativt (som är det i en formulering som är negativ...). Det skrämmande/beklämmande är att majoriteten av ledamöterna inte lär ha tänkt på betydelsen av det som begränsar politiken; på riskerna med den makt de som politiker har, hur den felanvänd kan ge ett slutnare mer totalitärt samhälle. Sen verkar man alltså ha svarat på saker efter hur de formulerats, så man stött "det positiva"! T ex "kändisarna ska skyddas" och "misstänkta ska skyddas". Men detta visar väl bara att man är undermåliga politiker; att man inte har förståelse för frågan i relation till vårt rättsamhälle. Det vore intressant att se om politikerna verkligen hyser de smått totalitära värderingar som bör vara konsekvensen av svaren. Man får väl hoppas att de bara är inkompetenta och okunniga. :-I

Annars talas det ju ofta om att vi lever i en pryd tid, där förbud mot olika uttryck är något som blir allt vanligare. Jag är inte så säker på det; att det gått så långt. Det sägs exempelvis att Rafaels barnänglar inte skulle klara dagens pedofil-filter, men jag har svårt att se att något större reellt problem föreligger här. (Möjligen att det finns någon tendens i den riktningen, kanske pådriven just av förmyndartänkande…).

Ett angelägnare problem tror jag istället den, som det verkar, okunniga och av retoriskt förslagna formuleringar lättledda politikerkåren kan vara. Det finns nämligen samtidigt de som av starka ideologiska skäl söker inskränka vårt samhälles yttrandefrihet. I P1:s paneldebatt i lördags med partiernas representanter i utrikespolitiken ställdes frågan om man ansåg att det var rätt att stänga ner webbsidor som uppmuntrar till terrorism, men där svarade de flesta nej. Jag skulle inte -- om jag nu ska orera lite -- bli förvånad om våra politiker är mer villiga att vara klåfingriga rörande H&M-affischers uformning än att stå emot islamisters våldshets mot exempelvis just dessa H&M-affischer... Man var förresten snara att stoppa webbsidan med en oförarglig Muhammedbild (se här), men man visade inte ett uns av stöd för Danmarks yttrandefrihet vid krisen med våldsamheter från islamister tidigare i år.

Tydlighet mot de som med hot söker framtvinga inskränkningar i yttrandefriheten inte är detsamma som just inskränkningar i yttrandefrihet. Det öppna rättssamhället har alltid vårdat sig genom att inte tolerera bland annat försök att med våld skapa ett intolerantare samhälle. Blir förresten inte eftergivenhet i kraven på att censurera t ex H&M-affischer (reklam) och islamisters (eller kristna pietisters, om de hade funnits) krav på mindre nakenhet även en slags win-win-situation, för dels politiker som ser som sitt uppdrag att (i omedveten naivitet) ”fixa saker” samt dels för de frihetsinskränkande islamisterna? En ohelig allians mellan naivitet och totalitarism?

Bloggar kanske ett aktuellt litet brittiskt exempel på censur snart. Upprepar i så fall där att ansvar inte innebär att vara våldsamhet och/eller påtryckargrupper till lags utan istället innebär att försvara vårat samhälle och dess -- bland annat -- yttrandefrihet mot de intressena.


Men trots allt tror jag inte att riksdagsledamöterna skulle gå så långt som att besluta om de svarsalternativ man valde i enkäten. Man har experter som utarbetar de förslag som läggs och inte går utanför de ramar som vår konstitution sätter, och dylika dumheter skulle knappast släppas fram till riksdagiset. Men om undersökningen speglade attityder så är den ju ändå lite oroande... Jag har, trots den mot riksdagen raljerande tonen i detta inlägg, svårt att tro att kunskapsbrist helt kan förklara undersökingsresultatet.


Ser nu, trots att det hittills är rätt tyst om detta i bloggosfären, att även den ganska kloka sossen Jonas Morian kommenterat detta och verkar vara inne på att det är okunskap som ligger bakom, men att detta ändå är ganska oroande. En annan s-märkt bloggare kommenterar att man "kan be [pressen] att ibland vara mer opartiska eller ta en funderare innan man trycker vissa saker", men i övrigt en bra ton och jag vill inte tro att här avsågs vad politiker kunde göra... :-)


Andra bloggar om: yttrandefrihet, censur, riksdagen

Mindre våldtäkt med mer porr?

Nu hävdas det av vissa att porr minskar förekomsten av våldtäkter. I detta pdf-dokument hävdas detta av juristprofessorn Anthony D’Amato som om den vore bevisad (vad vore annat att vänta sig av en lagvrängare... ;-). Men våldtäkter har onekligen minskat rätt dramatiskt i USA:



Vidare menar författaren till dokumentutkastet att statistik för de mest bredbandstätaste respektive -glesaste staterna i USA bevisar tesen att porr innebär mindre våldtäkter. I ett fall i tabellen nedan ger dock siffran inte alls ett stöd för tesen. Dessutom lär det ju finnas otaliga andra faktorer av förändringar över tid i USA, vilka kan tänkas ha betydelse. Det man möjligen säkert skulle kunna säga är nog att porr inte ökar risken för våldtäkter.



Det ska ju både finnas teorier som stöder minskat och ökat sexuellt våld som ett resultat av pornografi (vet ni läsare nåt?). Möjliga angreppssätt för att studera detta kan ju vara att fråga gärningsmän (där jag har för mig att det inte är ovanligt att dessa konsumerat mycket grov porr), men samtidigt torde en öppnare attityd till sexualitet innebära avdramatiserade attityder till sex.

Frågan tycker jag verkar lika intressant som de olika åsikterna och argumenten tycks disparata, men som en generell utgångspunkt kan ju knappast vara skadligt för samhället med skildrad sexualitet! En lång diskussion startade visst härom dan på Science Blogs som tar upp ovan nämnda paper.

Uppdatering: Fann även en inlaga från International Society for Individual Liberty, som där man hävdar att att pornografiförbud är en fara för kvinnor (en klassisk nyliberal position).


Andra bloggar om: våldtäkt, porr, pornografi, sex

Bra islambild i SVT

Här kommer kanske det mest oförmodade SVT-positiva inlägg av en ... tja ... Dick Erixon-haussare som jag?!

Ser just nu på SVT2 och programmet "Islams barn i folkhemmet", en dokumentär av Renzo Aneröd och Bo Harringer som är rätt bra! (Göran Persson gaggar ju på en annan kanal...) Programmet är inspelat i Göteborg och tar rakt av upp personers syn på tillvaron och sin personliga situation. Bland annat en kvinna som drabbats fruktansvärt brutalt av Islams kvinnosyn, radikala iranska muslimers sätt att tänka "Livets Ord-moraliskt", med uttryckt intolerans mot svensk kultur samt medmänniskor som inte lyder islamiska traditioner. En kurdisk muslim som är väl integrerad, internationalist och lyssnar på Nationalteatern och är upprörd över islamisters våld i sitt hemland Irak.

Det är några minuter kvar av programmet nu. Programmet sänds visst i repris den 7/9 kl 23.20 .

Andra bloggar om: islam, integration, dokumentär

Libaneser dissar Hizbollah

Bästa läsare, många av er läser förmodligen (förhoppningsvis!) redan Dick Erixon. Men för säkerhets skull... Läs gärna hela det inlägg som avslutas så här:

...jag vill avsluta detta referat med egyptiske kolumnisten Ali al-Ibrahims ord:

Hizbollah vann propagandakriget eftersom många i väst vill att de ska vinna, som ett sätt att komma åt USA. Men araber är kloka nog att veta att en seger i TV är något annat än seger i verkligheten.

Vår västerländska mediebransch är en katastrof i sig själv. Den stödjer och underblåser fascistiska rörelser för att främja sin egen politiska dagordning. Vi som mediekonsumenter lever i samma elände som sovjetmedborgarna under Pravdas storhetstid. Skillnaden är att propagandisterna är journalistkåren själv, inte statens förtryckarapparat.

Och Sveriges Radios reporter Cecilia Uddén gör visst Hizbollah till hjältar.

Blev ett lazy, bekvämt, inlägg detta. De har väl också sin tid... ;-)

Andra bloggar om: libanon, hizbollah, mediekritik

Hizbollah om israeliskt krigsbrott -- intressant undersökning!

Här en post på delvis samma tema som den förra, nämligen om lögner från Hizbollah.

I denna bloggpost visas en tysk film (med journalister som gör sitt jobb(!) och) där man undersöker Hizbollahs påståenden att lik efter Israels attack mot en bro, där alla offrens... asch, se den själva!




* * * * * * S P O I L E R * * * * * *
Filmen handlar alltså om att alla offer efter en israelisk bombning av en bro hade svart hud och att Hizbollah hävdade att det berodde på Israels kemiska krigföring. Undersökningen av detta gav både svar och ställde nya frågor om vad dessa människor kan tänkas ha utsatts för.


Andra bloggar om: fraud, hizbollah, libanon, israel,kemisk krigföring

Liten film med arrangerade bilder

Råkade härom dan på YouTube stöta på denna lilla video för offren i Qana.





Det är naturligtvis hemskt med alla som lidit i Libanon, och även hemskt ned alla som på samma sätt lidit i Israel, men denna bloggpost ska inte handla om det utan ta upp mediers arbete under kriget och förekomsten av riggad "verklighet". Det slog mig nämligen att det mesta som visas i denna film måste vara rätt cyniskt arrangerat. I synnerhet av "Green Helmet" (wiki) som genom hela filmen dyker upp.

I produktionen angrips Bush och Blair. Troligen uppriktigt men inte helt relevant då kritiken kan antas vara att de är Israelvänliga. Men att Israel försvarade sig mot Hizbollahs raketangrepp mot judar får inte glömmas. Slutorden "And may the victims of Qana rest in peace" klingar vidare inte helt rent vid tanken på Green Helmets makabra behandling av barnlik. T ex arrangerades bilden med ett lik vid en ambulans, som följande tämligen osmakliga video visar.






Jag nämnde och länkade iofs om detta med fusk i medierna tidigare, i denna blogpost.

En hel del av det upptäckta fejket finns på följande produktion som är en slags tribute till en bloggosfär som alltså avslöjade massor av fusk i main stream medias krigsrapportering. (Hittad på Hotair)



[Kommentar:
På filmen förekom dels Adnan Hajjs mest omtalade fusk; röken över Beirut och photoshopade raketer under ett israeliskt stridsflygplan. Hizbollah sökte bevisa att man skjutit ner en israeliskt fartyg genom att skicka bilder på en fartyg som sprängdes, men där Hizbollah inte har hade en chans att ta någon bild och fartyget på bilden inte var israeliskt (har för mig fotot var från Persiska viken) utan fartyget är australienskt och sänktes under en övning 1998 (tack för hjälpen, läsare!). Det förekom att en bil användes i många bilder, dels upp å ner-vänd vid en bro där media rapporterade att folk dött i bilen vid bombningen av bron, men samma tillknycklade bil fanns upp å ner-vänd på en annan plats vid ett tidigare tillfälle. En ambulans som i en medierapport påstods ha blivit träffad av en israelisk raket hade dess takinredning lite tilltufsad, vilket inte motsvarar skadan av en raket. Gäsp. Så här kan man hålla på, alltför länge, med fraudexempel. Är ni intresserade se länken ovan och klicka er vidare.]

Andra bloggar om: fraud, mediekritik, journalistik, hizbollah, libanon, hajj, bloggosfären

Några Melanie Phillips-klipp

Har just lyssnat på ett antal intervjuklipp med Melanie Phillips, författare till boken Londonistan (Amazon) som varnar för det ökade inflytande islams och islamism har fått i Storbritannien. (Jag har inte läst boken än men Hyllengren gav betyget "4+ buggade gudskrigare".)

Här en aktuell intervju från Laura Ingraham Show. Mot slutet menar hon att vi måste konfrontera de idéer i radikal islam som uttrycker hat istället för att sopa det under mattan. Det fåtal inom islam som på allvar tagit strid mot islamismens hat har heller inte fått något stöd, menar Pillips.


Diverse andra videoklipp:

Här ett Fox News-klipp på Hotair (transkript av intervjun). Här ett Fox News-klipp och här en kort paneldebatt med en muslim på Sky. (I det sista klippet uppenbart ihåliga argument, som att attentat sker p g a brittisk utrikespolitik eller att brittisk politik måste styras av demonstrationer, från representanten för Muslim Public Affairs Committee. I det andra Fox-klippet ovan behandlas orsaker till varför unga värvas till jihad, nämligen att de orotade och sårbara i ett liberalt samhälle går in i en radikal gemenskap.)


Andra bloggar om: Melanie Phillips, islam, islamism, terrorism

Slutar blogga här

Har vid ett par tillfällen av misstag publicerat under editering (troligtvis när return-tangenten kommits åt av misstag), och vad värre är: en radering i bloggerverktyget av det senaste alsteret, som råkat publicerats ofrivilligt, ledde inte till att det försvann från bloggen. En jättebugg alltså.

En mer direkt kontroll av själva flödet/sidkoden saknar jag, så jag går nu över till nåt bättre bloggverktyg (återkommer med adress när det är fixat). Troligen Wordpress.

Diplomati, atombomb och Libanonkrig -- artikeltips

[Ett längre holistiskt orerande alster? ;-) ]


Fastnade just för Barry Rubins i denna artikel insiktsfulla inledning (min översättn.):

Det har de senaste dagarna troligen publicerats fler artiklar och intervjuer förespråkandes förhandlingar med Syrien än Hizbollah har stridande män. Var och en av dessa uttalanden gör dock nästan lika stor skada som en terrorist. De gör väst mindre kapabel att reagera på den uppkomna krisen samtidigt som de inspirerar radikalerna till större omedgörlighet.

I dag är det ju annars den 22 augusti, d v s den dag då Iran ska ha visat att man avbrutit anrikningen av uran i syfte att producera kärnvapen. Irans meddelade istället FN att man fortsätter sin anrikning, d v s ger blanka f--n i FN/IAEA (DN).

Vilken reaktion kan vi nu förvänta oss från FN? Med tanke på hur FN agerat under Kofi Annan är det inte utan att man blir orolig för att snart höra diplomater föreslå nya förhandlingar, som om dead lines ingenting betydde! Inte nu. Inte senare. Aldrig? Varje ny liknöjd diplomatisk lösning efter varje brutet krav med utlovad hård sanktionering uppmuntrar förstås de iranska ledarna som då höjer sin profil gentemot väst ännu ett snäpp. (Just som de som rationella aktörer kan förväntas göra; jämför t ex med en omgång poker.) Frågan är vad bleka FN svarar när den brytpunkt uppnåtts där Iran verkligen har kärnvapen att sätta emot?


Som skräckexempel: Så här klagar förresten IAEA:s f d chef (katastrofen) Hans Blix på FN:s tydliga hållning mot Iran och deras kärnvapenproduktion:

There has been too much talk of sticks and too little demonstration of carrots. Again and again Iran has been told that ‘all options are on the table’, which means in plain language that Iran could be the subject of foreign subversion or armed attacks.

Iran ska alltså inte hotas, utan lockas med belöningar. Blix förordar alltså att Irans ledare lockas som vore de ointelligenta naiva barn.

Nu vill jag ändå tro att väst tar i med hårdhandskarna mot Iran och med militära medel sätter ett avslut på deras bombplaner. Sannolikt USA, men med stöd hos många intellektuella politiska kommentatorer i hela den fri världen. Kanske redan framåt senhösten? (Har funnits spekulationer i den riktingen.) Annars kan man ju oroa sig av såna budskap som Erixon skrev om i dag, där han refererar två skribenter som menar att väst kommer att typ fullfölja en slags undfallenhetens logik tills dess vår civilisation har upphört! Det läskiga består nog i att det är svårt att till helt övertyga sig om motsatsen.

-

En annan intressant artiklel var denna av Caroline Glick (Erixon har tidigare länkat den), bl a om hur nu Syriens president Assad allierat sig till Hizbollahs Jihad och hotade Israel. Israels regering svarade i sin tur med att förorda förhandlingar med Syrien och Iran (det är f ö mot den bakgrunden som Rubins artikel ovan ska förstås). Vidare om Israels speciella situation och utmaning samt om behovet av att byta ut Israels både politiska och militära ledning. Glicks artikel ger också intressant information kring Fatahs ingångna allians med Hamas samt lojalitet mot Hizbollah.

-

Slutligen så vill jag medge -- efter inlägg som generellt förordat hårdhet mot aggression från islamofascister som vill utplåna Israel (och f ö den demokratiska västvärlden) -- att jag nu inte tror Israels krig i Libanon var så legitimt på det sätt som det nu utfördes (dock står jag fast vid att Olmert borde ha lydit militära råd han fick). Enligt vad den gamle israelisk toppmilitären Moshe Ya'alon anger i denna intervju (Atlas Shrugs), så borde Israel ha kunnat stoppa Hizbollahs raketer genom insatser med marktrupp i södra Libanon. Förmodligen skulle Hizbollahs styrkor, som främst var koncentrerade där, lidit mycket större skada vid en sådan insats men även Israel fått större militära förluster. (Förvånande att efter första veckan aldrig marktrupper sattes in och att Olmert flip-flop:ade om detta.) Vid sidan av en större försvagning av Hizbollah hade nog ett (förmodat) mindre antal civila döda även gett lite större kred för Israel i världens medier (iofs knappast hos TT eller NYT, men...) och efter insatsen hade nog en angenämare politisk situation kunnat uppnås.

Många civila i Libanon led verkligen svårt när Israel försvarade sig mot den raketbeskjutning där även Israel led svårt. Det var förmodligen omöjligt att försvara den säkert mångdubbling av luftattackerna som antagligen krävts för att i något högre grad effektivt slå ut Hizbollahs vapenförråd och raketramper. Något som skulle ha inneburit en långt större förödelse av södra Libanon. (Menar jag att IDF inte skulle varit så hårda? Nej, men att de skulle stridit mer effektivt och även totalt sett genomfört en större insats.)

Men kanske har Moshe Ya'alon fel? Kanske Israels regering och IDF gjorde rätt och vad de kunde. Men då deklarerandet av seger (från regering och IDF, men även i ord från Bush att Nasrallah förlorat) inte var övertygande och kritiken mot hur kriget fördes var/är stor även i Israel så är ju tvivel om insatsens kvalitet befogad. Att inte sätta in marktrupp torde för övrigt i sig kunna ses som ett slags feghetstecken (oro för egna förluster och kritik det i sin tur kan leda till), precis som att dröja med försvarsinsatser eller att vid hot förorda diplomati (som Israel gör nu, enligt Glicks artikel ovan) kan ses som svaghetstecken/tecken på feghet i att ge svar på tal.


Andra bloggar om: atomvapen, israel, syrien, iran, hamas, hizbollah, blix, iaea

Begåvningen Bianca Ryan

Borde inte, men: Magnus Orerar goes Se & Hör ...eller Hänt i Veckan.

Hur ska jag nu få till de... Vissa söker ju understryka att kampen mot radikal islamism även kräver andligt motstånd. Om, ehum, konstnärligt och musikaliskt "artelleri" existerar så är nog denne begåvade 11-åring WMD... Ursäkta min fåniga orerande koppling. Hon är i alla fall sanslöst bra!

Första framträdandet i tävlingen.




Oborstad Janis Joplin?




Finalen.




(Denna Svd-artikel var det som nitade mig på YouTube en stund...)

Regeringens Hizbollah-konferens?

(Okej, de senaste inläggen har inte vart nått vidare, så då kan man ju lika gärna gå in på koko-genren "öppet brev till politiker", ja rent av till statsminister. :-/ Men det blev nog inte så pjåkigt ändå...)


Bäste Göran,

jag tycker inte att Sverige bör ge nåt till Libanons nu. För det första, Göran: Du har visst i snacket inför arrangerandet av konferensen explicit nämnt skadade libaneser, men inte de 159 döda och 4262 skadade israelerna. Göran, du anklagade Israel för att inte skilja på civilbefolkningen och krigande, vilket inte alls stämmer, men du brydde dig inte ens om att Hizbollah -- som Ahlmark anmärkte i DN -- aldrig ens gjort den distinktionen (alla deras raketer med splitterbomber medvetet mot Israels civilbefolkning och de använde i strid mot folkrätten civila sköldar).

Nu efter kriget ser vi hur Iran genom sin organisation Hizbollah satsar medel att nyuppföra Libanons alla bostäder och samtidigt ge alla libaneser ett års fri hyra. Ett inte alltför försvagat Hizbollah lär nu allt mera ta över Libanon (vilket iofs hade inletts redan innan kriget; tidigare tagna bilder av Michael Totten), och nu talas allmänt om att Libanon är på väg att bli ett nytt Iran. På Gaza ansluter sig tydligen Fatah, den i jämförelse med Hamas (det starkt antisemitiska islamiska brödraskapets skapelse Hamas) ändå relativt moderata organisationen, till just Hamas och jihad (BBC). Israel fruktar därför nästa gång ett tvåfrontsangrepp där Syriens långdistansmissiler och vars "chemical and biological arsenals" kan komma att användas (Jerusalem Post).

För att förbereda den så kallade givarkonferensen besökte Carin Jämtin i dag Beirut, där den just nu kanske mest öppet rasistiska och antisemitiska organisationen på jorden på Iran-regimens initiativ har tagit över ett land gränsande till Israel och där denna organisation, Hizbollah, i och med kriget också i handling visat att deras mål är att utplåna det judiska folket och staten Israel. Något man redan muntligen hade annonserat. Apropå återuppbyggnaden investerar ju Iran massor i återuppbyggnaden av södra Libanon, så borde inte de bli hedersgäster på konferensen?

Varför, Göran, ska vi skicka pengar till ett land där den värsta sortens fascister med målet att utplåna ett närliggande folk samt nu även tros börja avrätta homosexuella samt kvinnor som anklagats för otrohet, allt enligt en islamisk lag? Kan vi inte istället utlysa ett embargo gentemot den regimen, vilken ju ändå tar emot ymnigt stöd från Iran? Kan vi inte ge Israel vårt moraliska stöd, ja kanske även militärt, i kampen mot den gryende totalitära islamofascism som hotar sprida sig i arabvärlden och med Hizbollah och Hamas redan finns utanför Israels gräns? Ett sådant stöd borde väl Israel även ha fått under kriget -- ett krig där demokrati attackerades av antisemitisk och totalitär inhuman islamofascism.

Göran, då situationen i Libanon enligt bedömare är sån att terrororganisationen Hizbollah -- denna Irans organisation -- tar över i Libanon, borde då inte den politiska utmaningen ligga i hur vi bäst oskadliggör dem snarare än bidra till den redan av Iran kraftfullt stödda fundamentalistiska diktaturen?

Okej att skadade behöver hjälp men även sjukvård sörjer ju Iran via Hizbollah för, och varför nämns inte Israels offer? Att en givarkonferens skulle kunna minska Hizbollahs inflytande i Libanon är väl knappast heller troligt (Hizbollah kommer säkert på nytt, starkare än tidigare, att anfalla Israel). Och vilka proportioner har detta i jämförelse med t ex det så glömda Darfur? En konferens för offren i Darfur, Göran?


Helt apropå:

Bloggaren Daniel Fredriksson har här ett bra inlägg om Kofi Annans hållning i denna konflikt, vilken kanske lite liknar din... Läs den gärna, Göran!

--

Uppdatering: Sökte och fann nu att Simon Wiesenthal Center hårt kritiserat regeringen för att konferensen inte hjälper de israeliska offren (ST), men hittar i övrigt ingen kritik mot konferensen. Detta blogginläggs titel är förstås utmanande/extremt/"koko", men har ju även ett frågetecken samt syftar till att aktualisera ett vidare sällan diskuterat sammanhang.

UPPDATERING 21/8: Från Omvärldsbilder(**) 2003 refereras en libanesisk professor i statskunskap som anger att Hizbollahs budget är större än den libanesiska regeringens budget, där hälften av stödet kommer från Iran:

Hamzeh uppskattar dessutom att organisationen har en budget om minst 1 miljard dollar per år, vilket är mer än den libanesiska regeringen har att röra sig med. Hälften av denna summa kommer enligt Hamzeh från Iran, där en shiitisk teokrati utövar ett andligt veto över organisationen.

Den återstående hälften stammar ur Hizbollahs egen affärsverksamhet i och utanför Libanon, samt donationer till partiet, säger han.

Även om Iran skulle kunna förmås att skära ned biståndet till Hizbollah, så är gruppen självförsörjande, säger Hamzeh. Och han bedömer det som osannolikt att Hizbollah skulle förlora sina finansieringskällor, och i synnerhet då inte martyrföreningen.

"Inte ens Khatami [Irans relativt sett reformvänlige president] skulle dra in stödet till martyrföreningen", säger han. "Det är en moralisk fråga; att stödja dem som kämpat för partiet."

För närvarande verkar det därför som om Hizbollahs framtid är säker, inte enbart genom att finansieringen är säkrad, utan också genom den villighet med vilken många av dess kvinnor bjuder ut sina barn till martyrskap.

Uppenbarligen håller Libanon närmast bokstavligen på att tas över av Hizbollah!

(**) Omvärldsbilder är en sammanställning från Institutionen för freds- och utvecklingsforskning på Göteborgs Universitet för Sida:s räkning, bestående av källor från FN, diverse internationella organisationer samt nyhetsbyåer. Beträffande denna källas risk för överdrift till Hizbollahs nackdel: Sajten bashar Bush för orkanen Katrina, ger stort utrymme åt Blix idé att ge Iran morötter samt återger uppskattande Milosevic-stödjande Pinters tal där väst häcklas som ondskans imperium. (Typisk politisk profil på Göteborgs Universitet???)
Andra bloggar om: carin jämtin, givarkonferens, libanon, israel, hizbollah

Gammalt. The Bodström show.

[Här lade jag någon minut upp en embeded video på när Bodström kallade alliansen för muppar, men läste sen SVT:s copyright-regler tog genast bort videon (innan den hunnit ses av någon) och väntar nu på dryga böter eller nåt... Se dock transkript längst ner samt bild på Thomas Bodströms tummar.]

[Följade endast möjligt t o m måndag 21/8]
Jag rekommenderar att lyssna på den ganska intressanta diskussionen om bekämpande av terror mellan justitieminister Bodström och FP:s Johan Person (bortsett muppar, teletubbies och svampen); välj här i högermenyn Måndag och sedan det första klippet där!

Bodströms groda 14:50 in i filmklippet. Mitt intryck är att "muppar" kan ha använts för att Johan Person och Thomas Bodström var alltför eniga beträffande de spaningsmetoder som just då diskuterades.




Transkript (tid 14:20-16:50):

[Under debatten efterlyser Johan Person ett samverkansråd, att vid sidan av bland andra polis, åklagare och departement ha som specifik uppgift att, som jag förstod det, utifrån händelser se den större hotbilden och t ex besluta om handlingsstrategi vid ett skarp läge.]

TB: Vårt problem i Sverige -- och där är ju Johan och jag överrens, jag har ingen kritik mot Johan -- det är ju att vi inte har dom verktyg som bland annat brittiska polisen använde sig av, vid det här tidigare tillfället, och det är ju här som är den stora skillnaden, inte mellan Johan och mig. Därför att vi är överens om det här, utan det har med en socialdemokratisk regering eller av en borgerlig regering, med alliansen. Därför att här är man ju så djupt splittrad som man nånsin kan bli, inom alliansgruppen, på hur vi ska bekämpa terrorism.

Programedare: Du tänker på buggning alltså, hur man ska bekämpa...

TB: Buggning! DNA. Det är att avlyssna i förebyggande syfte. Det är datalagring. Och det här försöker man täcka över. Nu åker man runt i [andhämtningspaus] färgglada bussar med [andhämtningspaus] tjoflöjt vi ska regera Sverige och ... som ett gäng muppar som... [fnissande] som är ute på utflykt, men i själva verket så är det bara en maskerad. Man är ju djupt, djupt oenig här om det absolut viktigaste, nämligen om hur vi ska kunna försvara Sverige. Och det ser vi ju inte minst i dom här diskussionerna på det kriminalpolitiska området, att det finns ju ingen som helst enighet och det går ju inte att släta över med den här typen av maskerad. Det är ju bara en bluff! På det här området så har vi inget skydd alltså.

JPProgramledare: Dina kollegor i Centerpartiet och kristdemokraterna har ju ändrat sig när det gäller buggning, alltså avlyssning med dolda mikrofoner. Hur eniga är ni i den borgerliga alliansen när det gäller terroristbekämpning?

JP: Alltså, Alliansen är helt eniga om att Sverige behöver buggning. Sen är saken at Kristdemokraterna och Centerpartiet tycker att man skulle ha ytterligare rättssäkerhetsåtgärder redan på plats. Jag tycker att det som vi förde in från folkpartiet i det arbetet var fullt tillräckligt. Man kan alltid kräva mer och mer och mer av kontrollåtgärder ...

Programledare: Men då är ni ju inte totalt eniga i den här frågan.

JP: Nej vi är inte helt eniga, men jag kan säga att det är en väldigt stor skillnad. Justitieministern nämnde Muppet Show nyss. Jag kan nämna att Teletubbies som ett annat exempel, för här har vi e justitieminister som samarbetar med nåt som heter Svampen, och det är V och MP. Det är partier som är mycket, mycket emot om allt som handlar om att stärka svensk säkerhet och att bekämpa terrorism, så att i din resa... i din buss är det ju ganska mycket mer besvärligt.

[Thomas Bodström svarar att socialdemokraterna är en regering som är enig, men att alliansens regering har partier som är emot DNA, buggning samt att kunna avlyssna i förebyggande syfte, och Person replikerar att Boström inte kommer att få någon majoritet.]



Tillåt mig gissa att efter valet båda eller något av de två små borgerliga partierna KD och C ställs utanför ett gränsöverskridande beslut om förändringar på detta område. Men Johans liknelse med Teletubbies fattar jag fortfarande inte, men det där med Svampen var ju iofs ännu obegripligare. He-he. :-)

Gröning, profiterande vänsterpopulist

Detta blir ett lite otraditionellt, kanske experimenterande, Magnus Orerar-alster. Använder nog här bloggen delvis som en ventil för att jag blev sur och förbannad på en så kallad proffstyckare (där uttrycket proffs i detta fall känns ironiskt) som enligt min mening gnällde om en person utan att ha något på fötterna.

Lotta Gröning ser jag som en rätt ofta oinsatt sosse-skribent, men hon har haft sina chefredaktörsjobb (i Dalarna och Norrbotten) och har nu ett säkert ytterst välbetalt jobb på Aftonbladet. Hon är möjligen svensk mästare i populistisk gnäll, där ord som "faaasansfullt" och "man blir så upprööörd" får ett på dialekt särskilt folkligt klingande stuns. En tillgång som Gröning har gjort till sitt kännemärke. Lotta Gröning torde härmed vara en av vänsterns vikigaste direktörskritiker.

Ser att hon i dag, i en kortare text i Aftonbladet, är en smula förlöjligande tillkämpat positiv till Percy Barnevik. Hon skriver att hon sett att han arbetar med utveckling för fattiga i Indien och hon drar därmed -- i typisk oinitierad och faktaignorerande Lotta Gröning-stil -- slutsatsen att han börjat med detta nu och att "när Fan blir gammal blir han religiös". Gröning utgår som vanligt från att det hon har av ytlig och slarvigt inhämtad information är den verklighet som omger henne. (Av detta skäl finns för övrigt knappast någon sämre källa för att förstå verkligheten än just Lotta Gröning.)

Barnevik beskrev faktiskt sina projekt i Indien redan när han fick den pension som ledde till lynchning av honom. En lynchning av dem som inte kunde ta in att direktörer i andra länder fått samma och större bonusar eller som brydde sig om att reflektera över att folk i andra länder var oförstående till reaktionen i Sverige, som uppfattades som utryck av avundsjuka (jag tror snarast att det var uttryck för företagsskepsis).

Om jag tycker att summan var rimlig? Jag förstår inte att man kan anse att en pension på 900 miljoner är orimlig men sedan acceptera att mottagaren av den istället tar emot cirka hälften så mycket, vilket var vad Barnevik gjorde. Bägge beloppen är ju svindlande höga, och hur kan då det ena vara så mycket mer oetiskt än det andra? (Båda dock normal ersättning efter toppjobb i globala storföretag.) Vidare kan en artist tjäna miljarder på trams där genier istället dör i armod, och det har aldrig lett till lynchning i medierna. Lotta Gröning torde ha en lön på i storleksordningen 100 papp i månaden för att kläcka ur sig några trivialiteter eller, som här, offentliggöra okunskap.

Ska nu gå igenom Grönings text (med sina många stavfel i en tidning med säkert 20000 gånger fler läsare än denna blogg). Gröning skrev:

"När Fan blir gammal blir han religös. Det är ett gammalt beprövat talesätt och jag kom att tänka på det när jag såg att förre ABB-direktören Percy Barnevik numera jobbar med hjälpprojekt i Indien. [...] från att håva in egna bonusar på åtskilliga miljoner till att skänka pengar till den fattiga befolkningen på landsbygden i Sydafrika, Afghanistan och Vietnam."

Han skänker iofs inte bara pengar. Han har, som sagt, även engagerat drivit sina projekt i Indien mycket länge, men det har ju inte medierna i Sverige skrivit om (...opassande?).
Gröning skriver vidare:

"Har han fått dåligt samvete?"

Har du slutat slå din fru? Borde medierna ha dåligt samvete?

"Har han bliivit omvänd och ser kapitalismens brutala slag mot männniskor och byar?"

Gröning verkar inte ha lyssnat på eller läst ett ord från Barnevik när hon skrivit sin artikel. Han har alltid predikat samma liberala marknadsekonomi och humanism med vilken han motiverar sitt arbete i Indien. Gröning är i bästa fall helt opåläst när hon på sin höga ideologiska vänsterhäst söker ta heder och ära av Barnevik.

"Eller har han rent av tråkigt och vill byta miljö?"

Kan man bli mer nedsablande en människa än att inte lyssna och sedan anklaga denne för total frånvaro av tanke och humana motiv i ett helhjärtat och denne person totalengagerande humanistiskt engagemang?

"Vi får väl inga svar på det, ..."

Man kan naturligtvis alltid få svar på frågor, dock inte de av karaktären "Har du slutat slå din fru?" eller på andra rent retoriska frågor (kanske felaktiga och oförskämt ställda) där man uppenbart inte varit intresserad av några svar. Men man kan avslöja om en fråga är av obesvarbar retorisk typ genom att se om frågorna i sig presumerar nedlåtande påståenden/negativa omdömen om den som får frågan. Notera även att Lotta Grönings påstående, att man inte kan få svar på frågorna, i sig är en del av det retoriska konceptet av skenbara frågor syftandes till att inte upprätta den sökande dialog som finns vid varje ärligt frågande.

" ... men oavsett vad som har hänt är ska Barnevik ha en eloge. Det är bra att industrimagnater som Barnevik engagerar sig för en mer rättvis värld. ... Så donera på ni ädla män med så mycket pengar att ni kan bada i dem. Donera på, då kommer pengarna i alla fall till nytta!"

Gröning misstänkliggör här -- efter alla hennes misstänkliggörande frågor utan svar -- helt öppet att Barnevik, som kan bada i pengar, saknar engagemang för en rättvis värld. Hoppas att hon själv tycker att hennes lön är till någon nytta. Något annat vore ju rätt tragiskt. Bevisligen anser de vänstertidningar hon har anställts av att den är värd dem. Även Michael Moore lär ju vara superförmögen. Profiterande vänsterpopulism?

Nu tror jag iofs att Lotta Gröning faktiskt kan tro att direktörer saknar hjärta och faktiskt såsom vänsterpopulist inte anser att slarv med fakta skadar den berättigade kritiken av dessa hjärtlösa. Men givet att hon under arbetet med det alster jag här kommenterade bara för ett ögonblick tvivlade på Barneviks "direktörsuselhet" så innebär det ett moraliskt dilemma och att texten just då blir en moraliskt tvivelaktig handling.

Oavsett uppriktigheten hos bärarna av de retoriska vänsterbudskapen: sett som fenomen backar jag inte på beskrivningen av Lotta Gröning, Johan Ehrenberg eller Michael Moore som profiterande vänsterpopulister.

Politisk design eller designad politiker?

(Lika bra att fortsätta att ge mitt bloggnamn värdiga inlägg - ett tag åtminstone...)

Bilden i ett webtidningslöp fick mig att inse ett avlöjande värdigt bloggosfären!!

Frågan är om det är det svenska industriella flaggskeppet som anpassat sig efter sossarnas ledare eller sossarna som anpassat sig efter den svenska kronjuvelen? Döm själva...



Återstår att se om sossarna trots dagens opinionssiffror från Temo lyckas rulla vidare.

Så ser Hollywooduppropet ut

Länk till bloggpost (Radio Blogger) med ett foto på den annons mot islamistisk terror som 84 kändisar -- bl a Nicole Kidman -- i går satte in som helsidesannons i Los Angeles Times.

(Tog ett tag att hitta själva annonsen, då mest hela bloggosfären länkat en och samma Herald Sun-länk...)

Jag finner annonsen helt logisk och berättigad, dels med tanke på hur terrorvåldet negligerats och relativiserats av delar av vänstern och dels med tanke på den förmodade fortsättningen på den konflikt vi sett de senaste månaderna där Bildt sammanfattar sin spådom som en uppmaning (från en som kanske är och gärna framstår som "jetsetande" politiker?):

"There is every reason to fast the seat belts" (Bildts bloggpost)

(Fast fasten seat belts får mig mer att tänka på en beepande Volvo 240 än Business Class mellan kontinenterna. Men det är förstås jag...)

Well, jag hade förresten väntat mig en text motsvarande minst en fullmatad A4-sida, istället för dessa tre meningar, men det hade naturligtvis varit noll kommunikation medan detta säkert var alldeles utmärkt och ...helt optimalt.

Inget mer orerande i dag... (Och beklagar flamset i detta allvarliga ämne. Va? Är'e freda' i dag? Då så!)





Andra bloggar om: nicole kidman, terrorism, hollywood

Om Olmerts räknade dagar samt mitt bombhögertänk

(Tempus i kommentarer rörande kriget är här presens, vilket kanske inte passar så bra med tanke på ingången vapenvila.)


Bombhöger-/antimjukis-försvar

Under senaste veckornas krig tycks här i Sverige stödet för eldupphör samt kritiken mot det som betecknas som Israels övervåld ha varit ganska kompakt, även bland en hel del liberaler och genuina demokrater. Exempelvis Bildt (bl a här), och i den så kallade bloggosfären har t ex Soilander och Om Utrikesfrågor sett positivt på återhållsamhet och avtal som avbryter striderna.

En dimension som jag saknat i diskussionen är att den fria världen står mot koalitioner av diktaturer, och att Israel faktiskt är en part som slåss för att stoppa de totalitära iskallt terrormördandes framfart vid sina gränser; ett pågående åsyftat terrormördande i sitt land. Härmed anser jag att vi borde räkna Israel/IDF som allierade i en konflikt som rör oss själva som demokratier, önskandes att försvara oss mot angreppen på det demokratiska samhället.

I mitt tänkande tvingas jag också ta hänsyn till vad som verkligen uppnås i Israels försvar mot våldsamt Israelfientliga Hizbollah och utsikterna för ett positivt resultat på även lite längre sikt. En grundförutsättning innan kriget var att Hizbollahs närvaro utanför Israels gränser samt (av Iran uppbyggda) militära styrka innebar att attacker mot Israel mera handlade om när än om de skulle komma att ske. Därför ser jag ett kraftigt försvagande av Hizbollah, till den grad att de får en mer marginell betydelse i Libanon, som en mer eller mindre ovillkorlig förutsättning för en hållbar lösning. Detta parallellt med att Irans möjlighet att återupprusta milisen hindras med någon av militär uppbackad (internationellt eller av Israel) resolution rörande gränstransporter från Syrien. Ett eldupphör i sig, utan rimliga lösningar på grundproblemet, behöver nödvändigtvis inte gagna fred på längre sikt utan kan istället leda till fördjupade problem över tiden.

Nu vet vi att den syriska gränsen (och vapenleveranserna där) inte berördes i avtalet, och frågan är hur mycket Israel försvagade Hizbollah? Jag tror iofs att Hizbollah är kraftigt försvagade; kanske till 50 %, kanske mera, men dock inte mer än att de med Irans hjälp nu kan återhämta sig.

Olmert

I går nämnde jag att Haaretz politiska redaktör var besviken på Olmert samt försvarsministern (denna post). Vad jag hört är hela 85 % av israelerna besvikna över en otillräcklig insats från Olmerts sida. Den synsätt som Bildt och andra som kritiserat Israel för ett alltför resolut försvar har, det torde inte finnas annat än högst marginellt i Israel.

På tal om att bomba Libanon 20 år tillbaks i tiden, så berör väl bombningarna i Beirut -- förutom mål som hamnar, förråd och flygplats -- endast förorter med Hizbollahgrupper i. Broar och vägar är viktiga tillgångar vid krigföring (den Israel stödjande kungen av Saudiarabien skänkte f ö en miljard dollar för att reparera bl a infrastruktur efter kriget). Dmitri Vasserman återger här en journalist som menar att stämningen i Beirut och dess gatuliv lättats upp under kriget -- låter iofs otroligt (kanske krystat?) -- och Michael J Totten har tidigare visat bilder på ett Beirut som just före kriget glidit in i en diktaturliknande gatubild med propagandaaffischering samt visade även, sedan kriget startat, en bild av kristna som med skadegörelse protesterar mot Hizbollah, vilket får sägas komplettera eller eventuellt ge en annan bild än main stream-media.

Michael J Totten har nu bevakat kriget vid gränsen (han skrev f ö redan i april i år att ”allt kan explodera när som helst”). Han framstår annars som mycket sansad och har sannerligen inte hetsat för bombningar av Libanon (han har dock samtidigt tryckt på vikten av att Hizbollah besegras). Snarare har han hållit en låg profil beträffande lämplig konkret politik. Men nu tycks han anse att Olmert inte varit lyckad, och i synnerhet inte -- vad det verkar -- i och med det nu slutna avtalet (som f ö enligt min mening tycks utformat av Libanons regering, tillmötesgående en lång rad av deras krav). Totten skrev i går följande (...gjorde ett översättningsförsök av ett stycke ur inlägget Inside Hezbollah's Free Fire Zone):

"Det [ser nu] ut som om kriget avtar. Israels regering har motvilligt godtagit ett eldupphör-avtal som ger Israel praktiskt taget ingenting. Noah och jag var båda frustrerade och oroliga. Hela norra Israel ligger övergivet och i mörker, Libanon är bombat tillbaka till tredje världen, och till vilken nytta? Det talades i den lokala tidningen om att omedelbart avsätta katastrofala opassande Ehud Olmert från premiärministerposten."

Svaret på frågan "till vilken nytta?" blir nu tydligen, ironiskt nog, att Libanon/Hizbollah genom avtalet getts flera rättigheter. Tottens kritik saknar möjligen det större perspektivet, att det var Hizbollah som attackerade Israel på ett sätt som krävde en kraftfull respons, och är därmed bara uppgivet -- men med en genuin uppriktighet. Utan Israels försvar hade Hizbollahs attack blivit kraftigare och kunnat avancera. Försvaret var nödvändigt för att försvaga Hizbollah och utan det hade Hizbollahmilisen knappast godtagit eldupphör.

(Det slår mig nu att det även var just avtalet som Haaretz redaktör i går riktade in sin kritik på, då han angav att det var under de senaste 48 timmarna som Olmert och försvarsministern hade misslyckats gravt (samtidigt som Bildt m fl applåderade...).)

Michael J Tottens besvikelse över Olmert, jämte Olmert svaga stöd i opinionen får en att misstänka att han nu sitter riktigt löst och får gå ganska snart, medan Hizbollah ännu lugnt slickar sina sår.

Milisens syfte?

Sen kan man förstås undra över vad Hizbollahs angrepp mot Israel skulle tjäna till/hade för syfte, när nu Israel ändå är så överlägset (Hizbollah förlorade nu i styrka, även med Olmerts synbara flip-flop-ledning mot ett normalt svårslaget gerillaförband). Kanske var ett syfte att testa den israeliska regimens respons på ett anfall. Lite som när en pokerspelare satsar rejält för att se hur motståndarna reagerar. Syftet behöver inte ens vara noga beräknat, bara denna information fås. Nästa gång, när Hizbollah/Iran är bättre förberedda kan man tänka sig att de tror de kan rusta sig till tänderna och sen sätta igång kriget utan att riskera att t ex innan överraskas av en israelisk motmanöver (***). Jag hoppas att detta resonemang om Hizbollahs möjligheter slår fel, och det gör det kanske om Ehud Olmert byts ut (även om jag skulle misstänka att en förändrad, lite försiktigare, amerikansk mellanösternpolitik kan ha haft någon betydelse på Israels insats).

-

(***) Som jag nämnde i går, kan IDF tidigt ha haft en plan att oskadliggöra Hizbollah (se här), en plan som Olmert uppges ha avvisat.

-

Relaterat lästips:

Ett par artiklar som kan sägas företräda diplomati respektive militär styrkepolitik utifrån mellanösternkrisen är denna artikel av Richard Hoolbrooke som besvarades så här av Newt Gingrich. (Den debatten lär fortsätta.)

(Här är förresten Newt Gingrich första omtalade inlägg om ett tredje världskrig, just efter att kriget startat.)

Dessa tre artiklar är relativt korta men mycket intressanta!



Andra bloggar om: olmert, libanon, bildt, israel, hizbollah

Om orsak till terrorattentat

Erixon tar upp Liza Marklund som i Expressen lägger skulden för det terrordåd som planerades på oss och vårat "vi och dom"-tänkande, samt att våra krig har dödat flera än deras terrordåd skulle ha gjort ("deras" förresten?!?) Liza Marklund bryr sig (i likhet med övriga anti-Israelvänstern eller Hizbollahs egen retorik) inte om att reflektera över försvarskrig och proportionalitet.

Ett motargument -- och förhoppningsvis bra recept mot -- det så vanliga skuldbeläggandet på sekundära faktorer -- såsom att terrorn beror på fattigdom, diskriminering eller andra sociala orsaker -- avlivas av en bloggare som Jörgen Modin i en post länkar till. Orsakerna tycks vara specifik ideologisk/religiös propaganda och inte i nämnvärd grad nämnda sekundära faktorer.



Andra bloggar om: terror, liza marklund

Frankrike obstruerar avtalet, och mycket mer

Nu har jag "surfat bort" några timmar igen, så här kommer en "fullmatad leverans"...


Många i Europa verkar mycket positiva till fredsavtalet (t ex Peter Soliander), och då känner man sig lite pessimistisk, gnällig och "bombhöger" när man kommer med vissa invändningar. Men i Israel är även ledarskribenter på mer vänsterinriktade Haaretz kritiska:

"The use of the armed forces to make diplomatic gains is one of the fundamentals of statesmanship, certainly in the neighborhood in which Israel seeks to survive. During the current war serious doubts arose regarding the expertise of the prime minister and the Defense Ministry in the combined usage of both channels. This uncertainty has deepened during the past 48 hours."

Dock ska sägas att Haaretz huvudledare är mer positiv.


Dock finns det saker som kan få en att tvivla.

Den franske utrikesministern vägrar att avväpna Hizbollah (uppdatering) med våld (vilket bör innebära att de inte är beredda att göra det Hizbollah anger som provocerande och sätta något emot), enligt avtalstextens krav på avväpning.

"French Foreign Minister Philippe Douste-Blazy made clear in an interview with Le Monde newspaper that the mission of the larger UNIFIL would not include disarming Hizbollah by force".

Hoppas de turkiska och indonesiska FN-soldaterna är lite modigare...

Vi vet att Hizbollah hotat FN-soldater tidigare och givet att Frankrikes inställning är utbredd lär Hizbollah få FN-styrkan precis dit de vill; att inte se vad de har.

(Frankrikes utrikesminister hyllade f ö nyligen den Hizbollah vapen- och soldatförsörjande iranska regimen såsom en stabiliserande faktor i regionen. Se bloggen Om Utrikesfrågor.)

Det avtal som kanske såg bra ut på pappret torde i realiteten bli ett tafatt möte mellan smarta Jihad-krigare med gömda vapenförråd och den fredsbevarande FN-styrkan. De senare brukar väl inte så ofta lyckas. I avtalet berörs inte heller ytterligare vapenleveranser från Iran och Ryssland via den syriska gränsen (se Jerusalem Post-ledare), vilka därmed knappast bromsas. Hizbollah torde, såsom långt ifrån utslagna, kunna ta emot nytt materiel. Eller har jag missat något?

Nya attacker inom några år skulle jag gissa. Det samtidigt som Libanon blir en än starkare syrisk/iransk lydregim efter påtryckning från dessa länder. Hoppas verkligen jag gissar fel. Får just nu se att Jörgen Modin har snappat upp att Ahmadinejad planerar en korridor för sådana leveranser genom Irak och Syrien. Någon ny cederrevolution torde inte vara i sikte.


Men vad hade jag då önskat istället? Jo, en så kraftig insats mot Hizbollah att de knäckts i Libanon. (Kanske den lösning som enligt Israpundit tidigare utarbetades av IDF men Olmert avvisade.) Tyvärr bromsades nog en sådan lösning av dem som angav det israeliska försvaret mot raketerna såsom illegitima attacker (där exempelvis Bildt kritiserade Olmert för något som han antagligen inte kritiserats för av någon bedömare inom Israel). Men det som gjorts är naturligtvis ytterst Olmerts ansvar (som -- kanske för att vara kritiska europeiska besserwiserpolitiker till lags -- genomförde en otillräcklig insats).

Ett annat inlägg på Israpundit, med en intervju av en belgisk(**) från Libanon härstammande amerikansk professor som skrivit om Jihad: Iran Poised To Be ‘Mother of All World Threats’. En varning dock: Professorn är nog långt mer svart-vit än ... ja, Dick Erixon - men intressant att läsa det! Vad sägs om följande positiva scenario?!?

"However, if the international community focuses on assisting the peoples of the region to get rid of the Jihadi-fascism and the remnants of Baathism, in one hundred years you’ll be able to ski in Lebanon, enjoy pastries in Damascus, and watch the clever female Prime Minister of Iran discussing environment issues with her colleague in Afghanistan."

Skulle gärna vilja se Esbati leka med denna tanke, men där är väl hatet mot oss västerlänningar så uppskruvat att scenariot mest ses som en katastrof? :-I


((**) baserad bl a vid lärosäte i Bryssel)


[Uppdatering: Jörgen Modin hade visst länkat samma artikel som jag, den med professor Walid Phares. Hans scenarios ska dock bara betraktas som just scenarios. Men ett behov av att hindra kommunikationer mellan Syrien och Libanon i syfte att minska iransk-syriskt inflytande och förbättra situationen för Libanon och Israel, det bör ju vara en riktig analys. Behandlas tyvärr inte i fredsavtalet. Sen kommer iofs, förr eller senare, en ny utmaning när Iran har kärnvapen och långdistansmissiler. Vad krävs då? Diplomati eller världspolisiära militära insatser? Holbrooke eller Newt Gingrich???]



Andra bloggar om: hizbollah, libanon, israel

Pessimistisk israel i intervju

Något jag funderat på beträffande en diskuterad lösning på Hizbollahs raketattacker mot Israel är hur ett par mil Hizbolla-fri zon i södra Libanon ska kunna skydda Israel mot iranska raketer med 10 mils räckvidd eller mer.

En annan sak är att Hizbollah ofta betraktats som en mot Israel jämlik part, trots att de är en terrororganisation med målet att utplåna Israel samt att med våld utvidga sin fundamentalistiska och andra religioner ej tolererande variant av Islam. Både Carl Bildt och vår utrikesminister har utryckt sig som om Israels försvar varit nästan lika problematiskt som Hizbollahs angrepp på Israel. Richard Holbrooke poängterar istället Israels självklara rätt att försvara sig mot Hizbollah, med vad det kräver militärt (här hans Washington Post-artikel).

I Atlas Shrugs intervju av Caroline Glick, ställföreträdande chefredaktör på Jerusalem Post tas liknande och andra saker upp. Hör intervjun på denna web-sida eller ladda ner en mp3-fil (31 MB). (En bloggpost om intervjun med några citat, på Atlas Shrugs.)



Noterade vid genomlyssning följande (egna kommenterar inom parentes):

- 70% av israeliska offer är civila. (Bloggen tt-kritik visar här att högst 55% av offren i Libanon torde vara civila; trots Hizbollahs av FN kritiserade civila sköldar. Och minns framför allt att Israels mål är noll civila offer medan Hizbollahs uttryckliga mål är miljontals civila judar i Israel.)

- Ett misslyckande att besegra Hizbollah i Libanon kommer att innebära att landet blir ett nytt Iran, d v s en slags religiös, islamofascistisk stat.

- Libanons regim är redan i dag styrd av det militärt dominerande Hizbollahs, och därmed Irans/Syriens lydregim.

- Det finns en brist på förståelse att en seger för Hizbollah i deras mål, utplånandet av Israel har en internationell verkan, där Al Qaeda-celler finns i Irak, Australien, England, Spanien, Kanada och otaliga andra länder i världen. Ett nytt holocost i mellanöstern, tycks Glick mena, skulle sporra dessa grupper vars mål är ett islamistiskt världsherravälde.

- Ifrågasättande av att det internationella samfundet talar om att sända trupper för att separera demokratin Israel ifrån dem som anfallit ett land samt bekämpar den fria världen, istället diskutera och fatta beslut om hur man kommer till rätta med/bekämpar de som angriper ett fritt land samt har som mål att med sin terror besegra den fria världen. Att man inte förstår att Israel bör ses som en legitim deltagare i kampen mot den islamistiska terrorn.

- Kritik av Ehud Olmert såsom ren politikertyp som ständigt ändrar åsikt.

- Kritik av Bushs otillräckliga insatser i Irak, samt nu hans idé att internationella trupper i södra Libanon ska bestå av soldater från bl a Indonesien och Turkiet -- länder som själva brottas med extrem Islam.

- Beträffande Shaba Farms har värdssamfundet köpt Libanons/Hizbollahs tal om att det är libanesiskt land, trots att det aldrig varit libanesisk mark utan istället varit syriskt och israeliskt område.

- Genom att ge Libanon Shaba Farms undermineras grunden för internationell lag, nämligen att aggression mot ett land belönas med annat land (att just totalitära Hizbollah fixar denna unika möjlighet är förstås synnerligen ironiskt).





Andra bloggar om: israel, libanon, hisbollah

Brödraskapet hjälper Hizbollah

Det Islamska brödraskapet i Egypten skickar till Libanon, enligt egyptiska medier, 10000 man att tillsammans med Hizbollah utrota judar (tips plus kommentar här) -- eller snarare till ett dumdristigt kriminellt krig man inte kommer att vinna. Men brödraskapets sympatihandling med Hizbollah säger ju ändå något.

-

Hamas ska å andra sidan sida vara missnöjd med Hizbollah, där Hamas har en ide om den palestinska nationen som Hizbollah helt negligerar. Hizbollahs mål är en islamisk (**) stormakt -- fundamentalistisk shiitisk sådan --, med målet att omfatta hela arabvärlden. De vill inte ha något Palestina.

PS. Var jag läste det senare är jag osäker på; uppdaterar med länkar allt eftersom!

Uppdatering 00:30 Fann här uppgift om en palestinsk ledare i Haifa som säger att palestinier är besvikna på att Hizbollah inte tagit palestiniernas önskemål på allvar (första sidans tredje stycket nerifrån; via erixon.com). Men det var en annan artikel menade att relationen Hizbollah-Hamas inte i alla avseenden var god. Hamas må ha skapats av Muslimska brödraskapet (Wiki) för islamofascismens syfte att utplåna Israel, men palestinier har ju som palestinier lokala/nationella intressen som ett i en stor region omfattande totalitaristiskt och fasciskt styre knappast kan förväntas vara lyhört inför. Återkommer eventuellt med ett försök till analys av Hamas och några problem för palestinierna.


Bara ett väsentligt klargörande först:
Det radikala palestinska Hamas krav på utplåning av Israel, där dock enstaka öppningar till dialog om Israels existens funnits hos Hamas (på ett sätt som varit otänkbart för islamofascismen i Hizbollah och Brödraskapet), det kravet och metoderna för dess genomförande genom såna våldsattacker som vi nu ser Hizbollah och Hamas utföra, kan jag som demokrat aldrig finna acceptabelt -- inte ens för palestinier.

Att säga detta samtidigt som kultur- och medievänstern, med bland annat Myrdal och Malm i täten, går ut och hyllar det rasistiska, kvinnohatande och fascistiska folkutplånarpartiet Hizbollah, känns nästan overkligt. Hade vi levat där de hyllade haft makten hade varken Malm, Myrdal eller jag överlevt med de åsikter vi torgför. Det är som om en smhällsorientering a'la dadaismen överaskat oss, men i bakgrunden ligger vänsterns djupa USA- och Israelhat, naturligtvis. En fiendes fiende kan vara vem som helst som ännu inte begått ett illdåd av s a s Hitlerska mått. Det är skrupelfri dialektik det, eller?!?


(Så fick jag då in lite mediekritik även i detta inlägg, vilket jag hade tänkt att undvika :-/ Typiskt!)



Andra bloggar om: islam, hizbollah, libanon, israel

Tangentbordskrattning i fredagsmanegen

Något självkritisk uppdatering kring 19-snåret:

Bäste läsare. Detta som jag nedan skrev på 5-10 minuter innan mullrade guden Tor stressade mig att sända det i panik är ju en aning, ja... typ... Ögonblicket senare var datorn disconnectad och timmarna sen dess har insikten bara vuxit om textens usla kvalitet. Eftersom radering alltid blir fel så låter jag sk*ten stå kvar men färglagd. Som orerande håller det naturligtvis ... viss nivå. Rubriken tog en halv sekund att orera fram mitt under ett blixtnedslag och innebär snarare än krattning i manegen verbal nedskräpning (Att kolla allt jag skrivit innan jag klickar PUBLISH är härmed en regel -- vilken svåruttänkt strategi... not!)

//Krattan Magnus som nu tar bloggpaus några dar. (Fast en och annan poäng finns nog ändå i tramset nedan. :-I Vid närmare eftertanke var nog bara sista stycket och rubriken riktigt usla! See ya! ;-) )




Nu ska jag slow-blogga, eller vad man ska kalla det... Lite nonchigt kratta över tangentbordet med en lånad grej från an annan blogg, nämligen Johan Norbergs notis om den tydlige (men inte särskilt brighta, kanske) sosse-apologeten Anna Larsson som i dag skriver en artikel på SvD Inrikes.

Artikeln börjar med den gamla ”sosse-trofén”, någon vänsterjournalists hyllning av Sverige i Newsweek för några år sedan, och efter en del tugg passeras Michael Moore på vägen mot Chomsky. När den senare är urmjölkad i en mening startar följande:

USA är ett land med låga skatter och ett minimalt ekonomiskt skyddsnät för samhällets olycksbarn. Ett land där du får klara dig själv men där ”alla” i gengäld har chansen att bygga sig en egen förmögenhet.

Denna "olycksbarn"-ingress till det parti av artikeln som här startar får sin förklaring lite längre ned. Anna drar lika flinkt som en tangentbordskrattande fredagsbloggare vidare i sitt artikelskapande:

Som Bill Gates och Warren Buffet. Män som när de har skapat sina imperier och byggt sina lyxhus ändå har så många miljarder kvar att de knappt kan räkna dem. Män som bestämmer sig för att bli historiska på riktigt genom att skänka bort pengarna. Till ändamål som de personligen tycker är viktiga. Och det är klart att vi ska bekämpa hiv och malaria men borde det inte vara en gemensam angelägenhet för världens stater? The American Way av välgörenhet är ju inte speciellt demokratisk.

Det är här som Norberg slår ner med sit sokratiskt upplysande konstaterande om vad texten säger. Att rika som glatt ger 90 procent av sin förmögenhet till fattiga är sämre än de som mer motvilligt bidrar med några fömögenhetsprocent i skatt. Men nu kommer sensationer:

Och den ger inte de amerikanska barnen större rörelsefrihet.

Öh?! Vänta lite nu! Anser Anna Larsson att pengarna ska gå till de stackars fattiga amerikanska olycksbarnen (som existerar i Annas föreställningsvärld)? Anna måste väl mena att Sverige är ett bra exempel i det avseendet, nämligen att vi ger feta bidrag till våra unga. Jaha... Och vad exakt skulle vara bättre och mer moraliskt med att ge konsumtions-stålar till de unga snarare än att hjälpa utblottade människor i tredje världen med att bokstavligen komma på fötter? Hm... Detta är nog någon valrörelse-grej. Ett köttben inmarmorerat i den välmatade stockholms-blaskan.

Jag läser vidare.

”Jag gillar att bo i ett land där man betalar mycket skatt och ingen svälter”, svarade skådespelaren Stellan Skarsgård när han på den brittiska presskonferensen till filmen Pirates of the Carribbean: död mans kista fick frågan varför han bor kvar i Sverige och inte flyttar utomlands.

Oops! Kontentan av en trovärdig persons citat är att de amerikanska barnen svälter (även om det inte var vad den citerade sa), så det är klart att Gates inte borde fördela sina pengar själv till goda ändamål, utan att jänke-bratsen ska få fria luncher med Coca Cola. Klart som korvspat.

Valrörelse. Det känns som att det kan bli en slibbig månad, denna närmsta... (Vissa har prognostiserat löftes-störtskurar.)

Alliansen, sätt lite piff på den! Maudan! …och Gurra! ..i en sprudlande grand finale. Om inte annat för Annas skull, då det är inte utan att jag man känner viss empati med …krattan bakom tangentbordet.

araber offer i Israel samt obehaglig film

Stötte på en blogg i går.

En 5-åring och dennes mamma dödad av Hizbollahs splitterbomber i en arabisk by i Israel. Andra svårt skadade. Hittills Över 3000 splitterbomber från Hizbollah, vars ledare säger att målet är att ta återställa 1948 års gränsavtal, d v s utplåna Israel från kartan. Ett mål som även har upprepats från Hizbollahs understödjare, Irans diktaturregim. Mer om denna terror, direktupplevd, i bloggposten "Day 30 Bunker Day".

Här en annan fin post från samma blogg, med ett försonande Golda Mier-citat samt ett par mycket angelägna filmklipp. Det första ett ofattbart makabert med Green Helmet (regissör av lik-scener som du hittar info om på länkar i min förr-förra post). Den andra filmen, The Seeds of Hatred, har ett tema liknande den likaledes sevärda mer än timslånga filmen Obsession).

En skillnad mellan israeliska The Seeds of Hatred och Obsession är möjligen att den senare är noga med att säga att (vad jag väljer att kalla) islamofascism inte ska blandas samman med vanlig islam och muslimer, vilket inte görs i följande dock klart sevärda film. Filmen är 10 minuter och fokuserar på vad man lär barn. Hur vanligt det är som filmen beskriver är det kanske svårt att veta, men en uppgift om hur stor andel av barn som kan tänka sig bli självmordsbombare... se och döm själva kritiskt.


VARNING: En nackdel med en film som denna är naturligtvis att den kan öka misstänkamhet och skapa klyftor till de allra flesta samt bra muslimer! Så de antydningar om omfattningen av dålig indoktrinering kan nog ses som lokala/regionala, om än inte obetydliga, fenomen. Ett problem för den islamiska världen att tackla (och naturligtvis inte tolerera).






Efter den nu avslöjade terrorplanen var det förresten svårt att inte koppla till filmens inledande beskrivning av ökade säkerhetsåtgärder som syfte med terror.

Det var allt.


Andra bloggar om: hizbollah, islamofascism, islamism