Steyn om JK och jag om Fallaci

Denna bloggpost innebär nog delvis en återspegling av mitt surfande och läsande de senaste dagarna.

Mark Steyn kommenterade i en text till Oriana Fallacis minne vår justitiekansler Göran Lambertz hantering av affären med kassettband med uppmaning till mord av judar i Stockholms moské (texten är från hans tidigare kommentar till Fallacis ”The Force and Reason”):

Over in Sweden, they’ve been investigating the Grand Mosque of Stockholm. Apparently, it’s the one-stop shop for all your jihad needs: you can buy audio cassettes at the mosque encouraging you to become a martyr and sally forth to kill “the brothers of pigs and apes” – ie, Jews. So somebody filed a racial-incitement complaint and the coppers started looking into it, and then Sweden’s Chancellor of Justice, Goran Lambertz, stepped in. And Mr Lambertz decided to close down the investigation on the grounds that, even though the porcine-sibling stuff is “highly degrading”, this kind of chit-chat “should be judged differently – and therefore be regarded as permissible – because they were used by one side in an ongoing and far-reaching conflict where calls to arms and insults are part of the everyday climate in the rhetoric that surrounds this conflict”.

In other words, if you threaten to kill people often enough, it will be seen as part of your vibrant cultural tradition – and, by definition, we’re all cool with that. Celebrate diversity, etc.

En skön spark från Kanada i Lambertz mellangärde. ;-)

Hela texten här.


Tänkte blogga mest för det anekdotiska i att Steyn nämnde vår justitiekansler, men kan väl lägga till några tankar om Oriana Fallaci, som gick bort för ett par veckor sedan. Hade inte läst hennes böcker men tog mig nu an "The Force of Reason". Hon var ju inte den mest balanserade. Man skulle kunna tänka sig att hennes agitation kan ha bidragit med inspiration till en så generaliserande bild av muslimen samt en så om väst pessimistisk video som den i denna Atlas Shrugs-post (en video som tar upp påvens tal ...i Fallaci-anda).

Dock tror jag en viktig aktuell fråga är västs frivilliga bugande för krav från den islamska världen (vilken kan framstår som en väl expansiv värld utan anmärkningsvärt stor brist på självgodhet). Något jag alltså tror är viktigt att se, men på ett lite mer mångfacetterat och inte fullt så apokalyptiskt sätt som hos Fallaci. (Ett exempel på undfallenhet anser jag är att Fallaci i EU stod åtalad för i stort sett ett blasfemibrott.)

Islamisters krav och offensiver tror jag (som jag tidigare hävdat) måste mötas med okuvlighet. Men därmed bör vi samtidigt göra religionen Islam en tjänst, där den får ett moraliskt stöd att styra in i mer så att säga upplysta tankebanor. Så kallade islamiska mänskliga rättigheter, vid sidan av de universella, bör nog avvisas och här brister det säkert en del. Exempelvis i de lagar som i Schweiz i stort sett förbjuder kritik mot muslimer; de som orsakade att Fallaci hotades med fängelse. Eller med tanke på Berlins Operahus hänsyn till islamisters hot helt nyligen -- eller där snarare rädsla för ett potentiellt hot (sic!) --, eller med tanke på en del ifrågasatta särrättigheter för muslimer. Eller varför inte ovan nämnda JK-ärende med morduppmanande kassettband i Stockholms moské.

Jag är böjd att hålla med Mark Steyn om att Fallacis viktigaste bidrag (i vad jag delvis ser som tröttsamt furiosiska texter) kan vara att hon belyste hur våra intellektuella och politiker nedvärderat väst och upphöjt Islam; till exempel genom en konkret politisk agenda i EU Europa med just detta syfte (*) (en agenda där Fallaci exempelvis nämner att en f d nazist, aktiv i en vetenskaplig del av SS-organisationen samt skrivandes judeutrotningstexter redan tidigt 30-tal, Sigrid Hunke, t o m 90-talet bidrog till att nedvärdera judendom och kristendom i väst samt upphöja Islam).

Nåväl. Fastän Fallaci inte sällan var grov och obalanserad fanns poänger i kritiken, men Fallacis antydan att det av henne skildrade historiska våldet skulle utgöra en typisk muslimsk egenskap var naturligtvis både nonsens och hetsande. Men att det skrevs kom sig ju av i dag reella våldstendenser hos en islamistisk minoritet (iofs representerad i vissa islamiska organisationer samt hos en del imamer) och hets mot folkgrupp var knappast hennes text. Essensen i de ilskna texterna -- den verkliga ilskan -- rörde snarast västs undfallenhet. Hon hatade ju inte muslimer som människor men kritiserade ej önskvärda företeelser i västvärldens relation med den islamiska världen. Då det blev en personlig kamp tog hon nog i med mindre lyckade medel -- ett ilsket islamhat -- men vad jag sett föreslog hon aldrig våld mot muslimer; något hennes kritiker ofta, i får man förmoda någon slags politiskt korrekt illvillighet(?), ofta antytt!


(Jag rynkade växelvis på näsan, var fast i spänning och log brett (ibland ironiskt) när jag läste "The Force of Reason". Tre orerande käftar av fem möjliga.)


DIVERSE ATT LÄSA:
Fakta om Oriana Fallaci, inkl länkar texter, på Wikipedia.

Som kontrast till alla Fallaci-hyllningar: Doug Irelands kritiska Fallaci-post.


-
Å lite till:

Frågan är om det förresten ändå inte börjar hända en del på detta område, typ om att vi kan riskera kompromissa bort vår kultur till politisk islam, alltså islamism (**).

Ser (via Erixon) att Ayaan Hirsi Alis bok i Sydsvenskan med någon antydan till invändning ändå rekommenderas varmt för läsning. En ny bok i, förmodar jag, samma stil som Fallaci är "Because They Hate: A Survivor of Islamic Terror Warns America" (amazon) av Brigitte Gabrielle, tidigare offer för islamistiskt våld och i dag drivande en anti-islamistisk organisation (en Youtube-video med henne här, där bl a en publiken frågar relevant om risken med att driva en hård agenda mot islamism).


(*) Fallaci nämner generellt 70-talets Strasbourg-resolution och Kairokonventionen, och för Europas del bland annat Arabförbundets generalseketerar-möte den 28 mars 1977, där hon menar att en lång rad Europeiska länder bjöds in samt undertecknade en resolution om att gynna det arabiska språket samt "the superiority of Arab culture" (s.154f); men högvarviga Fallaci ska som sagt tas med en näve salt!

(**) En del -- gissningsvis gjorde Fallaci det -- menar ju att all islam är politisk islam. Undersökningar har ju dock visat att en stor, men inte förkrossande, majoritet av muslimer i väst bland annat anammar västs lagar framför islamiska lagar. Själv ser jag både problem och möjligheter i detta kultur- och religionsmöte.


Andra bloggar om: oriana fallaci, islamism, jk, justitiekanslern, mark steyn

Ledartransitionen, en (s)vanesång? -- om Perssons eftermäle

Har varit väl tyst här på sistone. Har egentligen inte mycket tid att lägga på bloggandet, så jag tänkte beträffande den socialdemokratisk kritik som nu dykt upp i Aftonbladet bara spinna vidare lite på Perssons sätt att avgå. Att det kan komma att få ges plats i hans eftermäle.


Jag tror att Perssons framgångssaga till stor del beror på hans förmåga till, så att säga, ett drivet maktspel. Exempel på det kan ju vara när han efter valet 2002 utropade Socialdemokraterna som segrare utan att man då mellan partierna i vänsterblocket hade några färdiga överenskommelser om att regera ihop. Det var en kraftfull segerproklamation som ifrågasattes och delvis utmanades av att Miljöpartiet hade samtal med Folkpartiet.

När Persson trädde fram i rampljuset efter valresultatet denna gång så tackade han valarbetarna, men framför allt -- och som är det vi minns -- så deklarerade han att det var andra som nu skulle bygga den politik som skulle ge segern år 2010 och att han avsåg att träda tillbaka från den politiska scenen. (Det var nog det som vi enligt Perssons beräkning skulle minnas.)

Det är iofs inget fel att avgå men när Perssons partiledarvärv ska nagelfaras, hur kommer då hans förmåga att skapa något för socialdemokratin att bygga vidare på att bedömas; eller hans bidrag till att fostra/odla ersättare på den post som han själv hade? Om Perssons signum kommer att vara den maktfullkomlige så var kanske inte just den saken mest skadlig för partiet? Kanske snarare att i Perssons eftermäle en konsekvens av hans ledarstil, i form av en brist på idéer och ledarfostran den kan ha resulterat i, kommer att växa i betydelse? (**)

Göran Perssons snabba avgångsbesked kan nog även, i sig, ha varit en del i hans stil som offensiv maktspelare. Genom att han satte fokus på sin avgång så mildrades nog snacket om varför valet inte vanns, åtminstone temporärt, liksom ökade i motsvarande grad möjligheten att ostört kunna växla ner till torparlivet (jaja, jag vet att en del vill jag ska skriva herrgårdslivet; någonting däremellan kanske?).

Men samtidigt var det ju socialdemokratin, rörelsen, som valde Persson och som därför ytterst får ta på sig i att ha hyst den starke solist som man nu valde att backa upp. Jag har inget problem med att de med maktfullkomlig stil sitter på topposter eller ens att de är statsministrar så länge demokratiska procedurer följs. Det är bara att gratulera Persson till en fantastisk resa! Om än kanske inte helt enligt rörelsens ideal (men säg mig en stor socialistisk ledare som levt upp till de idealen!? (Ja-ja, okej! Nelson Mandela. Undantaget som bekräftar regeln?)).


Socialdemokraternas framtid då? De kan knappast gå åt vänster, just som Widar Andersson noterar här, eller som statsvetarprofessorn Vernon Bogdanor klarsynt analyserade om Europas socialdemokratis framtid på DN Debatt i går. Nej, det krävs en distinkt positionsförflyttning mot mitten/medelklassen för att socialdemokratin ska bli att räkna med under återstoden av detta sekel. (En vänstergir skulle exkludera den majoritet av befolkningen som är medelklass och inser att en smidig marknadsekonomi och morötter att skapa genererar välstånd snarare än att fördelning gör det.) För en sådan förflyttning krävs antagligen en stark ledare som får sitt mandat just genom sin styrka. Ungefär vad Persson fick, alltså. Men denne ledares styrka måste säkerligen mycket mera byggas på en så att säga ideologisk briljans. Ungefär som hos Blair, alltså. (Eller varför inte Reinfeldt.) En "Blair" eller adjöss med den svenska socialdemokratin. (***) Det får bli denna min lilla fredagsspanings slutsats.

Förr eller senare under kommande fyra, fem månader träder alltså denne Blair fram, eller så är det åtskilliga mandatperioders game over för vänsterblocket i svensk politik. Om inte socialdemokraterna blir ett så att säga normalt parti (se Widar- och Vernon-länkarna ovan), även obundna till starka särintressen, så kommer demokratiskt och rättvist andra partier att dominera den svenska politiska scenen. En högst trevlig, borgerlig rättvisa! :-)

-

(**) Den motbild som t ex Persson ger (sr.se) är dock att han ger processen att välja partiledare tid och att därmed den turbulenta process som var når han själv valdes -- läs: Monas kontokort -- ska undvikas; dock gör inte detta observationen om brist på idéer och ledarförmågor mindre relevant. Att spekulationerna ska minska genom att en självskriven kandidat skymtar/träder fram är väl den förhoppning som partiet nu får ty sig till. Diskussionen om att det blir en kvinnlig partiledare får nog snarast ses som politisk såpa, eller snarare som politik i sig. Verkligheten -- kompetensbedömningen av kandidater som ställer upp -- kommer slutligt att avgöra saken.

(***) Den enda förnyare jag just nu kan se är Jan Nygren, men dennes intresse av att leda partiet torde nog inte vara så stort. Dock inte otänkbart att det finns andra i dag ej diskuterade och kanske okända namn som kan komma att dyka upp.


(Erixon gav förresten viss inspiration till denna bloggpost här och här.)


Andra bloggar om: göran persson, socialdemokraterna, partiledare, jan nygren

Bildpost -- mental and moral balance?

Hittades på Jihad Watch.


Andra bloggar om: islamism, påven, benedict

Utmärkt sajt om kommunismen!

En viktig länk till en nystartad sajt som enligt PJ Anders Linder inte fått tillbörlig uppmärksamhet. En mycket snygg sajt!

Det tysta landet

Citerar:

Om projektet

Vad vet vi egentligen om vad som hände i våra grannländer på andra sidan Östersjön under det kalla kriget? Vad hände bakom järnridån, på andra sidan havet? Hur var det att leva i en en kommunistisk diktatur?

Vad hände egentligen några få mil från Sveriges kust, och varför vet vi så lite om det?

Det tysta landet är ett långsiktigt informations- och upplysningsprojekt ...

Uppdatering: Banners till sajten (varsågod!):








Andra bloggar om: kommunism, historia, kalla kriget, sovjetunionen

Slarvmyndighet för socialism i skolan

Nödvändig myndighet?

Johan Norberg upplyser på ett intressant sätt om att medierna inte skrivit en rad om något han uppmärksammat, nämligen att Myndigheten för skolutveckling skickade ideologifilmer om socialismen till lärare på samtliga Sveriges högstadie- och gymnasieskolor inom ramen för Skolval2006. Här har man lagt till en ursäkt att det var ett misstag att skicka en film med bara en ideologi men att syftet att väcka intresse för de övriga ideologifilmerna ändå uppnåtts.

Kan inte undgå misstanken att den något politiska skolan sent 70-tal levt vidare.

Bra jobbat av Norberg, som förmodligen blockerat för "misstag" i nästa valrörelse!

-

För att skoja till denna aningen träiga post: En halvårsgammal Atlas Shrugs-post samt satirteckning ironiserandes medierna.



Andra bloggar om: myndigheten för skolutveckling, socialism, skolpolitik, skolan, politik, valet

Valstuga 2006, episode 1 -- knappt sedd recenserad

Såg de sista kanske 10-12 minuterna av Uppdrag Granskning och tyckte att gnället på Herrgården kändes som ganska ordinärt gnäll där skillnaden mellan socialdemokratiska ideal och bygget var det som fokuserades.

Tycker iofs inte att bygget är något att bråka om. Jag unnar de som varit framgångsrika miljoner och förverkligade drömmar. När det gäller Janne Josefssons upprördhet kan man kanske undra om denne inte själv är lite inkonsekvent till sina ideal när Persons bristande offervillighet sätts ifråga?

Tycker snarare att något TV-program någon gång borde hylla rikedomar som förtjänats, men det jag ikväll såg är nog iofs det närmaste en sån hyllning jag sett från en SVT-samhällsredaktion. Det var inte alltför kritiskt och hårt. Inför programmet beklagade sig Janne Josefson över att han med ett års förberedelse bara fått 6-7 minuters intervjutid med Persson och därför inte så hårt kunde ställa honom till svars som han hade velat. (Blev det inte ens några minuter vid fikapausen i Björkvik?) Länk: Expressen.

Men i morgon kommer i alla fall Uppdrag Granskning att göra skäl för sina löner för då kommer Fredrik Reinfeldt att granskas som slavägare. Här läggs bräckjärnet an mycket snyggt och exakt på det som är de nya moderaternas och alliansens stora valfråga, nämligen fler arbeten i utbyte mot aningen lägre bidrag. Där lär en effektiv dramaturgi att spelas upp till vissa höjder. Något annat än en dramatisk symfoni mot Täby-brackan Fredrik i morgondagens Episode 2 skulle förvåna mig.

Uppdatering 13/9: Ehrm... blev inget om pigor eller slavar... vad jag kunde se... hopplöst att få rätt information sen spionkanaler röjts!!!

Uppdatering II, 13/9: Faktiskt handlade kvällens Uppdrag Granskning om Reinfeldt barnflickor med låg lön! (Expressen) Jag såg inte de första 10-15 minuterna av programmet och resten handlade om Reinfeldts karriär i partiet. (Pinoccionäsan nedan borde alltså choppas lite med photoshop.)




Andra bloggar om: göran persson, uppdrag granskning, janne josefsson, valet

11/9, USA:s knäppgökar ... och våra egna

Inför femårsdagen av terrordådet den 11/9, se gärna gårdagens videoklipp från Michelle Malkins VENT (på Hot Air) om ett antal demokrater som antingen direkt eller indirekt förnekar vilka som låg bakom terrorattacken. Förnekanden kan ju dels ske genom antydningar om konspiration (såsom att Cheney låg bakom 911 p g a Halliburton) eller indirekt genom att man inte beskyller de verkliga terroristerna eller extrem islamismen och jihad som orsak.

Erixon skriver i dag om hur bl a Expressens Mats Larsson analyserar läget som att det är vår reaktion på terrorn som är den stora faran, inte terrorn i sig. (Mats Larsson som f ö var en av de svenska journalister som gick i bräschen med överdrivna beskrivningar av domedagsstämning i New Orleans vid Katrinaorkanen (bl a påstådda mord och våldtäkter i Superdome vilka senare visade sig inte ha förekommit) samt ett ensidigt skuldläggande av Bush och den amerikanska modellen för följderna av naturkatastrofen.)
Uppdatering: Erixon tar även upp att TV4 på årsdagen av 11/9 sänder en film som just driver konspirationsteoretikers teorier om terrordådet. (Ah, följ helt enkelt Erixons blogg!)

Hyllengren har en del bra artiklar och länkar i ämnet. (Bl a fakta om hur just Storbritannien har blivit ett Europas centrum för islam, men även om problem med militant islamism i Danmark och andra europeiska länder.)

Något jag själv tycker att jag formulerade hyggligt är ett principiellt och moraliskt resonemang beträffande hur vi möter en kravfull islamistisk attityd rörande våra samhällens funktion i de sista två underrubrikerna i denna bloggpost. (Det som konkret exemplifieras i inlägget är censur och yttrandefrihetsfrågan; aktuell just nu mtp Citys censurer av Sakine Medon; en post av Douglas.)


Andra bloggar om: 911, konspirationsteorier, demokraterna, terrorism, islamism, yttrandefrihet

Siggegate - kommentar från DI-dator?

Det kom i går kväll en anonym kommentar till min bloggpost om eventuell inblandning av SSU och/eller journalister i skandalen om Folkpartiets intrång på otillåtna SAPnet-konton. Kommentaren torde, enligt besökslog, ha skickats från någon på Dagens Industri. Samma kväll publicerade Fredrik Sjöshult en DI-artikel med sin version av hur avslöjandet om Folkpartiets dataintrång gick till, vilken f ö kommentaren tipsar om.

(Kuriosa: När jag i går kväll gick till DI-artikeln saknades det kommentarer och kommentarsmöjligheter på den, men ser nu att cirka 130 kommentarer på DI-artikeln i går raderats av DI. Kan förstås bero på otrevligt skvaller i kommentarerna, men då hade det väl varit bättre att radera dem en och en kan man kanske tycka...)

Känner att jag inte har tid och lust att skriva ett välformulerad, heltäckande analys i själva ämnet, affärens möjliga förlopp och Sjöshults artikel, men jag skrev dock här, på socialdemokraten Sjölanders blogg, ett antal kommentarer om några aspekter av Sjöshults artikel. Jag nöjer mig här och nu med länkningen till Sjölanders blogg och ägnar resten av denna stackars söndag åt roligare saker än denna affär.


Uppdatering: Hoppas det, trots inkonsekvensen i denna min bloggpost, blir ett val om sakfrågor! Bättre än att bry sig om eventuellt fuffens från journalister, verkliga gamla folkpartistiska dataintrång eller mediers nu nippriga idé att FP:s sajt Valfeber har med dataintrång att göra är att låta allt hela ha sin gång, pusha för sakfrågor och ...ta en joggingrunda! Blir nog inga fler siggegate-inlägg nu! :-)


Andra bloggar om: siggegate, leijongate, fredrik sjöshult, folkpartiet, expressen, dagens industri

Go Leijonborg, go!

Jag har faktiskt ändrat åsikt i siggegate-affären, till Folkpartiets fördel. Motivation är delvis den jag ger i en kommentar på Louise blogg. (Johan Ingerös beskrivning av hur Reinfeldt hanterat detta i denna posts första stycken är förresten intressant!)


Vill alltså beklaga och kompensera för den negativa bild jag just gav av Leijonborg genom att posta den här förut upp-och-ner-vända bilden på honom rättvänd...



...samt önska honom lycka till ikväll!


Andra bloggar om: leijonborg, siggegate

Sossar gör piruetter när borgare leder!

Aqurette är en bloggare jag uppskattar.

I måndags berättade Aqurette, inspirerad av bloggen Bent, att dataintrången på SAPnet var en enstaka grej av en 24-årig LUF:are som sossarna spann ihop nåt kring och därmed även visade att man är värdiga officiella svenska världsmästare i spinndoktori.

I dag visar han (implicit och "välvilligt" tolkat från min sida) att heterosexuella inte ska få rösta samt att det borgerliga socialistiska blocket kommer att vinna valet när Bi, Hi, Trans, SM, GM, GSM, HBT, SMS och XL får exklusivt rätt att rösta i valet, vilket alltså i en naturlig åtgärd betyder totalt röstningsförbud för oss heterosexuella som därmed får blogga ostört.

Äntligen en positiv nyhet alltså!



Jag gillar alltså Aqurettes blogg så mycket att jag nu "agade" den lite, allt enligt påbud i den Heliga Skrift.

Uppdatering: Raljerandet här berodde dels på en inledningsvis väl mild uppfattningen om sapnet-gate, i tidigt stadium där Aqurette nu har en nyanserad bild, och dels att jag fick för mig att det var skoj att skoja i den inflation som det finns i opinionssiffror oh nu även på alla möjliga grupper av människor.


Andra bloggar om: bloggosfären, bent, aqurette, folkpartiet, valet, spin

En bild...

Andra bloggar om: Leijonborg

PS. Regebro och Bojerud har bloggat i ämnet.
Kjellberg -- som väl är -- inte klok!

Annorlunda allians...

...men verkar de inte ha lika kul som den vanliga, säg?

Så här kan det gå när man snubblar på nätet: Råkade slå in URL-adress "svt-se", när jag skulle skriva "svt.se", och se då kom jag till denna mysiga sida nånstans på svt-sajten.


Dessa kusar önskar alltså bli klappade på nosen!

Påminner mig kanske om nån kör jag sjungit i nån gång för en halv evighet sen? Fick mig i alla fall att le! :-)


De animerade djuren är tydligen från ett barnprogram som hette Högaffla Hage.

En SSU-skandal på en mosbricka?!?

För det första, min hjärna sprakar och knakar nu (**) (och jag har inget som helst med organiserad partipolitik att göra). Med detta sagt:

Bloggen Maktmissbruk (tydligen stängd i dag) -- som bloggade som enda post Mona Sahlins dotters sätt att få jobb i USA (samt i mitt tycke verkade vara lite väl insatt i socialdemokratins vänskapskretsar) och även hade en osmaklig och långsökt referens till Anna Lindh -- den bloggen misstänktes ju av nästan alla bedömare vara riggad av någon journlist, exempelvis Expressens Niklas Svensson som var den som snabbt körde ut nyheten refererandes till den typiskt nyhetsskapande bloggen.

Men denna helt anonyma blogg, Maktmissbruk, påstås ju (efter dagens polisrazzia???) vara upplagd av LUF:s Per Jodenius (en fd SSU:are från Växjö) som alltså i detta SAP.net-gate avslöjades av ExpressenDI-jornalisten Fredrik Sjöshult (en fd SSU:are från Växjö), som i sin tur ju är ska vara Niklas Svenssons mycket nära tidigare samarbetande kollega.

Vidare har ju enligt uppgifter en SSU:are lämnat ut inloggningsuppgifter till Jodenius-gänget. Är inte även detta lite skumt?

"The plot thickens" hade Johan Ingerö som senaste bloggpost-rubrik där han inte längre visste vad han skulle tro eller ville driva någon tes. Själv rusar jag alltför lätt iväg i billiga konspirationsteorier ackompanjerat av spraket från min hjärna ... tankar som vill fara iväg ... blir i alla fall spännande att se vad utredningen ger. ("Spännande". Som om ohederlighet på riktigt var mysig underhålling... hm, minns iofs som ganska litet barn Norrmalmstorgsdramat som mycket mysiga TV-kvällar ... för övrigt lite sjukt kanske ... lite Niklas Svensson?)

Tror dock inte att folkpartiet till slut faller så djupt i denna affär, och i synnerhet inte alliansen. Roland PM gjorde här en, som alltid, mycket genomtänkt tidig analys.

Är en oväntad vändning möjlig?
Men vilken tilltro ska man nu ha till journalisten Fredrik Sjöshult, när han lovar att det i morgon kommer mera fast han nu känt till detta i nästan en vecka och inget sagt samt att det nu verkar som att Niklas Svensson och Per Jodenius sen långt tidigare hade ett samarbete med bloggen Maktmissbruk? Var startar egentligen allt detta? I förenandet av intressen hos några som var SSU:are och nu är journalister?

Detta kan naturligtvis vara rent felaktiga spekulationer från min sida, men jag har svårt att komma ifrån tanken att "epicentrum" i denna affär kan ligga någon annanstans än inom folkpartiet.

Sjöshult har alltså nu lovat att i morgon visa att folk högre upp har varit inblandade. I morgon. Kommer som på nyhetsräls då? En korv med mos och stark senap, tack! Tjaha, då har väl Jodenius (den källa som torde ha skyddats beträffande bloggen Maktmissbruk) bjudit på loggar (t ex mailloggar) som visat att FP använde S-info för att planera kampanjer? Eller? Jag är dock inte så övertygad om att han har så mycket av substantiellt att komma med, den gode(?) Sjöshult, men ska bli intressant att se!

Visst kan information ha skickats uppåt i partiet från LUF-ordförande Jodenius, men vilken information och hur har denna kunnat tolkas av mottagarna? Till exempel.

En mosbricka och Expressen/DI i morgon bitti, alltså. (Måste ju rulla på, det här!)


(**) OBS (uppdatering): Detta delvis suggestivt orerande inlägg är en tavla av konspirationsteoretiska uppslag och trådar, sådana som oftast är åt helsike fel. Och även om enskildheter här vore rätt, t ex en journalists fördöjning av nyheten för sossarnas skull, är det ingenting i förhållande till de reella intrång som verkligen begåtts av några (som vi vet minst två) personer i folkpartiet. Om det finns antydningar i mitt konspirationstugg som (ta i trä) skulle ha någon allvarligare verklig motsvarighet (t ex brottsprovokation från SSU) så förringar det inte heller nämnda brott men adderar iofs en annan oegentlighet. Det finns för Folkpartiet, som jag ser det, bara en väg här, nämligen att i alla avseenden fullfölja en pudel.

PS. Detta var förresten en lätt omarbetad kommentar jag gjorde här på Henrik Alexanderssons blogg.


Andra bloggar om: expressen, niklas svensson, folkpartiet, socialdemokraterna, fredrik sjöshult, val 2006

Dylan, som god kompensation

För ett par dagar sen la jag här på bloggen upp en Ahmedinejad-video med Rammstein-musik som promotats av nazister. Denna post kan kanske ses som en kompensation, men det är också ”jag”; ett måste att blogga om jag nu alls ska blogga nån kultur. Såklart jag ska, när nu den fula nasse-videon ändå (i informativt politiskt syfte) var här och nafsade. ;-)


Bob Dylan var här inne i en musikalisk period som jag aktar högt, kanske högst. Scarlet Rivera heter violinisten. Videon är väl sådär En grym video! (Mitt val av video kanske en kombination av godtycke och slump; klicka här för att se fler Dylan-videos på YouTube.)

One More Cup of Coffee (Valley Below)




Under den kreativa perioden från mitten av 70-talet och några år framåt anser jag att live-plattan Hard Rain med sin direkthet och enkelhet sticker ut (falsksång på Oh Sister till trots), kanske rent av i Dylans utgivning som helhet... Jag finner alltså även denna period som en höjdpunkt i Dylans karriär. Just låten Hard Rain saknas dock och albumets namn kom sig visst av att det regnade på konserten sent under The Rolling Thunder Revue-turnén. Dylan menar visst att de allra bästa framförandena han gjort är just live, men jag vet ju inte vad han tyckte om denna lite röjiga spelning. Jag finner nog Hard Rain-giget avskalat och därför med ett starkt tilltal. Grymt musikaliska musiker (adjektivet "skickliga" är otillräckligt).


En Dylan-platta som jag tycker en Dylansamling bör ha är annars Desire. Oh Sister finns med här liksom Hurricane som handlar om den för mord oskyldigt dömde svarte boxaren Rubin Carter. (Även videons One More Cup of Coffee förresten!) Scarlet Rivera har även här en central roll och duettsång med Emmylou Harris lyfter ett antal låtar.


En platta som återger nämnda liveturné, The Rolling Thunder Revue, är bootlegseriens volym 5, dubbelalbumet Live 1975.

Andra bloggar om: bob dylan, musik, kultur

Adamo sa rött, var mörkblå!

Amelia Adamo ansåg att hon var vänster, gjorde ett partitest och fick enligt Expressen följande resultat.

fp 63 procent m 54 procent c 43 procent kd 42 procent mp 37 procent v 20 procent

Om vän av ordning frågar sig var såssarna är så svarar jag, att något sådant finns naturligtvis inte! Lika lite här som i Knappnytts parti-informationsfilm. (Du som inte sett den redan och har mer än 8 promille humor, se den!)

Adamo har annars varit sosse, men menar att hon blivit en "kompromissare" och att "livet är en enda stor kompromiss". Ungefär som den inkonsekvens som kunde konstateras om röda Ida och Ohly i mitt förr-förra inlägg. Och eftersom sossarna inte finns är det ju bara att konstatera att Adamo måste ha drabbats en minneslucka. Det finns inget som inte kan förklaras (och inte mycket som inte förklaras på denna blogg!).


Andra bloggar om: humor, partitest, valet