Svensken VILL minska anställningsskydd

Lyssnar på Studio Ett i P1 och programledarens formuleringar att centerpartiets förslag om att livstidsanställning inte ska gälla ungdomar är ett angrepp på dessa. Reportern polemiserar hårt mot centerpartiets representant, och undrar gång på gång varför denne inte drar tillbaka förslaget. Perspektivet att dagens regler förhindrar anställningar -- inte minst för dem i utanförskap, som invandrare -- lyfts inte fram. Detta är ganska naturligt med dagens vänster-journalistkår (men olyckligt skapandes ensidiga vänstervinklade bilder).

Antidemokrater inom så kallad autonom vänster (som alltså svensk Public Service-media indirekt försvarar) agerar nu åter med våld och har upprepat bland annat kastat tegelstenar mot partikanslier. (T ex i GP här, här och här.)

Moderaten Aqurette visar dock att svenska folket välkomnar centerpartiets förslag. Mer än dubbelt så många ungdomar är positiva till att minska anställningstryggheten än som motsätter sig en förändring. (Se även här vad Liza Marklund anser om livstidsanställningskontrakt.)


Du som inte övertygats, läs gärna fakta nedan tillhärandes en artikel i Di i tisdags om nöjd svensk ungdom på den danska arbetsmarknaden (inte på nätet).





Se även Globaljugglers jämförelse av centerpartiets arbetsmarknadslagar för ungdomar och socialdemokraternas plusjobb.

Centerpartiets förslag illustrerar väl den ideologiska skillnaden mellan alliansen å ena sidan och socialdemokraterna och/eller vänsterkartellen (jag vet inte var miljöpartiet står) å den andra. Socialdemokraterna förnekar att problem med livstidsanställning överhuvudtaget finns medan alliansen analyserar och presenterar förslag som bevisligen – vilket nu även svenskar anser – främjar att nya arbeten skapas.

M långt större, S mindre, KD i riskzon

Statsvetar-rävarna Olof Petersson och Sören Holmberg skrev i förr går på DN debatt. De menar att de stora förändringarna i opinionen för borgerliga partier kan ge en chock i valet. Detta eftersom opinionsinstituten korrigerar sina resultat med siffror rörande förra valet.

Sålunda publicerar Skop i sin februarimätning 2006 att moderaterna hade 26,7 procent, men i rådata var det hela 31,8 procent som angav moderaterna. Skillnaden är alltså även för detta institut över fem procentenheter. Samma mätning innehöll uppgiften att kristdemokraterna stöddes av 6,0 procent. I rådata hade kristdemokraterna bara 3,8 procent.

Nu tror jag i och för sig att kristdemokraterna är på uppstuds, och för centerpartiet lär inte effekterna vara så intressanta. Detta kan vara värt att uppmärksamma för att uppmärksamma på en fara för KD inför valet, men samtidigt kan det naturligtvis vara lite oroande för drabbade partier:

Det förefaller i dag vara folkpartiet och kristdemokraterna som överskattas följd av efterjusteringens felkällor, med i storleksordningen en eller ett par procentenheter.

Statsvetarna tar heller inte explicit upp att socialdemokraternas lägre siffror inneburit en överskattning då hur människor röstade i förra valet räknas in. Istället skriver man att detta i dag inte är ett problem för socialdemokraterna. Jaha?

Fröken Claes är korrekt!

Dick Erixon bloggar i dag om folkstormen mot JÄMO:s idé, att Sverige ska avstå från att delta i fotbolls-VM. Ilskan är begriplig; med samma logik skulle knappast Margareta Winberg få vara ambassadör i en svensk ambassad i Rio de Janeiro.

[Uppgiften om Herr Ur var visst, som Tore kommenterar, ett aprilskämt, och detta är uppenbarligen bara ...en blogg :-P ]
En annan sak i veckan som jag inte tror det bloggats så mycket om är att Fröken Ur nu ska bli Herr Ur (Ekot). Detta efter att Claes Borgström säger att det minsann inte går an att ha diskriminering i den andra riktningen heller. Mina tankar orerar undrande om kvinnoröster når ut bättre, eller huruvida staten och kommunerna planerar ha 50/50 på informationsposter och inom förvaltning i stort (AMS, Försäkringskassan mm). Jag ingen aning om hur det är med det, men ser ändå detta som en rätt sjuk moralpanik. Om 100 år har jag kanske fel -- ungefär som Strindbergs kvinnosyn döms ut i dag (**) -- men jag kostar gärna på mig den risken. Lätt för mig, död om 100 år, att säga! ;-)

Men frågan om lika behandling för att kvinnor och män är lika (likhetsfeminism) eller en strävan efter rättvisa där hänsyn tas till olikheter är ännu i högsta grad levande ...i omvärlden. Den lika intressante som produktive bloggaren Hyllengren nämner i dag om den diskussionen utomlands (länkar till mitt förra inlägg; tackar ödmjukast :-).

En sista sak: En Metro-krönika från november, av Boris Benulic som efter att ha fått brev från JÄMO att rapportera omfattande om jämställdhetsplan i Boris enmansföretag och även hört Claes säga hur uselt det är med jämställdheten i näringslivet eftersom så många företag inte har skrivit såna planer lyfter frågan till en annan nivå och ironiserar lysande(!):

Om det var lättare att starta företag, om det gick att anställa utan att man gör samma förbindelser som om man ingått ett giftermål i en kurdisk bergsby för 100 år sedan – då skulle tjejer kunna dra från gubbstötsföretagen till alla nya jobb som skapats.
Men vänta – jag fattar, Claes – det är precis så du tänker. Vi måste skapa nya jobb – först skickar man ut 70 000 brev som ska skrivas i dina korridorer, sedan ska de behandlas i företag och fackklubbar, sedan ska planerna börja skrivas, förhandlas, godkännas och skickas in. Sedan ska de förvaras, granskas och kommenteras och kanske skickas tillbaka för behandling och åtgärd.
Det är lysande, Claes! Vi kommer att få importera arbetskraft för att täcka upp för alla dem som dras in i det här arbetet.
Förlåt, jag går genast till papperskorgen och letar rätt på remsorna.

(**) Tidigare uppfattning om Strindbergs kvinnosyn lär iofs revideras nu; att han i sin tid modigt såg upp till och dyrkade kvinnan och att uttalanden haft andra avsikter än de vi uppfattat. Men jag är förstås inte mer expert än att jag hört P1-program om detta...


-

Jag ska nu ägna tid åt en liten ...avhandling, så jag hoppas jag kan hålla mig från bloggandet så att den blir bra. Jag bloggar frekvent igen om tidigast någon månad. (Må världen klara sig utan min blogg -- kanske rycker ut om de borgerliga partiledarna bokstavligen börjar tugga på varandra eller nåt... Öh? Nej, det är kanske ingen risk... kanske... )